Bytte i all hast tillbaka till min gamla bloggplats där ni kan hitta mig på gatuintellektuelle.blogspot.com. Anledningen var att någon från Ukraina försökte hacka mig och min e-post. Varför har ag inte en susning om, men jag vet att skyddet är bättre där jag nu skriver mina bloggar. Kanske blev det för mycket politik jag skrev om och därför kommer jag att lägga in lite småroliga korta berättelser jag totat ihop. Om inte för annat så en stunds förströelse när vi nu lever i en tid av eländes elände. Vem vet, kanske skall jag lägga ut en kortare följetong om någon är intresserad. Hursomhelst, titta gärna in på min blogg på den adress som finns ovan och förhoppningsvis en stunds trevlig läsning.

Hjälpsamme grannen.

Min vän som säljer begagnade bilar har ett stort förtroende för mig och det jag vet om bilar.  Det vet jag med säkerhet. Efter ärtor och pannkaka som det blir till middag idag, ska jag till och med demonstrera en bil åt honom. Det sa han själv i telefon för en stund sen och jag ska berätta hur det gick till.

   I morse stod jag och pratade med grannfrun. Hon talade om att det var dags att byta bil, för den gamla trotjänaren började bli för risig. Men den nya bilen måste likna min man, sa hon.

   Din man ...? sa jag förvånad.

   Javisst, billig, liten och knubbig men generös inombords, sa hon. Som du säkert förstår, spelar utseendet ingen roll, men i motsats till Emil, får den inte vara så törstig, la hon snabbt till.

   Jag flinade för mig själv när jag tänkte på alla pilsnerbackar Emil i smyg burit ner i källaren. Kanske var just pilsnerbackarna förklaringen till, att dom haft den gamla rishögen kvar så länge. Alltnog, hon fortsatte.

   Du förstår, sa hon förklarande, att när det gäller bilar, så är likheten med Emil skrämmande. På sommaren, då är det minsann fart på den, men när vintern kommer … Uj, uj, uj, då är den för det mesta som död. Med en kvinnas tålamod får man då lirka och greja med den och om inte det hjälper, får man dra lite i den för att få fart på den. För det mesta är det inte lite som behövs för att få liv i den, ska jag säga dig.

   Jag tittade gapande på henne. När hon såg min förvånade uppsyn, rodnade hon.

   Jag menar bilen, alltså, fräste hon.

   För att det inte skulle bli för pinsamt, sa jag:

   Du, bilen som liknar Emil på pricken finns hos en god vän som säljer begagnade bilar. Den är liten och knubbig, lagom begagnad. Den är kanske inte så vacker att se på, men fäller man baksätet på den, slukar den nästan hur mycket som helst. Ja, inte när det gäller bensin, förstås. Hursomhelst heter den Atos och bara namnet säger väl att ni då blir dom tre musketörerna. Du är ju en baddare på att fäkta med brödkaveln har jag hört och Emil …

   Jag tystnade när jag såg att hennes ansikte blivit nästan mörkrött, men fann mig och skyndade att säga:

   Jag fixar så ni får provköra den i eftermiddag.

   Sen gick jag och ringde min vän bilhandlaren på direkten. Man är ju ganska mån om tjänster och gentjänster.

   Hejsan, gamle gosse, sa jag när han svarade. Känner du igen rösten?

   Tyvärr, sa han. Är det nåt speciellt du vill, för jag har kunder som väntar.

   Då ska jag fatta mig kort, sa jag. Grannfrun och hennes karl kommer ner och vill titta på …

   Jag avbröts när han vrålade kommer strax, så det slog lock i örat.

   Därefter tog det en stund innan han sa:

   Ursäkta mig, fortsätt prata på du.

Avbrottet hade gjort så jag tappat tråden och inte visste vad jag sagt. Men jag var nästan säker på att ha sagt vilken bil grannfrun ville provköra.

   Ja, det är ju så i den familjen, att hon är den som bestämmer. I det fallet är hon lik han den där Göran Persson och lika hård i nyporna är hon också. Precis som Persson styrde partiet och landet en gång, styr hon Emil med järnhand.

   Nåja, det finns fler likheter mellan Persson och grannfrun, men det var inte det jag skulle berätta om. Hursomhelst sa jag därför när jag trott mig fått ordning på tankeverksamheten:

   När grannfrun kommer ner vill hon att du tar fram den, så att hon får se på den. Hon vill naturligtvis prova den också, för du förstår, hon vill jämföra den med sin karl.

   Det hördes ett konstigt rosslande ljud i andra ändan och så sa han med sprucken röst:

   Jag tycker du kan visa den själv och så lade han på luren.

   Ja, just så sa han. Tänk vad roligt det är att hjälpa folk, som blir så rörda när man ställer upp, att dom nästan faller i gråt.

   I eftermiddag är det jag som ska göra mitt bästa, för att grannfrun ska få Emil att köpa en liten knubbig temperamentsfull musketör. Nej, vad säger jag, en begagnad Hyundai Atos, menar jag naturligtvis.

   Håll i dig bilhandlaren, snart kommer vi. Grannfrun, Emil och jag.

SLUT