Det här med att ett litet virus satt skräck i en hel värd är fascinerande. Vår egen Greta har försökt sätta skräck i politiker världen över, det enda som hänt är att de blivit irriterade. Men nu har till och med en anti-Greta rörelse växt fram, så kanske vi nu kan få en mer varierad bild av hur illa läget är för vårt stackars jordklot. Eller snarare sagt kanske vi får en hel lista på vad klimatförändringen kan bero på. Vad vi fått presenterat i fråga om boven i dramat har det handlat om ensidig bevisföring.

På något sätt har jag väntat att viruset skall kopplas ihop med klimatförändringen, det skulle i alla fall inte förvåna. Än så länge rör det sig inte om ett skrämmande antal smittade och dödsfall, säkert har betydligt fler dött i svält under året. Men det skall man tala tyst om eftersom det kanske till och med händer i vårt land. Precis som att  antagligen fler dött genom missbruk som frodas när ett samhälle blir hårdare än vad vissa människor klarar av. För stunden försvinner ju alla bekymmer men finns där igen när ruset tynar bort.

Det intressanta är att vi nu har ett samhälle som skapats politiskt utan att ta hänsyn till människorna som tvingas leva i det. Tror inte heller våra politiker upplever det så trevligt att nu bli jagade med blåslampa. Men det är ju så vårt samhälle ser ut för övriga invånare, av den anledningen har vi nu ett stort antal människor som är utbrända.

Tror inte politiker tjugo år tillbaka ens kunde ana vart vårt samhälle var på väg, eller insåg konsekvenserna av sina beslut. Problemen har kommit i dagen undan för undan och ingen politiker har reagerat på de orättvisor som skapats. Bara för att år sedan hörde jag en politiker tala om vårt välfärdssamhälle, nu slår samma politiker ifrån sig när larmrapporterna från landets sjukhus förts fram i dagsljus till allmän beskådning.

Bloddrypande deckare i all ära, men det som sker i verkligheten övertrumfar de skrivna berättelserna med hästlängder. Kanske är det som en polis sade att den kriminalitet som växt fram kan inte lösas genom mer resurser, eftersom grundproblemet är det politiskt skapade samhället. Ta från de fattiga och ge till de rika har aldrig fungerat och det gör det inte heller nu.

Man kan förstå att folk blir förbannade över att ständigt vara med om att betala för de politiska experimenten. Glädjande nog kunde jag läsa att sossarna nu satt ner foten när det gäller höjning av pensioner. Om inte stödtruppen jamar med spricker januariöverenskommelsen och de som är emot kommer att få stå med skammen om förslaget röstas ner. Pensionärerna handlar ju om ett stort antal mandat som i sitt missnöje säger sig kunna rösta på SD. Men det är långt till nästa val och med beslut som skippar lite rättvisa kan vi nog inte vänta oss ett extraval.

Tror inte våra politiker insett att invånarna hittat de trådar det skall dras i för att få dem att sprattla som marionetter. Den som ser till att de som behöver får sitt får också sympatierna, tidigare har det bara handlat om missnöje. Politik är ju i själva verket väldigt enkel att förstå sig på, det är invånarna som bestämmer i slutändan i en demokrati, de måste i alla fall någon gång hört talas om att folkviljan är vad som skall styra besluten.

Nu växer oron för att vi skall hamna i en ny finanskris, jag har varit orolig ett bra tag. Om våra politiker är läskunniga borde de ha sett någon av de alarmerande artiklar skrivna av erkänt skickliga ekonomer. Den börsoro vi ser visar bara på att om någonting oförutsett händer, finna risken att ballongen spricker. Såg en siffra att de rika förlorat 444 miljarder den senaste veckan. Egentligen är det inte i reda pengar, det är bara värdepapper det handlar om. Men det minskar i alla fall deras förmögenhet.

Men naturligtvis har även pensionsfonder förlorat massvis med pengar, det ser dystert ut för framtidens pensionärer. Här hjälper det inte att missnöjesrösta på SD som skulle bli kanonmat om skräckslagna miljardärer och miljonärer sätter press på de styrande. För att inte tala om bankerna som skurit guld med täljkniv men sitter med urusel säkerhet för de lån de ligger ute med. De skulle på nytt stå på kö för att svenska folket skall rädda dem.

Som grädde på moset lutar det åt att Europa skall drabbas av en ny flyktingvåg och det kommer knappast en majoritet av invånarna hålla tyst med sina åsikter om. Den politiker som inte fattat att måttet redan är rågat, är det bäst att inte säga att det finns plats för ytterligare. Morgan Johansson har som vanligt ullstrumporna på, men han fattar ju ingenting så det må så vara.

Med de politiker vi har känns det faktiskt minst sagt oroande och har full förståelse för det som stod i tidningen att SD nu är största parti. Vad är då mera passande att SD får ta hand om invandring och flyktingfrågor. Det sägs ju vara den enda sakfråga partiet har och kanske även har lösningar på. Våra politiker har varit alldeles för snälla, nu är det dags att busarna tar över innan det är för sent. För det är väl så SD:s representanter ses av de övriga partiernas sympatisörer?

Kanske är jag ute och cyklar som man brukar säga, men det här med SD:s fortsatta framgång blir jag inte klok på. Det i sin tur får mig att fundera över hur länge det här kommer att hålla i sig eftersom flera partier ändrat ståndpunkt när det gäller flyktingmottagning och arbetskraftinvandring med mera. Nu har dessutom en läkare i form av Centerns Anders W Jonsson satt ner foten när det gäller sjukvården, den så viktiga verksamheten har SD knappast en aning om, det är inte deras bord.

