Människorna börjar få så skilda behov och många har av omständigheter de inte ens kunnat drömma om, tvingats ändra sina värderingar. Det har att göra med att saker händer som vi trodde inte skulle hända. Någonting vi knappast har med i våra framtidsdrömmar är att bli allvarligt sjuk, men chansen att bli det är ungefär som att råka vara med om en olycka vilken som helst.

Att bli sjuk i vårt land är numera en prövning av både psyke och ekonomi, du måste ha ett starkt psyke och besparingar för att klara av en långvarig sjukdom. I en skämtsam grej på Facebook för ett tag sedan kunde jag läsa att årets Nobelpris i medicin borde ha gått till Försäkringskassan. Antalet medicinska underverk den myndigheten åstadkommer – där svårt sjuka människor mirakulöst återfår full arbetsförmåga över en natt – saknar motsvarighet i den civiliserade världen.

Priset kanske skall gå till Kristersson som var medverkande till att myndigheten kunnat bli som den nu är, en som stjälper istället för hjälper de sjuka. Han har ju ansett att de sjuka är simulanter och att de arbetslösa är arbetsskygga. Själv är han lat har jag kunnat läsa, antagligen för lat för att ta reda på hur det är att ha ett riktigt arbete, det har han aldrig haft. Man kan fundera över vem som kavlade opp skjortärmarna på honom under valrörelsen. Hans fru kanske ...

I tystnaden på morgonen kommer tankar om hur människan ständigt manipuleras, det blir inte bättre av den lättillgängliga information som är svår att veta är sann eller falsk. Överdriven många gånger för att folk skall läsa, vilket även det ger en sned bild av vad som verkligen hänt. Vi behöver alltså tid att smälta det vi får veta och tänka efter, det är inte alla förunnat att få tid över till det.

Nu har vi fått reda på att det brinner i knutarna för att rädda vår miljö. Om tjugo år kan temperaturen stigit med flera grader. För att rädda vår miljö krävs att alla jordens länder hjälper till, men många länder har akuta problem som ligger mycket närmare i tiden. Kanske har vi fått ännu ett genom oroliga aktiebörser. Det finns alltså problem som ses som allvarligare än om det blir som klimatforskarna säger. Tjugo år ... tja den dagen den sorgen.

Men om miljöhotet verkligen är så allvarligt, varför ska då alla i arbete och på ålderns höst jobba längre? Borde vi inte redan nu börja vara rädda om vår miljö? Våra politiker påskyndar katastrofen genom det vi kallar arbetslinjen, för om det är någonting som påverkar miljön är det resor till och från jobbet och tvingas skjutsa barnen till dagis för att kunna jobba. Skall vi vara rädda om vår miljö och på samma gång även människorna, vore det därför viktigare att alla jobbade mindre, eller helst inte jobbade alls.

Det låter inte riktigt klokt, men det är ju vad sunda förnuftet säger. Men sunt förnuft och pengar går inte ihop, så människorna måste betala för att vår miljö ska må bättre i form av skatter och miljöavgifter och för att klara det måste de jobba. Det här luktar med andra ord lurendrejeri, det får mig att tänka att det inte är miljön som är viktigast och att orkaner med mera ses som ett utmärkt skäl att kunna pressa människorna på ännu mer. Pengarna behövs till massvis med andra saker.

Att transportera gods och oss själva kommer vi nog aldrig ifrån, men hur fordonen kommer att drivas har vi än så länge bara mänskliga lösningar som styr. De smarta datorerna kommer alldeles säkert att komma på en betydligt enklare lösning än elbilar, som skapar följdproblemet hur vi ska kunna producera el att ladda dem. Dessutom rör det sig om så många batterier som måste tillverkas att råvarorna får svårt att räcka till. Men det största problemet är hur folk skall ha råd att köpa dyra elbilar!  

Sätts en gräns som nu har gjorts startar det någonting som varken forskare eller regeringschefer världen över tänkt på, det skapar panik. De i dag gamla kan ta det lugnt, de kommer inte att beröras av det som sägs skall hända. Men att skrämma upp de unga är inte precis klokt, de kan se det som att skall det gå åt helvete, varför då jobba livet ur sig. Det är ju inte någon trevlig framtid de har att se fram emot så bäst att passa på att njuta av livet medan möjligheten finns.

Lägger man dessutom till de senaste veckornas skakiga aktiebörser, knyter det sig säkert i magen på de som oroar sig över sin kommande pension. En stor del av pensionspengarna är placerade i aktier, en minst sagt osäker placering har det visat sig. Från att ha varit en långsiktig sparform har aktiemarknaden övergått till att bli kortsiktig och osäker. 

Det är räntorna som spökar har jag kunnat läsa, men visst är det också det handelskrig som Trump satte igång och vill trappa upp ytterligare, vilket gjort att de rika stora placerarna fått kalla fötter. Många har förträngt finanskrisen och återgått till gamla vanor före den förra krisen. Det har alltså blivit ett Pyramidspel av den globala ekonomin, först ut får sina pengar, resten står där med lång näsa.  

Men varför skall vi oroa oss för vad som sägs skall komma, det är som att ta ut eländes elände i förskott. Archibald Rutledge skrev en gång: Vi överdimensionerar vår fruktan för framtiden, glömmer att livets broar är svårast att passera i fantasin – genomlider ting som vanligen aldrig händer. Fruktan för det stundande innebär att lasta på sig bördor som kommer oss att stappla på vägen.

De miljöforskare som lämnat den skrämmande rapporten jobbar efter modeller för att komma fram till ett resultat, det är med andra ord inte fakta de har att komma med utan en prognos precis som väderrapporterna. Liknande katastrofer vi nu upplever har hänt tidigare, men det var mycket länge sedan. Problemet är informationssamhället, vi uppmärksammas om katastrofer i samma ögonblick de händer och kan därför utnyttjas i syften som är kortsiktiga.

Stäng av telefonen, strunta i teves nyhetsrapportering, koppla av och försök läsa någonting underhållande. Det är en rutten värld vi lever i och det är det ruttna som förpestar och förstör för både människor och vår miljö.

Det är vitt utanför fönstret, de långa kalsongernas natt har börjat på allvar. Det är svårt att tänka långsiktigt när de kortsiktiga problemen överskuggar allt. För många äldre kan snö och halka betyda brutna armar och lårbenshalsar, om de är självgående vill säga för många äldre är inte det. Men även unga riskerar att råka illa ut under den tid som ligger framför oss. Tiden allt måste hinnas med trots halka och elände förändras inte, det kommer inte minst hemtjänsternas personal att få känna av.

