Som väntat står nu svenska folket som förlorare på grund av det politiska käbblet, det som av många anses vara grunden för det misstroende som finns för vårt politiska styrelsesätt. Nu har det tydligt visats att den politiska makten är viktigare, än hur svenska folket vill ha det. Med andra ord, majoritetsstyre är blaha blaha, eftersom största parti inte kan kräva att inneha statsministerposten. Däremot skall den politiska makten skyddas med alla medel. Med fog kan man misstänka att vi är på väg mot ett konfrontationssamhälle och en splittring av det politiska maktsystemet.

Att riksdagen vid förtroendeomröstningen av statsministern drog ner gardinen för många spädde säkert på politikerföraktet. Alla partier har lik i garderoben så SD platsar att få vara med och bestämma lika väl som alla andra. Men visst bevisade det hela att vi inte längre är en demokrati, utan svenska folket kan köras över utan betänkligheter.

När det går att välja en talman som skall vara neutral, varför inte en demokratiskt vald neutral statsminister med utstrålning och pondus som helt kan inrikta sig på att vara landets ambassadör och en form av lagledare. Genom sin neutralitet skulle denne statsminister kunna tvinga partierna att se till landets bästa. Att ens föra fram en skandalomsusad och känslokall person som aspirant på  statsministerposten är ett hån mot en majoritet av svenska folket. Svaret kommer inte att vänta på sig, lägg ner hela skiten!

Det ser mörkt ut för vårt land och vi är nu inne i den tid på året då dagsljuset krymper och mörkret växer utan politisk inblandning på annat sätt än att nu även sinnet fördunklas. Det märks på människorna att den varma sommaren gjort dem bortskämda, man hör runt omkring sig kommentarer som: Usch, nu är det dags igen att pylta på sig igen. De långa kalsongernas och mameluckernas kalla och mörka tid är på gång.

De flesta tänker redan att det är långt till våren, men då vi får se om vårt land verkligen gått in i en varmare och soligare period. Experterna säger det, men när inte ens vädret en månad framåt kan spås, hur skall vi då kunna lita på dessa experter? Har sett massvis med förutsägelse hur vintern skall bli, en del tror på en mild barvinter andra på en vargavinter. Det är först om ett halvår vi har svaret och då kommer experterna antagligen att skylla på just det nyckfulla klimatet.

Varför det blåser mer än tidigare har jag inte sett någon förklaring till, men om det beror på vad miljöexperterna säger, varför har inte vädret varit så här nyckfullt tidigare? Det som sägs vara boven i dramat har reducerats under de senaste åren, det är med andra ord någonting som inte stämmer. Man kan fundera över vad människan ställt till med, eller kan det vara så att vi inte kan göra någonting alls när det gäller vad naturkrafterna får för sig att göra.  

Det finns gott om människor som vill påverka, men kommer underfund med att kunskaperna inte räcker till. Att ekonomi är någonting våra politiker inte begriper är inget nytt, men att de omhuldar NPM visar att de inte kan tänka så långt att det medför konsekvenser. Läste en bra fråga från en ung kille: Vad fan är NPM? Ja, vad är egentligen New Public Management? I ett nötskal handlar det om att de offentliga verksamheterna skall likna den privata marknaden, men våra politiker har ingen kunskap om hur den fungerar.

Att offentliga verksamheter skall drivas enligt företagsmässiga principer skulle det få de offentliga förvaltningarna att bli effektivare, vilket för företag betyder rationaliseringar. Men vi är ett land där invånarna betalar skatt för att staten, kommunerna och landstingen skall tillhandahålla den "vara" invånarna betalar för, av den anledningen benämns de offentliga verksamheterna som skattefinansierade. Våra politiker har därför varit vana vid att räcker inte pengarna måste det till höjda skatter. Ingen tycks ha förstått att det nya tänkandet bäddade för vad vi nu kan se, total kaos inom de offentliga verksamheterna och uppretade invånare som ser rött när de anses vara kunder. Man kan inte vara kund i sin egen affär!

Eftersom inte våra politiker förstått vad det handlar om, är det inte förvånande att de negativa sidorna nu börjar slå mot dem själva. Deras roll i styrandet av vårt samhälle ifrågasätts allt mer eftersom de saknar kompetens för att fungera som företagsledare. För företagsledare är vad våra så kallade förtroendevalda makthavare blivit genom NPM. Är någon förvånad att det mesta blir kaos?

De som dragit igång att vår demokrati måste återinföras har förstått vad det handlar om, folket har bara en enda möjlighet att påverka och det är vid val. Om det inte var så skrämmande skulle jag ha hjärtligt roligt åt at se hur det politiska etablissemanget gör bort sig på löpande band. Det verkar som om även de politiskt aktiva insett vartåt det barkar, men står handfallna inför vad som måste göras.

Naturligtvis måste det göras som de politiska makthavarna trodde NPM skulle åstadkomma, men insåg inte att effektivitet bara kunde uppnås genom rationalisering av en alldeles för stor offentlig byråkrati och administration. Av den anledningen  har både vår byråkrati och administration tillåtits växa, ingen visste vad rationalisering innebar. Har en känsla av  att Inte ens makthavarna själva har en aning om hur många statliga verk och andra offentliga verksamheter som kan läggas ner, utan att det påverkar invånarna. Det är betydligt fler än de ens kan tänka sig.

Det är nämligen som en sjuksköterska sa till mig: Övriga personalen och patienterna märker om jag och någon mer råkar bli sjuk och blir borta några dagar, men ingen skulle märka om ett stort antal i den poltitiska ledningen eller mellanchefer skulle vara det. Och det är faktiskt så vi måste börja se på de politiska företrädarna och onödiga tjänster, de är de enda som kan undvaras i det samhälle som växt fram.

Jag kan inte se det annat än att våra politiker levt och lever i en drömvärld. Minns ord som skrevs av Torvald Karlbom: I vårt ytterliv är vi invånare i realitetens värld, vi kan sträcka oss efter dess möjligheter, spänna oss för att nå tinnarna, men om tinnarna tillhör luftslott blir denna strävan ofruktbar livsflykt. Att tappa kontakten mellan det önskade och det uppnåeliga utmynnar till sist i maktlöshet.

Så få ord beskriver vad politik handlar om i en komplicerad värld de politiska företrädarna inte förmår förstå, eftersom de håller fast vid luftslott. För vad kan bland annat arbetslinjen annars ses som?