Med ett pyttelitet Corona-virus som är på väg att sätta skräck i inte bara en hel värd utan också aktiemarknaden börjar det bli riktigt intressant. Bland politiker kommer det att sålla agnarna från vetet, det parti som har bäst på fötterna kommer att få gehör för sina förslag.

Det är öppet bråk numera och att det är tre partier på högerkanten och det längst till vänster ger förhoppning om att våra politiker insett att de är i invånarnas tjänst och inte skall driva sina egna ideologier. För mig kan ideologier liknas vid religioner som sympatisörerna tror blint på. Förlorare i det här är nya sättet att tackla vårt lands problem är i första hand Socialdemokraterna som ständigt kommer sent på bollen som sportfantaster brukar säga.

Om SD tas upp i gemenskapen i det nya blocket hamnar partiet i en sits de inte varit tidigare, de tvingas ta ställning till verkligheten. Och verkligheten är ju ingenting annat än vad det finns för möjligheter att på politisk väg tackla problemen. Precis som för nuvarande regering kommer det att handla om kompromisser, de egna intressena måste i många fall stå tillbaka för vad som är möjligt att göra.

Har sett spekulationer om vad som kan hända om SD blir största parti vid nästa val, eller ett extraval som blir följden om Löfven tvingas kasta in handduken. Om Åkesson skulle få förfrågan att bilda en regering, vilka skulle acceptera att ingå i en regering ledd av SD? Jag har svårt att se att det ens är möjligt. Vänsterpartiet har fått mera muskler av socialdemokratiska avhoppare och byta sida lite hur som helst, även om det i nuläget finns likatänkande i en del frågor står partierna långt ifrån varandra.

För Moderaterna kommer det att handla om prestige, de har sett sig som den enda utmanaren om makten. Hade säkert också varit det om inte regering Reinfeldt fått storhetsvansinne. Kommer att bli svårt för Moderaterna att tvätta bort stämpeln att inte veta vad de beslutade om. Nu dras det fram ifråga om arbetskraftinvandringen som helt spårat ur, precis som öppna våra hjärtan som fyllt på vårt land med alldeles för många som för all framtid kommer att leva på svenska folkets ständigt krympande gemensamma medel.

Men det är inte SD:s enda problem, det är alla de som varit med från början och redan känner maktberusning. När de som finns bakom Åkesson visar sitt rätta ansikte kommer det att utbryta ett internt krig till allmän beskådning. Har en känsla av att det inte är så långt borta och då ritas den politiska kartan om igen. Sossarna som skjutit till flest SD-sympatisörer skulle kunna ana ljuset i slutet på tunneln, men då måste det till att någon ställer sig vid rodret och tar ut riktningen.

De politiska partiernas stora problem är hur snabbt de kan överges och rasa i opinionen. De partier som fört en aggressiv politik med syftet att vara populistisk är de som drabbas mest. Allt hänger på vilket parti som har modet att ta tag i de akuta problemen och helst komma med förslag hur de skall kunna lösas. Men det måste vara någonting som visar sig nästan omgående, det går inte att säga att om två till tre år skall vi fått rätsida på det här. Så lång tid tillåter inte invånarna att det skall ta.

Det gäller att ta tag i det viktigaste och där hör sjukvården och Försäkringskassan ihop. Skall det vara så svårt att ge beskedet att det är läkarnas sjukintyg som gäller, utan möjlighet för någon handledare att sätta sig emot? De pengar Försäkringskassan sparar in äts upp av den tid läkarna måste sätta av för att förtydliga sina intyg. På sikt kostar dessutom de som inte får sjukersättning samhället enormt med pengar. Det hela är ett vansinne som är oförlåtligt och är en del i det som nu händer.

Det sorgliga är att vi genom den minoritetsregering vi har, också har en statsminister utan befogenheter och som inte heller har invånarna bakom sig. Löfven har inte mandat att föra svenska folkets talan, så illa är det faktiskt. Först nu har oppositionspartierna vaknat och insett att de kan tvinga regeringen att både backa från sina beslut och till och med följa oppositionens förslag. Kan förstå att till och med politiker tycker att det hela mer liknar en lek i sandlådan.

Kanske kan Coronaviruset hjälpa till så att ur det hela kan det förhoppningsvis  växa fram ett samförstånd mellan partierna och att de förslag som läggs fram kan accepteras av invånarna. Vad det handlar om är att politiken måste inrikta sig på att ha invånarnas bästa för ögonen, annars väntar total kaos. Precis som oppositionspartierna har invånarna lärt sig vilka trådar de skall rycka i för att få våra politiker skall sprattla och ta skeden i vacker hand och lyda.

Att vara förtroendevald politiker är egentligen ingenting som någon skall vara under hela sitt vuxna liv. Inom arbetslivet försvann för lång och trogen tjänst i samband med att Industrisamhället gick i graven. I vår högteknologiska värld är det utbildning och kunskap som gäller, att ha ett folkstyre är med andra ord förkastligt. De politiska företrädarna är ett tvärsnitt av folket, varken dumma eller intelligenta. Men vårt land är inte betjänt av att medelmåttor är de som skall fatta för landet och invånarna komplicerade beslut.

Det enda vårt styrelsesätt lett fram till är experiment som ingen har en aning om vad följden blir och det visar sig nu inom vården, skolan och samhället i stort. Hur det skall vara möjligt att få stopp på politiska beslutsfattare som visat sig vara inkompetenta blir nästa problem invånarna måste lösa. Men det kommer de säkert att göra, de har verktygen och de är många som vill se en förändring.

Det var definitivt inte meningen att skriva någonting, men råkade läsa en ledare av Expressens Anna Dahlberg. Hennes klagan på Löfven har jag ingenting att anmärka emot, däremot reagerade jag för någonting som går stick i stäv med vad minst ett par miljoner invånare blivit förbannade på. Hon försvarade nämligen borttagandet av värnskatten. Men att pensionerna höjs för de sämst ställda var hon emot, slöseri med pengar. Om de uttalandena skall ses som liberala värderingar har inte den liberala ideologin någon plats i ett kommande samhälle.