Nåja, ute på hal is är verkligen våra politiska partier. Av ett val som verkligen chockade de politiska partierna står vi inför att få en regering som oavsett hur den kommer att se ut, inte kan utföra någonting långsiktigt. Dessutom kommer tveksamma beslut att väcka folkstorm och braskande rubriker. Kanske får vi se fler brinnande bilar än marschaller när den mörka tiden nu är över oss.

Vi har nämligen hamnat i en situation när till och med det en gång stora partiet kämpar att hålla det av även de övriga partierna avskydda SD bakom sig. Naturligtvis kan det göra att SD växer, eller att många av de som röstade på partiet vid senaste valet ändrar sig. Vem vet, de kanske väljer sofflocket istället därför att inget av partierna talat eller talar för deras sak. Än så länge har inte invånarna kommit underfund med vilken sakfråga som är viktigast, det är på så många områden det fungerar uruselt.

Förr eller senare tvingas de makthavande inse att de måste följa folkviljan, att fortsätta som tidigare skapar ännu mer irritation. Förmodligen kommer en ny regering att ta till sig den nya larmrapporten om klimatet, det kommer antagligen att ta död på politiska beslut som inte varit långsiktiga. Många beslut har varit kortsiktiga eftersom de styrts av lobbyister som talat om vad det skulle innebära ekonomiskt för båda parter, det vill säga företagen och regeringen. Den viktigaste delen som inte ens nämnts är vad som måste rättas till för att inte skada fler invånare än som redan skett.

Nyliberalt tänkande vad det egentligen är för någonting har ställt till det så att de makthavande måste tänka om. Behoven är ganska lika för de flesta, de vill inte att deras liv skall kompliceras mer än de redan fått känna av. Löfven och partiet fick på ett smärtsamt sätt erfara hur det går när invånarna retas upp. Det är rent ut sagt idiotiskt att födande kvinnor tvingas åka tio mil eller mer till ett BB, men så självklara saker kommer beslutsfattarna underfund med när det är för sent.

De stora sjukhuskomplexen har spelat ut sin roll om de överhuvudtaget haft någon. Specialistsjukhus strategiskt placerad som komplement till små sjukhus med husläkare som man förr sa skulle ha varit betydligt effektivare Större sjukhus blir dessutom lätt en koloss på lerfötter och anledningen till det är politisk styrning trots att det krävs en väloljad organisation för att det skall fungera. Jag håller det för omöjligt att politiska ledningar kan hålla i trådarna, det krävs att hela personalstyrkan får vara med i all planering som  rör respektive avdelningar. Man kan inte blanda de vårdbehövande hursomhelst, varje avdelning har sin specialitet.

På något underligt sätt får de stora sjukhusen mig att tänka på de enorma köpcentra som hamnat utanför stadskärnorna.  På sjukhusen anses ju vad som tidigare hette patienter numera vara kunder. Genom nedläggningar och satsningar på de större sjukhusen har det inneburit långa resor för många. Det har skapats både fördyringar i form av resor och en belastning på miljön.

När det gäller köpcentra uppväger inte det något billigare priserna dyrare drivmedel, men det har vi än så länge inte kunnat se effekten av, men det kommer. Men den skada dessa stora köpcentra orsakat kommer inte att kunna repareras i en handvändning eftersom affärerna i centrum tvingats lägga ner. De har inte bara haft de stora köpcentra att slåss emot, utan också internethandel och stigande hyror.

Nu gapar många affärslokaler tomma på många platser vilket knappast ger några hyresintäkter och inte heller skattepengar till kommunerna. Många städer gjorde misstaget att göra gågator, de räknade aldrig med att affärerna i centrum kunde försvinna. Men eftersom människan inte bara är stressad utan också bekväm av naturen, är det affärer där bilen kunnat parkeras utanför dörren som dragit längsta strået. Man kan säga att kommunledningars övertro på att kunderna vill promenera runt  på gågatorna, istället gjort att de blivit en bidragande orsak till butiksdöden i centrum.

Det här visar hur lite förtroendevalda på kommunal nivå använt sunda förnuftet, det är det enda de kan förlita sig till. Om de själva gillar att promenera är ens ak, men det är lite som att en del gillar surströmming och andra inte. Man kan med fog säga att de förtroendevalda utgick från vad de själva tyckte var bra, men det visade sig att de var tämligen ensamma om det.

Det är lite av pudelns kärna när det gäller hur invånarna numera ser på politiker, de vet inte och bryr sig inte heller om hur invånarna vill ha det. De väljer den enkla vägen att genom makt tvinga invånarna att anpassa sig till fattade beslut. Det handlar om makfullkomlighet och har ingenting med demokrati att göra. Det är inte de politiska företrädarnas uppdrag att förändra för invånarna efter partiernas eller de egna ideologierna, det är att anpassa samhället efter invånarnas behov..

Hur kan en regering överhuvudtaget komma på idén att på konstgjord väg med hjälp av Försäkringskassan få ned statistiken för sjuktalen? Det är en regerings uppgift att se till att invånarna får vad de betalar för, nämligen den sjukförsäkring som betalas in. Om inte de pengarna räcker måste det sparas in på det som kostar pengar men inte hör sjukförsäkringen till. Om inte våra politiker som säger sig vända på alla stenar kommer underfund med att det är stenvändarna som kostar pengar, finns inget hopp för vårt land.

Kan de politiska partierna inte enas om vad de måste göra för landet och invånarnas bästa, kommer med all säkerhet våra politiker tvingas genom en skärseld. Om det är makten som är så viktig, varför riskerar de då att SD kommer att bli landets största parti. Som jag ser det är det ingen omöjlighet eftersom invånarna tröttnat på att få betala notan för alla politiska misstag som gjorts.

Kan förstå om våra politiker känner sig förorättade över den misstro de nu får möta, de har ju gjort så gott de kunnat. Men okunnigheten om hur beslut ställt till det för stora grupper av invånarna är oförlåtligt eftersom de skall företräda folket på bästa sätt. Johan Wolfgang Von Goethe skrev några sanningens ord som våra politiker bör ta till sig. Glöm aldrig att ju sämre ni behandlar människorna desto sämre blir de och ju mer ni tror dem om ont desto mer kommer de att bli onda.   

Hur tror våra politiker att de arbetslösa, sjuka, sjukpensionerade, gravt handikappade som behöver hjälp dygnet runt och pensionärer ser på dem? Det förakt som man allt oftare hör över de så kallade politiska företrädarna är självförvållat, det finns ingen ursäkt för vad de orsakat en stor del av svenska folket. 

