Det blir ingenting av med att skälla på politiker i dag heller. I tider av Coronans härjning runt om i världen har vi nog med bekymmer. Bekymmer har också personen i den korta berättelsen ag tänkt muntra upp er med. Håll till godo

Hjälpsamme släktingen

Det var en sån där morgon då allting gick på tok. Redan halv nio började det med att farbror Hubert ringde på dörren.

    Unnan pöjk, kan du int si en har sorg, sa han.

    Med de orden klampade han in och satte sig vid köksbordet. Han suckade några gånger och så sa han med bedrövad röst:

    Det är slut nu. Had dom int vari så peti, had jag fått haft na kvar ett bra tag till.

    Naturligtvis blev jag chockad och stod där utan att få fram ett ord. Efter en stund fann jag mig och beklagade sorgen. Jag tänkte på den snälla och rara faster Eulalia, som tydligen hastigt gått bort. Eftersom farbror Hubert bara satt och vaggade med kroppen och stirrade ut genom fönstret sa jag:

    Vad var det som gjorde att det tog slut så plötsligt?

    Han tittade på mig med sorgsna ögon, sen sa han:

    Gammal va hon, å had väl sina skavanker, men jäklar i det vilken fart hon had i rumpan. Had int den förbaskade likbesiktarn vari så peti med brömsarna och hacka hål i bötten på na, så had hon kunna gett me många gla dar än.

    Jag stod som ett levande frågetecken, innan det slog mig vad han sagt. Försiktigt sa jag:

    Vad gjorde dom med faster Eulalia, sa du?

    Han tittade på mig med en konstigt uttryck i ansiktet innan han blev mörkröd i ansiktet och nästan skrek:

    Vem i helsefyr prat om Eulalia! Dä ä ju fjatten jag prat om.

    Då gick det upp ett ljus för mig. Farbror Hubert var sedan nittonhundrasextiotvå, stolt ägare till en Fiat 600. Han hade köpt den ny och vårdat den ömt under alla år. Den lilla bilen hade faktiskt blivit bättre ompysslad än faster Eulalia.

    Tydligen hade åldern till slut tagit ut sin rätt. Tröstande sa jag:

    Gaska opp dig farbror Hubert, hela världen är full av bilar, så det är bara att köpa en ny.

    Jag fick bara en grymtning till svar. Det gick en lång stund, men så harklade han sig och sa:

    Du har rätt pöjk, sätt på röcken så far vi.

    Vart då? sa jag oförstående.

    Te nån bilhandlare, förstås, var hans korta svar.

    Sagt och gjort, en kvart efter stod vi och tittade in genom fönstret vid bilhandlar'n.

    Farbror Hubert stirrade ivrigt på bilarna men vände sig efter en stund emot mig och ruskade bekymrad på huvudet.

    Kan dom int göra kareter som ä som sexbomber nu för ti'n?

    Vad har sexbomber med bilar att göra, sa jag.

    Men pöjk då, sa farbror Hubert och ruskade på huvudet. Fattar du int att jag prat om fjatten. Den had ju sex å två nöller efter, så den ble lissom lite lik Eulalia.

    Jag ville inte verka dum, men måste ändå fråga vad han menade.

    Jo sir du, sa han, när de had brunni till med Eulalia å hon int satt på se trosena, stämpla hon nöller på köksstola. Fattar du pöjk? Sex å nöller!

    I samma ögonblick dök bilhandlar'n opp som ur tomma intet. Farbror Hubert skuttade fram till honom och sa:

    Hejsan svejsan, nu ä ja ut i bilaffärder igen.

    Bilhandlar'n som var van med det mesta svarade artigt:

    Jag ser det, vad trevligt om vi kan göra en affär.

    Farbror Hubert började skratta och lät faktiskt som en kacklande tupp. Han kråmade sig och drog i hängslena med tummarna när vi travade in i bilhallen. Med en teaterviskning som säkert hördes ända ut till parkeringen sa han:

    Sir du pöjk, döm kom ihåg en. Jo, jo, en vet hur döm ska tas. Nu ska vi si va …

    Farbror Hubert tystnade och stod stel som en pinne. Jag trodde han fått hjärtsnörp eller nåt liknande, men så skrek han:

    Jösses Amanda, en sexbomb som sir ut som öm hon had en bulle i ugna.

    Jag såg vad hans blick fastnat på, det var en liten bullig knallgul begagnad Hyundai Atos.

    Va köst den, du bilhandlar'n skrek farbror Hubert. Förresten, skit i dä, ja tar na'.

    Jag vet inte vem som blev mest överraskad, bilhandlar'n eller jag. Men så kan det alltså gå till när farbror Hubert köper en sexbomb till bil.

    Hursomhelst ligger jag nu på plus hos både farbror Hubert och bilhandlar'n.

SLUT