Nu menar jag inte de värderingar som en gång fanns inom Folkpartiet som det en gång hette, där fanns mycket som faktiskt liknade socialdemokratiskt tänkande med invånarnas bästa för ögonen. Men det var ett bra tag sedan, nu har partiet spårat ur helt och hållet och blivit ett parti som kan vara glad om de lyckas klamra sig kvar i riksdagen. Trodde bytet av logga kunde tolkas som det skulle bli det ståndaktiga partiet, men någon vände tydligen loggan upp och ner och då fick den plötsligt en annan betydelse. Ja, vänd upp och ner på L:s logga så syns det tydligt

Men Annas ledare fick igång tänkandet och då naturligtvis hur det var i vårt land en gång i tiden. Om man ser till levnadsstandard går det knappast att jämföra trodde jag. Vi var verkligen ett låglöneland fram till huggsexan på sjuttiotalet då lönerna skenade iväg och därmed började allt elände. Men ser man tillbaka på femtio- och sextiotalet fick vi mera för pengarna i förhållande till de löner vi hade. Nu har någon räknat ut att det inte går att leva på under tolvtusen kronor netto efter skatt. Hur många äldre då kan ha runt sjutusen netto känns minst sagt förbryllande. Är det inte meningen att de skall pengar till mat, mediciner med mera? Är det så vår moderna ättestupa ser ut?

Vad som hänt med vårt land är egentligen bara kosmetiska förändringar, WC istället för utedass är väl det som man bäst minns när betongklumpar växte upp runt om i landet och Allmännyttan skulle se till att "vanligt folk" fick en bostad till rimlig hyra. Även där har det spårat ur och de ungdomar som växer upp kommer många föräldrar att få dras med till döddagar.

Alla äldre minns Folkparkerna som var en naturlig mötesplats på helgerna. Numera är det PUB eller krogen för att träffas. Det är ingen myt att på den gamla goda tiden sa man att alla kände alla, i alla fall till utseendet. Vi träffades så ofta på dans eller utanför biograferna. Visst fanns det dumskallar även då men de flesta av grabbar hade respekt för tjejerna.

Om de som hittat på Genusperspektivet och annat tok levt vid den tiden hade de haft mycket att skriva om och oja sig över. Feminister kanske det fanns men inte som man märkte av, tjejerna ville vara tjejer och uppvaktas av killarna. Deras sätt att visa upp sig var att flickorna radade upp sig i klänningar och högklackade skor på en del av dansbanan för att bli uppbjudna. Och vad skulle genusforskare sagt om Damernas dans som spelades varje danskväll? Det var i princip tjejerna som valde ut den kille de ville ha och blev det en tackdans var det klart.

Nu är dagens unga flickor tatuerade så de ser ut som en färgglada serietidningar. När de dessutom har en snusdosa i bakfickan och svär som borstbindare, kan jag inte annat än känna mig tacksam över att inte vara ung i dag. Det här med bögar och flator talas det öppet om och visst fanns det sådana för runt sjuttio år sedan, men de levde i skymundan och inte samma omfattning som nu. Vad blir fortsättningen på den här dekadensen?

 Ytterligare tok blir det antagligen innan verkligheten, det vill säga en lågkonjunktur punkterar ballongen. Det går inte att göra några utsvävningar med a-kassans blygsamma ersättning, det vet redan alldeles för många. Vi kommer knappast att höra politiker tala om arbetslinjen i alla fall, men visst kommer de makthavande att försöka frisera statistiken över arbetslösa på ett eller annat sätt.

Det oroar mig faktiskt vad som kan hända vid en djup lågkonjunktur, de allra flesta nu levande har aldrig varit med om en sådan. Vi äldre vet och det är ingen trevlig upplevelse, varken för invånarna eller en regering. Våra politiker har nämligen inte varit speciellt förutseende när det gäller saker som kan drabba vårt land. För drygt trettio år sedan varnades för en åldrande befolkning, nu reagerar de som om att det hänt över en natt.

Den situation som vårt land hamnat i är någonting man tittar bakåt för att skylla på och det är alldeles rätt. Allt som nu sker är det politiska misstag som är orsaken, det är definitivt inte invånarnas fel. Men att tro sig se vad som blivit fel och rätta till dem är inte bara att nollställa. Precis som i bökföring när en summa hamnat i kredit istället för debet måste summan dubbleras när den förs över till debet annars blir summan hängande i luften och ett nytt fel måste rättas till.

På sätt och vis står våra politiker inför det problemet, men det handlar om det som finns på utgiftssidan. Att ta bort jobbskatteavdraget är ju enkelt att återföra dessa pengar till trygghetsförsäkringarna och pensionerna. Naturligtvis kommer många att protestera men det är en skattelättnad de fått på olaglig väg. Ofattbart att det inte anmälts till EU-domstolen.

Skulle alla olagliga konfiskeringar tas upp i domstol skulle vår finansminister få fnatt, det skulle gräva stora hål i en budget. Men faktum är att staten gjort utsvävningar i form av reformer det inte funnits täckning för och då konfiskerat pengar på ett olagligt sätt. Göran Persson gjorde det och Alliansregeringen skapade sina egna lagar. Nu har allt det här som gjorts tidigare hunnit ikapp dagens politiska makthavare, som man så får man skörda brukar man ju säga.

De finns och har funnits under alla år, de som satsar på spel och drömmer om den stora vinsten. Om det inte var för alla dessa som troget spelar för mindre summor skulle utdelningen bli usel, men det är för det mesta storspelare som håvar in pengarna. Tråkigt nog är spel det enda "vanligt folk" kan bli rik på, det är en omöjlighet att bli det på ett vanligt lönearbete.