Oplanerat som vanligt satte jag mig ner framför datorn och lät tankarna flyta fritt. Det finns så mycket som snurrar runt i huvudet, det är lätt att bli yr i huvudet av den politiska karusellen. Det verkar som om våra politiker själva också blivit det, för det de har att säga blir snurrigare och snurrigare.

Folk fattar inte, var det en politiker som sa. Förstår fullt och fast varför,  det våra politiker talar om är fullständigt obegripligt. De talar om saker de vill göra för att förändra landet, men att förändra utan att veta hur det kommer att bli är att utmana ödet. Såg en bild av Annika Strandhäll där hennes ansiktsuttryck visade att hon inte fattat vad minskade sjuktal skulle innebära. Jag lider verkligen med de människor som utses av sina partier till förtroendeuppdrag de inte vet hur de skall utföra, eller i okunskap kan ställa till med. 

Om allting annat misslyckas, varför inte gå tillbaka till när det fungerade? Efter alla misslyckade förändringar är folk nöjda med om dekan få tillbaka det som de en gång hade. Trygghetsförsäkringar värda namnet, en någorlunda fungerande skola, vård och omsorg, varför inte också patrullerande poliser på gatorna. Det var så vårt samhälle såg ut innan politiska beslutsfattare raserade allt som byggts upp.

Den som försöker förändra ett samhälle till att passa de politiska makthavarna gräver sin egen grav. Förändringar utan folkets stöd är med andra ord ett utmärkt sätt att begå politiskt självmord, ändå är det vad våra politiker håller på med. Det må krigas hur mycket som helst om makten, men effekten blir kanske att de nya demokratirörelserna, eller något nytt parti som för invånarnas talan kommer att leda fram till en samhällsförändring. Men folk är trötta på politiker och skulle vilja ha en helt annan styrelseform än politiskt styre.

Dessutom är det ett otroligt dyrt sätt att styra landet, kommunerna och landstingen, vi har politiska företrädare på bekostnad av för lite personal som skall utföra jobben. Varför ingen politiker tänkt på det är ofattbart, men det har blivit alldeles för många som avlönas med skattepengar. Lärare, läkare, sjuksköterskor och övrig personal inom vård och omsorg på golvet är de som behövs och poliser förstås. Ett samhälle där våldet blivit vardagsmat sätter press på både poliser och vårdpersonal.

Jag har svårt att se politiska företrädares roll i det moderna samhällsmaskineriet. En ytterst ansvarig som utses som folkets kontrollant att allt fungerar bör räcka mer än väl, allt övrigt skall kvalificerade anställda ta hand om. Vad de olika verksamheterna kostar är kända varför fördelning av pengarna inte behöver göras av politiskt tillsatta, det finns kunnigt folk att anställa till det. Dessutom är det då möjligt att kräva ansvar och att sparka de som inte sköter jobbet, det går inte med våra så kallade politiska företrädare.

Men det här är antagligen någonting som kommer att lösa sig självt inom bara några år. Naturligtvis betyder den snabba tekniska utvecklingen att landets sätt att styras kommer att förändras. En dag har vi kanske rent av direktdemokrati där befolkningen genom en knapptryckning visar tummen upp eller ner om det som skall beslutas. För bara några år sedan skulle jag skrattat åt mina tankar, nu har jag insett att det är vad vi kan vänta oss.

Det mest kittlande i de här tankarna är att det kan vara verklighet inom bara några år, kanske till och med jag får uppleva det. För att ens komma på de här tankarna krävs att ha läst och följt med i det som hänt de senaste fem åren. Enbart det senaste året har sjumilakliv tagits när det gäller de smarta maskinerna, det vill säga datorer och robotar. De kan redan i dag ersätta miljontals människors arbeten, det är lite som att vänta på att någon trycker på den röda knappen som startar ett atomkrig.

Vid de första allvarliga tecknen på en avmattning av konjunkturen kan vi vänta oss att många företag kommer att göra inbesparingar genom att minska antalet anställda. I det läget kan vi vänta oss stora problem eftersom arbetsmarknaden fortfarande styrs av vad som måste ses som uråldriga lagar och regler, men maskiner och robotar kommer inte att omfattas av dem. Hur företagen i förlängningen räknar med att kunna sälja sina produkter till människor med en betydligt försämrad ekonomi är en annan femma, det är deras problem.

Men som alltid är det pengar som är den egentliga makten, politiker är bara ett redskap de kan manipulera efter sina syften som är att tjäna mera pengar. Att politiker representerar folket är en missuppfattning eller snarare en skapad myt, de försöker i möjligaste mån stryka de mäktiga rika medhårs. Men hur mycket påverkar de rika vårt lands ekonomi? Egentligen? Majoritetsägarna i de stora företagen hotar med att flytta sina pengar och företag, men det blir som att börja om på ny kula och en osäker framtid. Grannens gräs är inte grönare, det ser bara så ut.

Satt och småskrattade för mig själv när riksbankschefen talade om att räntehöjning  är att vänta. Kan förstå den vånda, den som kommer att sitta som finansminister får att uppleva  inför räntehöjningar och att tvingas skära ner på räntebidraget. Naturligtvis kommer det att påverka många invånares privatekonomi,  vilket i sin tur kommer att påverka konsumtionen. Det får mig att tänka på den gamla ramsan, katten på råttan, råttan på repet ... och så vidare. Ingen kan förutsäga följdeffekterna eftersom det kommer att få följdverkningar inom många områden.

Jag kanske målar fan på väggen, men kan se ett scenario där långsiktig planering inte längre gäller utan det istället kommer att handla om brandkårsutryckningar. Aktier som tidigare var långsiktiga placeringar fungerar i dag som vilken spelform som helst och det är de små aktörerna som i slutändan står som förlorare. Tyvärr är även en stor del av pensionspengarna i farozonen utöver det som giriga pensionsmäklare försnillat.

Känns obehagligt när bilden av vårt land växer fram där de som kan försöker sko sig så länge det går. Dessutom har vi fått en okontrollerad arbetskraftinvandring, tiggare och flyktingar i en omfattning som till och med skulle ha märkts i det stora landet Amerika. I det läget ges subventioner till de som har råd att köpa dyra elbilar eller elcyklar! Och detta beslut fattades av en regering med uppgiften att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt.    

Vårta politiker skall vara försiktiga med vad de säger, de skall inte säga mer än vad de kan stå för. Men går det att få stopp på våra pratglada politiker som utan skamkänsla lovar vad de vet att de inte kan hålla. Henry Delaune skrev en gång: Tänk allt du säger, men säg inte allt du tänker. Ord är inte rök i vinden – de är ting med makt och verkan till gott eller ont.

