Veckor och månader har gått och de politiska partiledarna har haft fullt upp med att slåss om vem som ska regera. De verkar inte tänka på att deras löner betalas av svenska folket som vill ha någonting utfört för sina pengar. Ett folk som fått vänja sig att besluten inte varit för folkets bästa, utan för landets. Och värre kan det bli eftersom det blir M och KD:s budget som ska ligga till grund för besluten. Det blir som vanligt de sämst ställda i vårt samhälle som kommer att drabbas än värre än vad de redan gjort.

Nu börjar skadeverkningarna i alla fall märkas, inte minst för "etterpekan" Lööv, men Björklund har också fått en släng av sleven. Har försökt att se det hela från den ljusa sidan, Åkesson kommer inte att bli vår nästa statsminister. Om aldrig de övriga partierna varit överens om någonting tidigare så skulle de gemensamt sätta stopp för Åkesson, han inkräktar på den sandlåda de övriga partierna länge lekt ensamma i. Risken finns ju att SD börjar gräva i alla de misstag som gjorts men skickligt dolts för svenska folket.

Man får en känsla av att vårt land styrts genom skickligt skapade myter. Den svenska modellen är en sådan, men den äldsta av alla är att det behövs fler politiker för att värna om vår demokrati. Nu har vi så många som lever på att ha politiken som yrke att det är dags att de behandlas på samma sätt som på den ordinarie arbetsmarknaden. Det ska kunna uppvisas kunskaper och kompetens för att få företräda svenska folket. Har en känsla av att runt nittio procent av våra yrkespolitiker inte är kvalificerade.

Efter valet var det många som såg det som ett roande skådespel när partiledarna slogs om att framhäva sig själva, nu upplevs det bara som irriterande och gör folk förbannade. Det som utspelar sig på den politisk arenan har ingenting med demokrati att göra, den är enbart en maktkamp om vem som kan skrapa ihop flest att ha bakom ryggen. Förvånar inte ett dugg att Socialdemokraterna framstår som en form av trygghet och det är trygghet invånarna vill känna.

Tyvärr är det att invaggas i falsk säkerhet för Socialdemokraterna har för länge sedan tappat kontakten med sina rötter. Det parti som skickligast utnyttjat det är SD, många LO-anslutna sympatiserar med partiet. Ja, sympatiserar är fel ord, för de allra flesta är det en fråga om missnöjesröstning, de känner sig svikna av de gamla etablerade partierna. Missnöje är våra politikers största motståndare, men ingen har någon lösnig på hur vårt land ska kunna enas igen. Det kommer knappast att hända de kommande fyra åren eftersom alla partier vant sig vid att vara oppositionspartier. Regera och inte veta vad folket vill ha och det bara blir fel beslut är ett rent helsike.

Jag själv har knappast mycket tid att se fram emot, ändå finns en känsla att få hinna vara med om när den politiska bubblan spricker. Den är precis lika uppblåst som lånebubblan som trots bankernas och politikernas ständiga förnekande en dag kommer att spricka. Anledningen är lätt att hitta, nervryckningar i den globala ekonomin är kanske den största. Handelskriget har skapat en obalans i ekonomin det är för tidigt att se följderna av. Om ett halvår kommer vi säkert att se tillbaka på vad vi hade men inte längre har kvar.

För ett litet land som vårt har vi i förhållande till andra länder en enorm byråkratisk apparat att försörja. Vid inträdet i EU fanns chansen att städa upp och ta bort ett flertal statliga verk som inte längre behövdes, men det var politiskt omöjligt. Det är inom vår byråkrati reträttplatserna för avdankade politiker finns som tack för lång och lojal tjänst. Beslutsfattarna vid den tiden såg det säkert som ett skyddsnät om någonting skulle hända och nutidens gör så fortfarande. Byråkratin kan liknas vid en amöba som förökar sig själv, enbart de senaste tjugo åren har den varit den snabbast växande. Inte undra på att arbetslösheten kunnat hållas nere, för nya varaktiga jobb har inte skapats för övriga medborgare.

Men en dag står våra politiker inför problemet hur det här ska bekostas, ska yrkespolitikers och byråkraters väl tilltagna löner gå i första hand, eller måste svenska folket få valuta för sina skattepengar? Råkar vi hamna i en lågkonjunktur som det flaggats för ett tag nu, blir det pengar allt kommer att handla om. Inget land har fungerat när de styrande fått befolkningen emot sig och vårt land kommer inte att bli något undantag.

När jag skriver det här har alliansen spruckit och Kristersson gråter säkert floder över att inte bli statsminister. Skulle förvåna om han är partiledare vid nästa val. Det är en tuff bransch och fölorare har inte partierna råd med. Vi kan också skrota begreppet höger och vänster inom politiken, nu ska det köras i mittfåran. Det gör att ytterpartierna V och SD hamnat i en sits där de snart inte kan påverka någonting. Visst är det politiska rävspelet fantastiskt.

Men svenska folket då, när skall de få uppleva ett rättvist samhälle där alla är lika mycket värda? Någon gång måste våra politiker inse att svenska folket går i första hand, eller så gräver de sin egen grav. Hoppet är det sista som överger människan, men när hoppet släcks för gott kan vad som helst hända.