Om politiker på toppnivå spelar vet jag inte,  men de räknas väl knappast till de som har ett lönearbete, de har ju  arvoden som de själva kunnat påverka. Hur de kan ha årsinkomster i miljonklassen är därför för mig obegripligt. Med de inkomsterna behöver de inte spela för att vinna en massa pengar i alla fall, de lever gott på skattebetalarnas pengar. Men mycket vill ha mer brukar man säga, så man vet aldrig.

 Hursomhelst händer i alldeles för många fall att spelsuget tar överhanden och personerna hamnar i spelmissbruk. Ju sämre det blir i vårt land, desto mer panikartat spelas det. Många satsar till och med sina sista matpengar i hopp om att vinna. Tyvärr kan det inte bli annat i ett samhälle där allt kretsar kring pengar.

I vårt land har vi fått en snedfördelning när det gäller de som oroar sig för att pengarna skall förränta sig och de som oroar sig för att pengarna skall räcka till. Usla pensioner och försämrade trygghetsförsäkringar gör att allt fler blir fattiga vilket börjar bli vårt lands verkligt stora problem. Det är någonting som kräver en lösning som inte får ta flera år att rätta till, det måste göras så snart det är möjligt.

Ju fler fattiga betyder minskad konsumtion vilket leder till en nedåtgående spiral som blir svår att få stopp på. Ängsliga ekonomer slukar makrodata för att se vartåt utvecklingen pekar, men det hjälper knappast när investerarna börjar känna osäkerhet. Vi är tillbaka till de snabba klippens tid, ingen vågar satsa långsiktigt.

För en regering men även de övriga partierna måste det här vara rena mardrömmen. Glöm snitsiga reformer som kan locka väljare, nu handlar det istället om vart pengarna skall tas för att skapa ekonomisk rättvisa. Hela vårt politiska etablissemangs existens börjar ifrågasättas, kravet på att vårt land måste städas uppifrån blir allt mer påträngande.

Landets invånare är inte betjänta av en massa byråkrater vars löner behövs inom de för invånarna viktiga verksamheterna. Problemet är att chefer av alla de slag blivit fler och personalen på golvet färre. Har svårt att förstå hur det kan vara möjligt. när staten, kommuner och landsting anser att verksamheterna måste drivas enligt företagsmässiga principer. Enda märkbara är att de som vänder sig till de offentliga verksamheterna numera kallas kunder, trots att de äger verksamheterna.

Blir därför inte klok på det här med skattefinansierade verksamheter, skall de fungera som företag eller är det invånarna som bestämmer hur de skall fungera? Om inte bör vi snarast skattestrejka eftersom de pengar som betalas in hamnar i en gemensam pott för att driva företag med mera. Det är inte riktigt klokt om man tänker efter, men tänker man för mycket blir man förbannad.

Vid min ålder är det svårt att ta till sig att barn rånas på öppen gata av ligister som inte är mycket äldre än offren. I en del fall är de till och med yngre så istället för att pjoska med dem varför inte införa uppfostringsanstalter igen. Helst långt från bebyggelser så att de måste tänka sig för både en och flera gånger innan de försöker rymma. Vad dessa unga brottslingar måste genomgå är stenhård disciplin och uttröttande fysisk träning.

Med den velighet som finns inom inte minst regeringen men också stödpartierna kan man förstå att SD växer, där finns "busarna" som vågar ta i med hårdhandskarna. Ja, det är i alla fall vad många tror men många snåriga lagar lägger krokben för alltför drastiska åtgärder. Att vända den negativa trenden för vårt land är som att vända en enorm tankbåt i en insjö. Chansen att gå på grund är större än att lyckas.

Vad vi kan se i dagens läge är att SD:s framgång inte beror på vad de eventuellt kan göra, utan på de övriga partiernas svaghet och oförmåga att komma sams om de drastiska åtgärder som måste till. Som det nu är stödjer väljarna de som säger ifrån men som knappast har någon lösning på landets uppsjö av problem. En sak ser man i alla fall tydligt, liberala lösningar är knappast vad folk vill ha, det har varit alldeles för mycket daltande istället för hårda nypor.

I takt med att SD växt har Åkesson fått problem, det finns många dumskallar i partiet som redan känner sig maktberusade och tar till brösttoner. Men det svänger snabbt inom politiken om det börjar fattas beslut som gör vårt samhälle mera rättvist och om så skulle vara går det fort utför för SD. Innerst inne är det så att de flesta resonerar som så att de vet vad de har, men inte vad de får. Rädslan fungerar med andra ord åt båda hållen, för vad invånarna vill ha i en orolig tid är trygghet och det är vad som saknas i nuläget.

Frågan är vem eller vilka som kan skapa denna trygghet i ett land som genom politiska beslut splittrats och missnöjesgrupper uppstått. Regeringen Löfven står inför en olöslig uppgift tack vare de tre andra partierna. Ensam är inte stark, men i alla fall bättre än att ha "vänner" som stjälper. Men hur man än ser på det är det som händer ett chansartat spel med invånarnas pengar som insats. Det är inte acceptabelt som Löfven brukar uttrycka det sig om som är alldeles åt helvete.

Läget är prekärt hörde jag en sosse säga och jag kan förstå att våra politiker nu famlar i mörker, det stämmer inte med hur de blev upplärda att det skall vara. Men har de lärt sig egentligen? Jo, att den som inte är politiskt aktiv begriper inte vad som ligger bakom de beslut som fattas och skall därför inte lägga sig i. Det var faktiskt vad en socialdemokratisk politiker sa för många år sedan och så tänker tydligen de politiska företrädarna för partiet fortfarande. Folk kanske inte begriper besluten, men de ser vad som är rätt eller fel. 