Antagligen skulle jag ha hållit det jag skrivit i dag för mig själv, men det är för sent att ändra på det nu.

Tyvärr drar politiken till sig personer som definitivt inte borde få komma i närheten av invånarnas pengar. Med de bevis som finns borde därför Kristersson inte ens vara partiledare, men eftersom han är det säger det en hel del om hur Moderaterna fungerar. Med över åttio procent av invånarna som inte för sitt liv vill se Kristersson som statsminister fortsätter han och partivännerna att envist jobba för det.

Men Kristersson kan inte få någon makt tillsammans med L, C och KD det måste till stöd från SD också. Ett stöd som om Åkesson tvingas till eftergifter, skulle betyda att SD tappar en mycket stor del av sina väljare och blir ett marginellt parti utan vågmästarroll. En majoritet av SD:s väljare är "vanligt" folk som missnöjesröstat på grund av de gamla partiernas ständiga maktkamp som gjort att invånarna kommit i kläm. Det är ingen stadig grund partiet står på, folk tröttnar om partiet inte kan leverera vad de lovat.

Kan Löfven prata med Sjöstedt varför inte med Åkesson? Kanske skulle han då få lite grepp om vad SD kan erbjuda LO anslutna, men inte Socialdemokraterna. Dessutom förbryllar det folk på gatan eftersom Åkesson knappast är värre än de många ledande vänsterpartister som hyllat minst sagt suspekta länder. De har till och med sympatiserat med Stalin, det kollapsade DDR, Kuba, ja säg den diktatur som i skydd av att säga sin vara socialistisk inte har hyllats. Det var inte så länge sedan Sjöstedt talade i berömmande ord om Venezuela, men alltid är det kapitalister som ställer till det.

Nu är det ju så att de nazister som sägs finnas inom SD, inte har en susning om vad nazisterna egentligen gjorde fram till det totala nederlaget. De var inga hjältar, tvärtom var ledarna maktgalna men dummare än tåget. Nazisterna rönte samma öde som IS kommer att göra, utplånas så bara en liten klick finns kvar. Men de besvikna förlorarna berättar sina historier som förs vidare som en sanning som bara dumhuvuden tror på. Men så är det och har varit, en dum hittar alltid någon som är dummare och som ser upp till dem.

Men tillbaka till Kristersson. Små män med stora ambitioner skall vi passa oss för, det är bara att se tillbaka på historien vad de kan ställa till med. Men allt det som nu händer är inte bara Kristerssons fel, hela det politiska etablissemanget har inte fattat att politisk styrning leder mot avgrunden. Anledningen är enkel att förklara, de politiska makthavarna har inte de kunskaper som krävs i det moderna komplicerade samhälle som växt fram.

De krampaktiga försöken att försöka hålla kvar greppet om invånarna har lett fram till det spektakel vi nu kan se. På samma sätt som Svenska Akademien har verkligheten slagit hål på den skyddande mur som funnits. Fantastiska förmåner och makt försvinner när de behandlas som "vanliga" människor, vilket de ju också är. Om politiken förnyas eller helt enkelt får börja om från början igen är någonting framtiden får utvisa, men för våra traditionella politiker har tiden runnit ut.

Det är inte bara i vårt land det händer saker, Tyskland ser ut att bli nästa land där det kommer att ske en förändring. Det gamla gardet av politiker anser att det är populistiska krafter som trycker på, men i själva verket beror det på att folk har tröttnat på politiker som inte är i takt med tiden. De är hopplöst föråldrade i sitt tänkande vilket medför att beslut hamnar på kollisionskurs med hur invånarna vill ha det.

Istället för utveckling kan vi se avveckling, de grundfel som funnits har inte åtgärdats vilket medfört att problemen ökar istället för minskar. Det är sorgligt att konstatera att med nuvarande styrelsesätt har vårt land ingen framtid, inte ens före den stora flyktingsströmmen till vårt land kunde samhället ta hand om invånarnas behov i form av en fungerande skola, vård och omsorg. Det är någonting inte SD kan ändra på, men förhoppningsvis påskynda att de politiska företrädarna börjar se sanningen i vitögat och representera folket istället för att försöka bygga monument över sig själva.

Landet och invånarnas väl och ve skall alltid gå i första hand, partiernas ideologier är en kvarleva från flydda tider som inte passar in i en krass ekonomisk verklighet. Politiska löften som att vi skall ha lägst arbetslöshet i Europa har visat sig skada en mycket stor del av svenska folket, politik har blivit farligt för invånarna. Farlig därför att människan glöms bort i ivern att uppvisa handlingskraft och resultat.

Jag har lärt mig att våra politiker knappast kan läsa en balansräkning, inte heller kan de greppa de enorma antalet siffror som presenteras vad saker och ting kostar. Men statistik är både opersonligt och enkelt att titta på, det står siffror på staplar och tårtbitar, men att dessa siffror berör invånarna har de inte fattat. Det är ju en så liten tårtbit eller stapel som visar hur illa ställt det är för pensionärer, långtidssjuka med mera. Och dessa människor har utsetts av sina partier att företräda landets invånare! Naturligtvis måste det skylas över vilket sker genom retorik.

På något underligt sätt för det tanken till den bevisligen mördade och styckade journalisten, en person som var obekväm för ett rikt och mäktigt arabland. Även i vårt land är yttrandefriheten hotad, det finns flera politiska beslut som försvårat för papperstidningarna. Men politikerna hade inte räknat med att tidningarna skulle övergå till att bli digitala och att nyheter skulle spridas i samma ögonblick de händer. Det har gjort det betydligt svårare att slå blå dunster i ögonen på invånarna.

Att papperstidningarna sakta tynar bort kommer också att få ekonomiska följder, men kommer att spara på vår naturtillgång skogen. Enbart  den nedgång vi sett har sparat in en hel del, men fortsätter det och papperstidningarna i det närmaste försvinner, kommer den ekonomiska skadan att bli långsiktig. Vad skall skogsägarna göra med de träd som blir över och vad skall massafabrikerna producera istället?

Gång på gång ser vi bevis på vad som kan anges som orsak och verkan, men det kan ta tio, eller rent av tjugo år innan vi kan se skadan fullt ut. Det är först nu de verkliga konsekvenserna av saneringen av landet och bankerna ekonomi visar sig med full kraft. Det är nu sjukvården, skolan och pensionärerna är ett bevis på vad som händer när pengar använts till att sanera skulder istället för att minska statens utgifter. Pensionspengar konfiskerades och det staten skulle stå för lastades över på kommuner och landsting.