Att vilja men inte kunna är den bild av socialdemokrater som växt fram under åren, både vad gäller rikspolitiken och inom kommuner och landsting. Nåja, det gäller tyvärr alla partier, men egentligen är det ju det politiska maktsystemet det är fel på. Det är det som fått våra politiker att tro att det är de som bestämmer, trots att man ibland funderar om de vet vad de bestämmer om. När man nu ser resultatet av val- och oppositionsmätningar som krasst procenttal, ser man att alla partier har en förkrossande majoritet av invånarna emot sig. Men det har också inneburit att enda sättet att få regera, är att lura både sina egna och andra partiers väljare genom oheliga allianser eller vad man skall kalla det för.

Först på senare tid har invånarna upptäckt att det är de själva som är de verkliga makthavarna, men än så länge har det inte växt fram på vilket sätt denna makt skall användas. Ett i politiska sammanhang stort antal människor har gjort det genom att stötta ett parti, som hållit fast vid vad de tycker om invandring och flyktingmottagning. Men det är inte acceptabelt i vårt land. Även om det i mångas ögon inte är acceptabelt har partiet växt från en pytteliten grupp till att slåss om att vara största parti. Det kan SD tacka dessa olydiga för, de har sett till att det som var en omöjlighet för tjugofem år blev möjlig.

Men SD har haft hjälp av inte minst Löfven att rida ut stormen. Bakom partiet står nu en massa människor som tog åt sig varje gång partiet smutskastades av de övriga, inte blev det bättre att bli kallade för rasister. Enda märkbara effekten har blivit att ytterligare ett stort antal människor blivit förbannade. Åsiktsfriheten är någonting man inte ostraffat inskränker på, politiska företrädare skall inte tala om för invånarna hur de skall tycka och tänka. Svårast att ta till sig det har Löfven varit som kommer med förmaningar och blandar i ivern att skylla ifrån sig att vi fått en massa ligister på gatorna på grund av gamla skattesänkningar.

Socialdemokraterna har styrt vårt land under så många år att vi borde vara det mest fantastiska av alla länder. Om man skall tro de företrädarna säger förstås, men verkligheten är att på de ställen där partiet suttit i orubbat bo kan man se den sämsta utvecklingen med hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. Sett ur den synvinkeln har partiet bidragit till att vi hamnat i den bedrövliga situation vården och skolan nu befinner sig i. Kanske även de ligister som gör livet surt för oskyldiga invånare.

Egentligen spelar det ingen roll vilka politiska konstellationer som styr kommuner och landsting, inte landet heller för den delen. Nu handlar det om inkompetenta personer som inte är vuxna uppgiften att företräda invånarna. Och det är allvarligt eftersom det är svårt att se hur någon skall kunna få fason på de viktiga samhällsfunktionerna. Det är definitivt inte de politiker som nu representerar sina partier, det måste in nytt folk som vet vad de gör.

Visst fattades många vansinniga beslut av Alliansen men de flesta av dem hade kunnat rättats till trots att sittande regering varit i minoritet. Om den redan från början lagt fram förslag om förbättringar för pensionärer och de svagare grupperna, eller tagit Försäkringskassan i örat och sagt att det är läkarna som bestämmer, hade knappast någon vågat rösta emot. Istället har obeslutsamhet och att ge de rika skattelättnader påskyndat den nedåtgående spiralen för det tidigare stora partiet fått den att snurra allt fortare.

Redan för flera år sedan konstaterades att vårt samhälle började bli människofientlig, människan sågs som ett medel och inte en tillgång. Man kan förstå hur de människor känner sig som jobbar inom de för samhället så viktiga funktionerna som straffas istället för att belönas. Antagligen helt oavsiktligt eftersom beslutsfattarna inte begriper vad de beslutar om. Vad som nu sker är att ett samhällsexperiment gått käpprätt åt helsike och de makthavande fattar inte varför. De som kommit med idéerna slår ifrån sig med att det var så här de makthavande ville ha det.

Kan förstå om makhavande politiker helst vill gå och gömma sig men tvingas fram i rampljuset för att försvara hur vårt samhälle kunnat bli som det nu är. De har inga svar utan hänvisar till andra som i sin tur skickar bollen tillbaka. Försäkringskassan är ett utmärkt exempel på hur statistik kan ställa till det för invånarna. Med hjälp av staplar och tårtbitar kom de makthavande fram till att sjuktalen måste minska, men hur folk skulle kunna hålla sig friska ägnade de inte en tanke. Förr sattes den som inte kunde sin läxa i ett hörn med en dumstrut på huvudet, det borde vara alla politikers straff.

Ingen blir klokare av att bli politiker sa min mamma. Hon sa det spydigt till en bekant som tagits in i den politiska gemenskapen, men han fattade inte vinken. Men trots att han inte blev klokare av att vara politiker, levde han gott på kommunens invånares skattepengar istället för ett hederligt arbete. Det kunde inte min mamma förlåta och slutade rösta på partiet trots att det låg henne varmt om hjärtat. Och så ser det tyvärr ut i vårt land, många personer som inte hållits för att vara speciellt intelligenta har lever på invånarnas skattepengar fram till döddagar.

Att det kunnat bli så får tyvärr vi äldre ta på oss skulden för, därför är det uppfriskande att se hur svenska folket inte längre accepterar att folk som inte vet bättre än de själva skall styra deras liv. För det är vad den politiska makten går ut på, att förändra vårt samhälle för maktens bästa, inte för invånarnas. Vad socialdemokraterna och miljöpartiet hållit på med i regeringsställning är ingenting annat än maktmissbruk. Förhoppningsvis lämnas det in ett misstroendevotum mot regeringen, förtroendet är förbrukat. Men det brådskar.