Jodå, staten och bankerna har klarat sig bra sedan dess, det har varit sämre för de som tvingades ta smällen. Nu har det rullat på så länge att både politiker och invånarna glömt bort vad en lågkonjunktur innebär, men plötsligt börjar börsen skaka på grund av oron inför en kommande lågkonjunktur. Handelskrig är lätta att vinna skröt Trump, men det finns inga vinnare i ett krig, bara förlorare. Den skada han orsakat Kina och andra länder var den tändande gnistan och nu brinner stubintråden, så det är bara att vänta på den stora smällen. 

Ofta inbillar man sig att saker och ting är svåra att klara av, men då skall man gaska upp sig och tänka att det måste helt enkelt gå. Tyvärr är det den situation många som valt den politiska banan hamnar i, kunskaperna saknas men det måste gå i alla fall. Många politiker har kunnat hålla på i många år genom att tala vitt och brett om ingenting och ansetts vara utmärka debattör och retoriker.

Men tiderna förändras, plötsligt sitter någon och kontrollerar det som sägs och det visar sig vara alldeles åt helsike. Smarta telefoner och klösplattor har blivit våra politikers fiende nummer ett. Inte nog med att det som sägs kan spelas in så att det kan läggas ut på nätet, det kommer att hänga med framöver. 

Der värsta som kan hända politiker är att inte längre kunna övertyga invånarna om nödvändigheten av de beslut som fattas. Att de inte kan komma med trovärdiga förklaringar om varför invånarna måste göra si och så. Men det kanske allra största problemet är att kunna övertyga invånarna om deras egen existens som företrädare att föra fram de viktiga sakfrågorna.

Sakfrågor har fått ge vika för löften om förändringar som ligger framåt i tiden, det vill säga en förhalning av de akuta problem som invånarna anser måste lösas så snabbt som möjligt. Med det politiska system vi har är det en omöjlighet, allt måste dras i långbänk eftersom ingen har mandat att bestämma.

För att bryta det politiska dödläget det politiska maktsystemet skapat, måste det skapas ett beslutande organ som hanterar vad som är bäst för landet och invånarna. Invånarna får helt enkelt välja en verkställande direktör och en styrelse som driver landet enligt företagsmässiga principer åt huvudägarna, det vill säga invånarna.

Det kommer naturligtvis att krävas rationaliseringar och omorganisationer där det tydligt anges vem eller vilka som är ansvariga för det invånarna betalar skatt för att få utfört. Eftersom de offentliga verksamheterna är skattefinansierade måste pengar till dessa öronmärkas, det finns hjälpmedel som kan räkna ut hur mycket varje verksamhet skall kunna klara sig på. Det skall med andra ord inte finnas pengar till politiska förtroendeuppdrag, de behövs helt enkelt inte.

Enbart en så enkel åtgärd som att politiska företrädare inte belastar de olika verksamheterna innebär en enorm inbesparing. Det är nämligen en av orsakerna till att de privata skol- och vårdföretagen kan ge vinst, de är medvetna om hur för stor administration drar ner resultatet. Våra politiker har tagit efter mycket från företagsvärlden, tyvärr har det mesta på grund av okunnighet misstolkats.

Efter valet som verkligen ställde till oreda inte bara för en regeringsbildning, utan också inom landsting och kommuner, försöker nu de största partierna skrapa ihop en beslutande majoritet. Det är svårt att förstå vad de politiska ledningarna skall kunna enas om med vitt skilda ideologier, för alla kommer att föra fram sina hjärtebarn. Man kan redan ana den usla soppa som kommer att presenteras invånarna, det blir som att koka soppa på en spik.

De tidigare styrande vill inte kännas vid de misstag som gjorts, men när flera får insyn blir det svårt att dölja dem. Förr eller senare kommer någon att läcka till pressen som då börjar gräva, det kommer att upplevas som ett helsike att ha politiska uppdrag. Enda trösten är att de blir väl omhändertagen fram till pensionen och efter den med för den delen.

Ingen skall kunna begära att en avdankad politiker står till arbetsmarknadens förfogande som offrat så mycket för att företräda invånarna. Hoppas ni uppfattade satiren, jag känner en som nu är över nittio och började jobba när han var femton år. Som tack för alla åren har han när räkningarna betalts trettonhundra kronor kvar att leva på.

Trots allt måste man se det från den ljusa sidan brukar han säga. Sonen som fyllt sjuttio fyller frysen med färdigrätter och god pilsner från Lidl och än så länge har han inte glömt hur han sätter på mikron. Skulle han tvingas anlita hemtjänsten skulle han inte ha råd med pilsner till maten. Tack vare att han klarar sig själv kan han lägga undan tvåhundra i månaden till tevelicensen, för textteve kan han inte vara förutan.

Och det är väl så Socialdemokraterna resonerar nuförtiden, de gamla skall bo hemma tills de bärs ut med fötterna först, annars kostar de samhället pengar. Men med nästan varje gamling som går ur tiden, minskar också det en gång så stora partiet. Med alla LO-anslutna som röstar på SD, är det väl dags att det kallar sig för det nya arbetarpartiet, de fångar ju upp de som inte når upp till medelklass.

I takt med att flyktingar tar större plats på många mindre orter kommer att bli ett enormt problem redan nästa år. De lever och uppför sig som de gjorde i det gamla hemlandet vilket kolliderar med hur invånarna levt sina liv tidigare. Det har inte att göra med rasism, det har att göra med vårt levnadssätt som påverkas negativt på grund av kulturkrockar.

Hårdast har de ungdomar som saknar utbildning drabbats, inte minst möjligheten att kunna få egna bostäder och flytta hemifrån. Detta blir en påfrestning för föräldrarna som i sin tur retar upp sig och steget är sedan inte långt till att vilja sätta press på ansvariga politiker. Jag tycker faktisk synd om de som på kommunal nivå skall försöka gjuta olja på vågorna, de kommer i alla fall inte kunna leva ett normalt liv. Så frågan kommer att bli hur många som vill ha politiska uppdrag.

För de allra flesta förpestar politiken tillvaron just nu, inte minst allt käbblande om vem som skall ha makten. Folk är trötta på att ständigt läsa om och höra hur vuxet folk beter sig sämre än barn på dagis. Våra riksdagspolitiker har ju ett land att ta hand om för tusan! Francis Bacon hade rätt när han skrev: Hur kan den fatta beslut om stora ting som för mycket splittrar sig genom att hänga upp sig på småsaker?

Ofta när jag sätter mig ner för att skriva tar jag på mig hörlurarna och lyssnar på gammal lugnande musik. Stannar upp ibland för att lyssna på texten, som om man ser till de melodier som nu skrivs verkligen hade ett tänkvärt innehåll. I dag blev jag sittande och lyssnade igenom den första melodin jag råkade ha i spellistan, What a difference a day make. Tänker man efter, visst är det skillnad på dagar även om vi inte är medvetna om det, inte ens på de monotona jobben ser dagarna likadana ut.

Det är så vår verklighet fungerar för plötsligt händer det som vi inte ens tänkt oss skall kunna hända. Vi har fått lära oss att det kan börja storma på många sätt, inte bara som den monstruösa orkanen som drabbade den sydligaste delen av Amerika. Även på andra ställen i världen ställen stormar det, till och med på aktiebörser. Till råga på allt strömmade varmluft upp över vårt land och slog värmerekord för oktober. Vad som orsakat händelserna kan vi bara spekulera om, vi balanserar hela tiden på en gräns vi inte har en aning om vad som finns utanför den.

Aktiebörser kan rasa och det varnas ständigt om korrigeringar som de kallar det när aktiernas värde sjunker till vad de egentligen är värda. Att många aktier legat långt över vad de varit värda har berott på spekulationer och i många fall medvetna upptrissningar av värdena. Det gäller även hus och bostadsrätter, en korrigering som kommer förr eller senare.

Oro på aktiemarknaden kan betyda att vi står inför en nedgång, men lika väl början på en ny finanskris och då sitter vårt land verkligen illa till. Vi är ett av få länder som inte har någon fallhöjd på grund av minusräntan. I det fallet har Amerikanska centralbanken varit förutseende och höjt räntan med jämna mellanrum.

Vad händer om vi nu går in i en ny finanskris? Eftersom det drabbar alla länder och vårt land är extremt exportberoende är det naturligtvis minst sagt oroande. Oavsett vilken regering vi kommer att ha framöver kommer den att sitta fast som i en rävsax, handlingsutrymmet kommer att vara starkt begränsat. Vi kommer kanske att få det jag predikat om i många år skall hända, att de politiska partierna får genomgå det stålbad de skulle ha haft för länge sedan.

De små partierna är bara brickor i det politiska spelet och har cementerat det styrelsesätt vi har. Att de små partierna behövts för att kunna fatta majoritetsbeslut har inte gynnat svenska folket utan istället ställt till stor skada genom de kompromisser de kunnat tvinga fram. Svenska folket har därför påtvingats beslutsfattare som har helt andra ideologier än en överväldigande majoritet av folket.

Det våra politiker inte fattat är, att så här vill inte svenska folket ha det. Alla skandaler och slöseri med invånarnas pengar beror på politiska ledningar och politiskt tillsatta chefer som är fullständigt inkompetenta. Det moderna samhälle vi har kräver skickliga välutbildade chefer utan några som helst förutfattade meningar om annat än vad som är bäst för verksamheterna. Enbart detta skulle spara miljarder åt invånarna.

Att det nu handlar om en politisk kris är nog ingen omedveten om, förtroendet för vad  våra politiker verkligen kan göra för invånarna är i botten. Det man hör många säga är att hur skall personer som ställt till att landet blivit som det nu är, överhuvudtaget kunna rätta till det som blivit fel. Så har hänt i många fall där politiskt tillsatta personer själva tagit hand om utredningar av de uppenbara fel som gjorts och de varit delaktiga i besluten. Det är lite som att låta inbrottstjuven själv göra den kriminaltekniska utredningen, det borde till och med våra politiker förstå.

Att de ändå envisats med att starta utredningar som inte kan ses som opartiska, förstärks känslan av att det är värre än vad invånarna tror, att allvarliga saker sopas under mattan. Ju mer våra journalister gräver, desto mer förstärks känslan av att kontrollen över hur våra skattepengar förvaltas tycks vara minimal. Politiskt tillsatta personer har kunnat utnyttja skattebetalarnas pengar för egen del, i hur stor omfattning vet inte ens de politiska ledningarna.

Hur det kunna bli så här är inte förvånande, det handlar om människor som genom sitt politiska engagemang och inte genom sin utbildningar och kunskaper, får förtroendet att på bästa sätt förvalta invånarnas pengar. Många av dem klarar inte ens av att sköta sina egna ekonomier, hur skall de då kunna hantera miljardbelopp?

Dessa personer tappar snabbt greppet om pengars värde, några miljoner hit eller dit till ditt eller datt spelar ingen roll, det finns massvis att ta av. De har växt in i en miljö där de lärt sig att räcker inte skattepengarna, måste skatterna höjas. Det är när gränsen nås då det inte längre går att höja skatterna som verkligheten kryper inpå de makthavande. Enklaste lösningen blir då att fler måste i arbete för att få in mera skattepengar.

Som så ofta i politikers sätt att resonera är det verkligheten som ställer till det för dem. Att fler måste i arbete är en kortsiktig lösning, en konjunkturnedgång kan komma inom loppet av bara några månader. Vad skall de ta sig till om arbetslösheten snabbt stiger med bortåt hundratusen, vilket inte alls är otroligt eftersom många i dag jobbar med politiskt skapade jobb.

De som är viktiga för invånarna sliter som djur på sina arbetspass, andra surfar på nätet på arbetstid för att fördriva tiden. Att det är så kan helt tillskriva det som kallas arbetslinjen där numera halta och lytta men också de med dödshotande sjukdomar anses kunna göra någonting. Med utgångspunkt från vad makthavande politiker utför i sina välbetalda uppdrag kan man förstå det, de behöver bara kunna röra på läpparna.

Det som är mest frustrerande är att de kommer med nya förslag när det vimlar av gamla problem som måste åtgärdas. När landet hamnat i ett läge som måste anses som kritiskt, gäller det för alla som kallar sig folkvalda att gemensamt ta tag i problemen och försöka lösa dem. För svenska folket är det totalt ointressant vem eller vilka som har handlingskraft att rätta till det som blivit fel, det är ju politikerna själva som orsakat de problem vi har.

Jag har massvis med citat och det som passar bäst in på våra politiker har Adolphe Monod skrivit: Mellan de stora ting vi inte kan göra och de små vi inte vill göra är det fara värt att vi gör ingenting.