Det har gått så långt att man inte vill tänka på alla akuta problem som på något sätt måste lösas. Om ingenting görs går allt åt helsike, men vem eller vilka skall ta tag i dem? Ena hälften av regeringen försöker på alla sätt skylla på andra, den andra hälften ser långt fram i tiden för att förtränga verkligheten. Man kan förstå att de båda stödpartierna C och L såg chansen att föra fram sina hjärtefrågor. Det slet verkligen sönder det som tidigare fått det politiska etablissemanget att hålla ihop mot invånarna, nämligen att vara politiskt korrekta.

Genom de politiska uppdragen har de suttit i samma båt som varit stabil tidigare, men nu blivit minst sagt ranglig och därför instabil. Det som nu händer skapar oro hos alla politiskt aktiva, tidigare har alla suttit stilla i båten, men nu gungar den betänkligt och riskerar att kapsejsa. Det behövs inte mycket för att det skall bli ett faktum.

Av naturliga skäl finns ett växande missnöje hos befolkningen, nu visar även politiskt aktiva utanför riksdagen sitt missnöje och kräver ändring. Att Löfven ifrågasätts ute i landet förvånar knappast någon, han fungerar mer som en vindflöjel än landsfader. Visserligen säger han aja baja, så gör man inte åt allt som händer, men mer blir det inte. Han har fullt upp med att klamra sig fast vid makten och få mingla med de stora ländernas ledarna ute i Europa.

Men vad skall han med makt till när han inte vet hur han skall använda den? Svenska folket är inte betjänt av en regering som skjuter akuta problem framför sig genom att tillsätta utredningar. Vad som krävs är omedelbara åtgärder som visar invånarna att det finns någon som vågar ta tag i problemen. Det kan inte nuvarande regering och jag har svårt att se en kommande som kan göra det.

Det är så mycket som privatiserats vilket har försvarats med att allt skulle bli smidigare och mer lättillgängligt för invånarna. Hur det blivit har många blivit smärtsamt medvetna om, det har i alla fall inte blivit billigare för invånarna. Det finns massvis med företag som driva drivs med invånarnas pengar i form av friskolor med mera, men fortfarande har vi bypolitiker som fattar besluten och fördelar invånarnas pengar.

Många äldre brukar komma till mig för att vädra sin oro och kan inte begripa hur allt kunnat bli så fel. Egentligen inte så konstigt eftersom det politiska maktsystem som skapats, inte förutsåg det vi nu kan se. Det är inte längre en fråga om att vara största parti och därmed makt att plocka in "stödtrupper" för att kunna förändra vårt samhälle, det förutsätter att alla agerar politiskt korrekt.

Vad som nu händer är att oppositionen inte längre är politiskt korrekt, men också att invånarna  insett att det inte finns något parti som kan säga sig ha mandat att regera. Det hänger ihop med att till och med det största partiet har en förkrossande majoritet av invånarna emot sig. De små partierna med bara några ynka procent borde alltså inte ens få ingå i en regering, men kan bevisligen ändå påverka landets invånare. Som jag ser det, ett hot mot vår omtalade demokrati, vad som finns kvar av den.

Fler måste man vara, till detta är de stora partierna nödd och tvungen, det vill säga plocka in flera småpartier för att kunna fatta majoritetsbeslut. Inte ens det räcker för tillfället och följden har blivit kompromisser och urvattnade beslutsunderlag, eller som nu när oppositionen fått blodad tand och kan stoppa allt som läggs fram. Ja, till och med riva upp det som beslutats. Vi har alltså nått vägs ände för de politiska vägarna.

Förhoppningsvis inser alla partier att de nu balanserar på slak lina, om de misshagar invånarna får de betala ett högt pris. Tidigare har små intressegrupper kunnat styra regeringars beslut, nu har grupper som vill någonting helt annat tagit ton. Invånarna vill ha valuta för sina pengar, till och med socialministern har insett att politiska ledningar inte skall styra sjukvården, det skall heller inte bypolitiker göra när det gäller skolan. 

Partiet som skapat myten om att vara det enda parti som kan regera har inför öppen ridå visat motsatsen. Löfven har till och med lyckats göra SD populärt bland många genom ständigt smutskastande. Men det är som det sägs, den som slänger skit i fläkten blir själv nerstänkt.

Minns den gamla VPK- ledaren C-H Hermannson som på en partistämma sa: "Nån jävla ordning måste det i all fall vara i partiet." Nu är svenska folkets uppmaning till Löfven, att nån jävla ordning måste det i alla fall vara i en regering. Frågan är om januariöverenskommelsen ens är laglig och har mandat att bestämma någonting. Våra politiker talar ofta om att vi måste ligga i framkant och det gör de när det gäller dumhet.

På sätt och vis är det fel att spy galla över våra nuvarande politiker, de gör som man gjort tidigare och anser det vara social kompetens. Dagens problem kan vi hitta orsaken till långt tillbaka och eftersom ingenting gjorts har det blivit som att skjuta ett berg framför sig. Det är av den anledningen det är en omöjlighet att politiker är de som skall lösa dagens problem. Det måste tillsättas utomstående skickliga personer med perspektiv på varför landet inte längre fungerar som det skall. 

För invånarna gäller att brottas med vansinnigheter regeringen beslutat om och som de säger sig inte ha beslutat om, det vill säga Försäkringskassans förnedring av sjuka. Vad har vi en regering till som inte ens kan rätta till så att det är läkarnas sjukintyg som gäller eller att lärarna är de som bestämmer i klassrummen? Utan politiker kanske polisen stävjat det växande brottsligheten, sjukvården och skolan fungerat. Det har ju provats politiska lösningar och de har inte fungerat utan tvärtom förvärrat. I framtiden skall vi kanske ha ett politikerfritt samhälle, det kan i alla fall inte bli sämre.

Det politiska rävspel vi nu kan se, är följden av att det gamla maktsystemet slutat fungera. Oppositionen har kommit underfund med att skit samma vad regeringen säger, i egenskap av egen majoritet kan de ändra på de förslag som läggs fram. Vissa tolkar det som att det är vad man kan räkna med i en demokrati där beslut fattas i demokratisk ordning, det vill säga genom majoritetsbeslut.

Vad det handlar om är att störst och starkast vinner, vilket innebär att med alla medel kunna bli störst och starkast. Ingen hade räknat med att oppositionen skulle utnyttja sin styrka mot en minoritetsregering, om det fanns en sorts tyst överenskommelse. Med det politiska maktsystem vi har finns därför ingen lösning i sikte, det är så här det kommer att se ut till dess hela vårt styrelsesätt ändras.

Det instabila läget beror på att de nu två största partierna har nästan åttio procent av väljarna emot sig som inte vill att de skall kunna bestämma. Det är så man måste se det och förstå varför vårt demokratiska styrelsesätt inte längre är demokratiskt. Faktum är att inte något parti har mandat att fatta beslut som rör invånarna, en insikt som många fått efter alla kompromisslösningar som klubbats igenom.

För väljarnas del är det mest förvirrande när de olika partierna säger vad de vill göra. Hur skall de små partierna med runt nittiofem procent av invånarna emot sig kunna lova någonting? Med ett annat styrelsesätt hade aldrig MP kunnat komma fram och kunnat ställa krav som tvingar svenska folket betala för någonting som vi nu börjar se kommer att leda mot en katastrof. Inte en som har med klimatet att göra, utan en ekonomisk.

Kan på sätt och vis förstå Donald Trump som ser det på sitt sätt, det som fördyrar för företagen. När företagen nu börjar se en konjunkturnedgång har de en ursäkt att strypa åt det mesta men även någonting att skylla på. Allt som de gör för miljön måste betalas av deras kunder så de stora förlorarna blir i slutändan blir de som sägs skall skyddas från en framtida klimatkatastrof.

Att det behövs väldigt lite för att skaka om den globala ekonomin har det varnats för länge. Nu kan ett litet virus ställa till det för inte bara Kina utan även övriga länder. Många länders invånare e-handlar från Kina, tänk om paketen är smittbärare? Enbart misstanken kan ställa till det rejält för de kinesiska företagen.

Nåja virus är en sak, man kan även med fog misstänka att många företag tvingas använda sig av kreativ bokföring, det vill säga visar bättre resultat än vad de har i verkligheten. Det har hänt tidigare och är antagligen mer vanligt med dagens nervösa placerare och kvartalsredovisningar. Skulle inte förvåna om någonting händer redan under första halvåret, när det händer sker det utan förvarning.

Räntevapnet är förbrukat och det är minst sagt osäkert hur en ny finanskris skall kunna hanteras. Det allvarligaste enligt många bedömare är de enorma privatlån som kreditgivare ligger ute med. Det finns en gräns hur stor låneskulden får vara i paritet med inkomsterna och den gränsen har passerats. Att det ändå rullar på har fått ekonomiska experter att klia sig i huvudet, men även vår Riksbank upplever det som lika märkligt, eftersom inflationen inte ökat som den borde gjort.

Naturligtvis är det skrämmande när de gamla ekonomiska teorierna visar sig ha förbisett exempelvis minusräntor, vilket vid den tiden ansågs vara en omöjlighet. Men trots det, vad är det som gjort att inte allting redan brakat ihop utan rullar på? Har läst ett ganska stort antal ekonomiska experters artiklar men inte blivit ett dugg klokare. Vad som händer är någonting som inte skall vara möjligt men ändå sker, vilket i princip underkänner en stor del av de gamla ekonomiska teorierna.

Eftersom den samlade förmögenheten hos de rikaste i världen överstiger många länders inkomster under ett år, var finns täckning för de pengarna? Någon antydde att det som håller det hela flytande är de kryptovalutor som finns, men vart tar pengarna vägen som kryptovalutorna köps med? För mig liknar kryptovalutor ett enormt Pyramidspel och de som kommit i kontakt med ett sådant vet att där finns bara några vinnare och resten förlorare.

Just nu påstås det att vårt lands ekonomi är god, ändå pratas det om nya skatter måste till och att pensionsfonderna måste stärkas med mera pengar. Må så vara att staten har pengar, men det har inte kommuner och landsting vilket kan bli riktigt bekymmersamt framöver. Vi kan glömma att få fler i arbete, snarare hur staten och kommunerna skall kunna ge invånarna det de betalar för. Många av de jobb som skapats är förtäckta bidrag som invånarnas skattepengar används till.

De politiska partierna har haft svårt att dra till sig kompetenta företrädare och svårare kommer det att bli. Välutbildade smarta människor vill knappast bli politiker, men det finns gott om unga som inte ens har avgångsbetyg. Var och en måste därför förstå att det politiska styrelsesätt vi har, leder vårt land i fördärvet. Det borde alla politiker insett vid det här laget.

Det kommer att letas pengar av vår finansminister framöver vilket fär mig att funderar över när sanningens ögonblick eller vad man skall kalla det skall inträffa. Det ögonblick då det måste rensas upp bland politiker, chefer och mellanchefer inom de offentliga verksamheterna eftersom de blivit en ekonomisk belastning. Inte bara ekonomisk utan även ett hinder att kunna förändra för att få skutan på rätt köl. Vad vi har är nämligen ett av tjänstemän finurligt skapat maktsystem, som utvecklats till att vad som än händer finns ingen ansvarig. Själva skulle våra politiker inte kunnat vara så smarta.