Allting förändras vare sig vi vill det eller inte, det är så det fungerar i vår allt galnare värld. De enda som inte uppfattat att vi inte bara står inför utmaningar vi inte varit med om tidigare är de som sysslar med politik. Det är inget jobb de har, det är förtroendeuppdrag som ofattbart nog ger en betydande inkomst, långt över en majoritet av sina väljare. Vad det blir av dem den dag invånarna inte tillåter dem att fortsätta är egentligen inte invånarnas problem utan deras egna.

Det som satte igång tankarna om förändringar var att jag kunde läsa att gamla anrika Sears varuhuskedja har begärts i konkurs. En amerikansk ikon eller vad man skall kalla denna en gång så enorma varuhuskedja. Av nostalgiska skäl plockade jag fram Sears tegelstenstjocka katalog för 1985. Minns inte vad jag köpte på Sears, men jag betalade inte 4$ för katalogen som det står på framsidan utan fick den gratis. Snål svensk minns jag att killen sa som jag fick den av, men han sa med ett leende.

Säg det som inte Sears sålde på postorder och i affärerna med för den delen. Tittade som hastigast på priserna i katalogen på olika saker men har inget minne av vad dollarn stod i vid den tiden. Inte svenska kronan heller, det var ju en tid i vårt land då vi hade en Hawaiiekonomi – som många experter kallade det under åttiotal som präglades av höga räntor och en finansminister som tappade sugen och avgick.

När ett så stort företag som funnits med ända sedan slutet på artonhundratalet inte längre klarar konkurrensen av de stora nätjättarna med Amazon i spetsen, förstå man varför vårt land är illa ute. Det är så mycket som förändrats, inte minst människors köpvanor och sätt att tänka. Med i beräkningarna tas inte bara priset utan också vad som är smidigast och sparar tid. Att få varorna levererade till dörr underlättar för många, det kostar både tid och pengar att ta sig till affärerna.

Men vad som framträder när man läser lite mer om bakgrunden om varför det jättestora företaget Sears hamnat på dekis, är det till stor del beroende på att delar av företaget sålts ut för att hålla det flytande och nu finns inte tillräckligt mycket värdefullt kvar.

Tänker man efter har samma sak hänt i vårt land, statliga företag som varit lönsamma har sålts och pengarna har gått till att hålla vårt land rullande. Nu finns inte mycket kvar som ägs av invånarna och de som finns kvar har på grund av dåliga ledningar mes handlat om skandaler och förluster istället för vinster. Vattenfalls minst sagt märkliga utlandsprojekt har kostat invånarna miljarder istället för intäkter.

Orsaken till att Sears tynat bort är att ägaren mest skall ses som en form av vrakplundrare, det mesta som sålts har bolag han varit delägare i köpt. Men vem eller vilka har varit vrakplundrare med hjälp av politiker? Kristerssons utförsäljningar under sin tid vid makten i Stockholm har bara antytts, men borde naturligtvis lyftas fram så att skattebetalarna kan se det. Man kan misstänka att uppbackningen av honom är ett tack för hjälpen, för några utmärkta kvalifikationer har han inte.

Man funderar över hur korrumperat vårt land verkligen är, människor som Kristersson kanske inte är ett undantag utan en regel. Hur skall man annars kunna förklara hur kommuner, kommunala bolag, lansting och många andra offentliga verksamheter kunnat betala ut bluffakturor på tösalt som rör sig om åtskilliga miljoner. Det är både fruktansvärt och skrämmande.

Det mest skrämmande är hur långt tillbaka i tiden skall vi gå? När vi påminns om hur Falcon och Allra kunnat jobba ostört med att leva loppan på pensionspengar, hur många blufföretag finns det i vårt land? Som man uppfattar det är det bara de hårt arbetande folket som myndigheterna har koll på, resten kan jobba ostörda och sko sig så länge det går.

Vi är ett land som lever kvar i det gamla industrisamhällets dagar, den av politiker och storföretag hyllade svenska modellen är en kvarleva från den tiden. Om det fungerade så fantastiskt är det märkligt att inget annat land ens försökt kopiera vårt samhällssystem. Istället måste det ses som att vi var ett land som hade alla chanser men makthavande politiker har sumpat allt.

Att politiskt styra ett land kräver enormt skickliga ledare, det är runt sextio år sedan vi hade det senast. Sedan dess har vårt land devalverat vår stolta valuta, verkligen varit illa ute när det gjordes en attack mot kronan. Hur illa det verkligen var har vi aldrig fått veta, men Göran Persson satte igång en sanering av både statens och bankerna urusla ekonomier. Sviterna av det lider vi fortfarande av, inte minst sjukvården, många kommuner och landets pensionärer.

Nu hotas det som alla partier varit överens om, att sänka skatterna för pensionärer för att försöka rätta till det som skulle ha gjorts för många år sedan. Misslyckas det med att få ihop en regering kommer det inte bara att drabba pensionärerna, det sker ett politiskt självmord inför öppen ridå. De partier som nu käbblar om vem som skall bestämma kommer att straffas hårt om det går så långt att tidsfristen rinner ut och det förskjuts ytterligare ett år.

Ingen skulle bli gladare än jag om hela det gammalmodiga politiska styrelsesättet gick i graven, men det skulle till en början skapa ett kaos som skulle bli smärtsamt för alla.  Men det är som med gamla ingångna bekväma skor som måste slängas, är de slut så är de. Tror till och med att våra politiker insett att de inte längre klarar av de uppdrag som tilldelas av partierna och därför utsätter sig för invånarnas vrede.

Var sak har sin tid brukar man säga och det är inte förvånande att ett styrelsesätt som fungerade för ett halvt sekel sedan, inte fungerar i en värld som ser helt annorlunda ut. Det politiska kaos vi nu kan se är antagligen bara en försmak av vad vi kan vänta oss framöver. De gamla partierna kämpar med näbbar och klor om vem som skall ha makten, men glömmer helt bort att den har SD genom sin vågmästarroll.

Det är enbart löjligt att utestänga SD eftersom en så stor del av svenska folket röstat på dem, det väcker bara ont blod. Folk blir heligt förbannade helt enkelt, för vårt land och invånarna är oändligt mycket viktigare än de politiska ideologierna. De som sitter i riksdagen skall se hela svenska folkets bästa, klarar de inte av det skall de avgå med omedelbar verkan.

Kan bara citera det Blaise Pascal skrev en gång: Fåfängligheten har så djupa rötter i människans hjärta, att varje soldat, kock, kusk och åsnedrivare vill ha beundrare. Längtan att synas, beundras och berömmas – den mänskliga fåfängan – hör till vår karaktärs envisaste lyten.

Kan våra politiker beskrivas på ett bättre sätt? De är verkligen fåfänga nog att tro att de är förmer än vad de är, ett tvärsnitt av svenska folket. Varken klokare eller dummare, det säger väl allt.

Det är en omtumlande känsla att veta att vi nu står på toppen och vad som väntar är vägen utför. Vad livet handlar om är att få uppleva upp och nergångar, men det är upp till var och en att mildra effekterna. Läste att många är beredda att avstå del av lönen för att få bättre pension, det är vad vi äldre gjort under hela arbetslivet, det talar inte våra politiker om. Inte heller att dessa pengar gått till vad de ansett som reformer, i själva verket en form av muta för att behålla makten.

Man kan se det som att slänga åt hunden ett köttben ibland för att inte bli biten. Men förr eller senare är det inte tillräckligt och hunden biter. Ungefär så kan man beskriva det som nu händer, i verklighetens värld är det människorna som behandlats på samma sätt och reagerar precis som hunden som fått nog av att bara få ett köttben ibland och vara hungrig däremellan.  

Egentligen är det så enkelt att vara politisk makthavare att se till att invånarna får vad de betalar för och hur de vill att vårt samhälle skall vara. Jag har sagt det förut och säger det igen, ett sjukt land skapar ett sjukt folk och allt beror på att människan glömts bort. Det ges rubriker om att rädda vår miljö, utrotningshotade rovdjur men att dessa saker drabbar människor negativt tas aldrig upp.

Jodå, några snyftartiklar förekommer ibland men ingen har gått på djupet hur illa det verkligen är. Såg en artikel att gamla tar livet av sig, anledningen borde naturligtvis utredas men kanske inte ens behövs. Många gamla lever i en tröstlös fattig tillvaro som ses som en utdragen väntan på döden. Ingen bryr sig eller tackar för det arbete och skatter alla dessa gamlingar betalat in under åren utan tvärtom.

Många unga frågar sig varför de tvingas vara med och betala till vårt havererade pensionssystem, få se hur de själva kommer att få det på gamla dagar. Inte låter det förhoppningsfullt precis och de som bara har några år kvar till pensionen har börjat oroa sig. Att alla blir friskare och måste jobba längre är bara det en varningssignal att våra politiker helt tappat greppet om hur de skall få fram pengar till pensionärerna framöver.

Pengar betyder makt det kan man inte komma ifrån, men att de rika kan förlora sina förmögenheter i ett nafs har hänt och kan hända igen. Den här veckan har varit en nagelbitare för många med stora aktieportföljer. Men det är människorna som sliter och jobbar som skapar rikedomarna, men om de skulle erbjudas annat alternativ för att överleva skulle de säkert nappa på det. Tänk om folk börjar tänka att så här mycket är de fasta kostnaderna, men det lilla som blir över är vad allt arbete ger för egen del. Men är det inte så vi skall tänka?

På något underligt sätt känns det som det mer och mer kryper in i människors medvetande. Varför skall de betala löner till personer som säger sig företräda dem, men kapitalt misslyckas att föra deras talan. Det är det politiska etablissemangets stora problem, inte vem eller vilka som skall ha makten. Om väljarna sviker vem skall de då säga att de företräder?

De fasta kostnaderna för att driva landet, det vill säga lönekostnader för politiker, byråkrater och administratörer är i dag svindlande, ändå är de inte vad svenska folket förutsätter få för sina skattepengar. Det vi betalar för är en fungerande skola, vård, omsorg och ett rättsväsende som skyddar invånarna. I takt med att invånarna inte får valuta för sina pengar kommer också kravet på att antalet politiker, byråkrater och administratörer kraftigt reduceras.

I och för sig kommer det att ske i samband med att nya tekniker tas i bruk, men fram till dess försvinner pengar från den gemensamma kassan som behövs nu. Misskötsel, slöseri och korruption trodde vi äldre aldrig skulle kunna förekomma i vårt land, nu ifrågasätter alla hur omfattande det är. Kan förstå att inget parti utom SD vill ha ett nyval, det skulle spetsa till det hela ännu mer.

De små partierna är medvetna om att tiden är på väg att rinna ut för deras del, det bästa vore om de slog sig ihop till ett enda parti och koncentrerade sig på de kärnfrågor som är viktiga för invånarna. De säger sig vara feminister, värna om miljön, vill förbättra skolan och vården, fler poliser på gatorna, ja till och med att hela landet skall leva, inte bara storstäderna. Det är en utmärkt grund att börja ifrån som skulle locka många väljare. Ett nytt fräscht parti som börjar från noll utan besvärande bagage.

I förlängningen skulle då dessa politiker inse att det knappast är miljövänligt att vi följer en arbetslinje där alla som kan måste jobba. Hur mycket påverkas vår miljö av resor till och från jobbet, att skjutsa barnen till dagis för att kunna jobba? I vårt avlånga land rör det sig uppskattningsvis om några hundratusen som är tvingade att använda bilen. Är det verkligen så kritiskt för en kommande klimatkatastrof, kan inte jag se det som annat än att de som är tvingade att ha bilen till jobbet, gör större nytta att stanna hemma och bli försörjda av staten istället.

För att rädda vår miljö måste vi jobba mindre, det är den slutsats man kommer fram till. Naturligtvis går det inte ihop med hur våra politiska makthavare vill ha det, men vågar de verkligen chansa att larmrapporterna som kommit senaste tiden inte stämmer? Hur går det med den svenska arbetslinjen om EU bestämmer att bensin- och dieselbilar helt skall ersättas med elbilar? En förkrossande majoritet av svenska folket har inte råd att köpa en elbil, inte ens till subventionerat pris.

Observera att jag inte ens nämnt vad vi kan vänta oss när de smarta datorerna och robotarna börjar  användas och människor blir överflödiga som arbetskraft. Vi vet inte hur snart det kommer, men i alla fall betydligt tidigare än den klimatkatastrof det nu varnas för. Det kan betyda att vi blir miljövänliga på naturlig väg höll jag på att säga, det vill säga genom att vi tvingas leva på ett sätt som sparar på vår miljö. Och vad jag kan komma på, är det bästa sättet att inte behöva åka fram och tillbaka till jobbet och lämna barn på dagis.

Konsekvenser är någonting våra politiker aldrig förstått sig på, av den anledningen överraskas de alltid av snedeffekterna av fattade beslut. Det vore betydligt lättare om våra politiker tänkte som Zarathustra myntade en gång: Är du tveksam om en handling är god eller dålig så avstå från den. Enklare än så kan det väl inte bli.