Beslutsunderlagen är inte framtagna av de förtroendevalda politikerna, de lämnar bara riktlinjer till anställda tjänstemän hur de tänkt sig, men utan kunskaper om det kan fungera eller inte. Enklast är ju faktiskt att vända sig till de som vet vad som inte fungerar och varför, men istället går man över ån för att hämta vatten.

Naturligtvis kan man inte begära att bypolitiker skall kunna hantera den minst sagt komplicerade värld vi nu lever i. Vår riksdag består av bypolitiker som av någon outgrundlig anledning hamnat där de nu är. En del av dem kanske var med för många år sedan med att skär man ner på personal inom vården, vilket de antagligen räknat ut att befolkningen skulle minska. Som det nu är rinner det över ganska mycket om man försöker slå i ett tjugolitersmått i ett som rymmer fem liter. Och det rinner över både inom skolan och vården.

Det är inte bara vården som nu hamnat i skottgluggen utan även skolan. Lägger man ner byskolor måste det finnas plats i tätorterna. Myndighetskrav har trasslat till det när det gäller ventilation och en massa regler om hur skolan skall fungera. Ju fler elever desto bättre ventilation måste till, det kommer som en överraskning för kommunledningar att många skolor inte klarar av det kravet.

Visserligen har kommunerna ansvaret för skolan, men de får inte göra hur som helst. Fattar man beslut som påverkar barnen reagerar föräldrarna och beslutsfattarna blir syndabockar som i slutändan får betala ett högt pris. Tyvärr är skolan precis som så många andra saker en siffra i kommunernas budget och siffror begriper sig inte politiker på. Som det verkar begriper de sig inte på invånarna heller utan lever i sin egen värld.

Att vara beslutsfattare kan förenklas enbart genom att ställa frågor. Varför slutar sjuksköterskor och lärare? De skulle alldeles säkert få höra hur idiotiskt deras beslut påverkat både invånarna och berörd personal. Alldeles säkert skulle de också få höra hur det skulle förenkla och förbättra eftersom de är mitt i smeten varje dag. Naturligtvis skulle det kännas genant för de förtroendevalda att bli påtalade att de helt saknar kännedom om hur det fungerar i verkliga livet.

 Men det är ju ett faktum som blir mer uppenbart i takt med det kaos som politiska beslut skapat. Kan förstå uppgivenheten när problemen hopar sig och de politiska makthavarna drabbas av beslutsångest. Hur de än vänder och vrider på problemen kan de inte se någon lösning på grund att de inte har en aning om hur det fungera ute i verksamheterna.

Vad jag kan förstå har det nu trasslat till sig så att de problem som finns, inte kan lösas av politiker. Att de som med allting annat ger tjänstemän uppdrag att utforma beslutsunderlag som alla partier kan gå med på. Kravet från invånarna att få valuta för sina skattepengar kommer att växa hela tiden, det är vårt lands verkligt stora problem.

Det här med vad våra skatter går till kommer att bli våra politikers verkligt stora huvudbry eftersom de inte följer den gamla lag som fortfarande gäller. Det finns nämligen i denna lag angivet att de skatter som betalas in skall förvaltas på bästa sätt. Skattepengarna skall med andra ord gå till vad de är ämnade för, de viktiga offentliga verksamheterna skola, vård, upprätthållande av lag och ordning, samt ett försvar värd namnet.

Genom det som kallas fördelningspolitik har det flyttats pengar där de funnits och lagts där de fattats till dess det uppstått en situation då alla behöver pengar. Men är det verkligen lagligt att ta pengar från en verksamhet för att ge till en annan? Är det överhuvudtaget lagligt att blanda ihop alla skatter och se dem som en gemensam pott? Vem eller vilka kom på att bilskatter skall vara en del av statens budget och inte oavkortat gå till nya vägar och underhåll? Hur kunde trygghetsförsäkringar plötsligt kallas bidrag, men inte jobbskatteavdraget?

Jösses, det finns massvis med exempel på att staten och även kommuner har trampat långt över de lagliga gränserna. Och så länge vi inte har ett tjänstemannaansvar kan de här sakerna göras utan risk att straffas för det. Möjligtvis skulle det kunna dras inför EU-domstolen men det skulle bli en lång och utdragen process. Har en känsla av att invånarnas markering genom att straffa de partier som inte ser till invånarnas bästa är den enda vägen.

Ingen tycks ha fattat att det inte längre spelar någon roll vilket som är största parti, om inte något parti hamnar över femtio procent förstås. Vad hjälper det SD att bli största parti? Inte ett dugg, eftersom de då skulle isoleras va de övriga partierna. Är ganska säker på att SD aldrig kommer att leda en regering, enbart att invandring och flyktingmottagning nu diskuteras av alla partier gör att de missnöjda ivrigt väntar på att det parti de en gång sympatiserade med skall visa handlingskraft.

Moderaterna till och med erkänner att de ställt till ett helsike genom beslut de inte ens anade konsekvenserna av. Det verkar som om vi nu går in i en period då partierna kommer att slåss om hur orättvisorna skall bekämpas. Det parti som har de modigaste företrädarna och som vågar gå utanför de tidigare fasställda politiska ramarna, kommer att stå som segrare vid nästa val. Alla partier tycks ha kommit underfund med att det finns fler som har det svårt än de som är rika. Men tyvär har de inte insett att de är orsaken till en växande fattigdom, men det kanske kommer.

Egentligen är det märkligt att ett parti till höger kan hamna till vänster och ett vänsterparti som S, men i modern politik är allting möjligt. Som vi sett senaste åren kan ideologier säljas billigt om makten hägrar, det är Stefan Löfven ett bevis på.