Det talas redan om nyval, men vad det skall vara bra för är svårt att förstå. Om våra politiker skulle göra sig omaket att prata med "vanligt" folk, skulle de snabbt inse att ett nytt "parti" då kan komma att rusa upp till runt tjugo procent, nämligen "Soffliggarpartiet". Det börjar bli allt fler som tycker det är lika bra att bli kvar på sofflocket, som att lägga sin röst på partier som inte bryr sig ett dugg om invånarna efter valet, utan istället slåss om makten att styra över dem.

Det är de styrandes oförmåga att utföra de uppdrag som åligger dem, som övertygar invånarna om att det vore bättre att de (politikerna), inte har någonting att säga till om. Om det är demokratiskt tänkt eller inte låter de som inte längre vill rösta andra avgöra, men det är fritt land och det finns inget tvång att rösta det är bara en rättighet. Men många har insett att det fortfarande finns chansen att rädda vården, skolan och polisen, men då måste all politisk inblandning förbjudas.

Maktkampen som ständigt pågår inom politiken har gjort invånarna tveksamma till det styrelsesätt vi har. Ett uråldrigt system som våra politiker tycks omedvetna om att med de ändringar som gjorts, inte längre ser till invånarnas bästa. Men Politikerna själva ser det som någonting naturligt, att de själva har förmåner som de ärvt från tidigare generationer av politiska makthavare, men både löner och förmåner är betydligt bättre nu än tidigare.

Tyvärr har tidigare generationer politiker lämnat efter sig en kultur som vi nu kan se är på väg att urarta. Många anser att Socialdemokraternas långa maktinnehav är anledningen till den vänskapskorruption som frodas i vårt land. Införandet av Folkhemmet innebar att en massa lojala partikamrater engagerades för att "förvalta" pengarna som skulle räcka till en trygghet för alla från vaggan till graven. De enda de lyckats med var att skapa en trygghet för dem själva på äldre dagar.

Det är inte bara vänskapkorruption som påverkat vårt land, det är mycket fiffel och båg som passerat under de grävande journalisternas radar. Vissa saker lyckade de dra fram, minns hur SSU försvarade sitt friserande av medlemsantalet med att så hade alltid gjorts, men vad mer som alltid gjorts får vi veta efter hand som saker uppdagas.  Det hela har utvecklats till att gälla hela det politiska etablissemanget, kan de så kan vi tycks även de ha resonerat. Tidningarna är med andra ord livsviktiga för att upprätthålla vår demokrati, det är inte premier som gäller elfordon. Använd istället pengarna till att halvera priset på papperstidningar, det blir betydligt billigare också.

Minns stackars Mona som kölhalades för att ha köpt Toblerone, nu har avslöjanden gjorts gällande privata flyg- och taxiresor, men även restaurangnotor på skattebetalarnas bekostnad för hundratusentals kronor. Det blir många Toblerone det. Ändå kan man förmoda att det som nu förts fram i dagsljuset bara är toppen av ett isberg.

Maktmissbruk är numera mer en regel än ett undantag, det visar inte minst de direktiv Försäkringskassan jobbar efter, vilket gett det människofientligt samhället ett ansikte. Konfiskering av invånarnas skattepengar och trygghetsförsäkringarna har aldrig prövats i domstol, men måste ses som egenmäktigt förfarande och därmed brottsligt. Listan kan göra lång som visar hur vårt gamla styrelsesätt gör att pengar försvinner ur stora svarta hål i landets, kommunernas och landstingens kassakistor.

Ett växande "Soffliggarparti" skulle naturligtvis påverka i allra högsta grad, om det blir största parti kan inget politiskt parti säga sig ha mandat och kräva få ha makten. Men finns verkligen något parti som med kraft kan styra vårt numera skakiga land? På det måste svaret bli nej, de politiska företrädarna har varken den kompetens som behövs i en allt mer komplicerad värld, inte heller den erfarenhet om hur invånarna tvingas tackla alla problem som uppstått genom politiska beslut. Här kolliderar två vitt skilda världar.

Med de erfarenheter vi har av en Moderat och Socialdemokratisk ledd regering, blir det därför underkänt över hela linjen. Moderaterna försöker övertyga om att de kan ekonomi, Socialdemokraterna försöker på alla vis skyla över att de inte alls kan regera som de sagt under alla år. Historien visar nämligen en helt annan sak. Men precis som de övriga gamla partierna har de bidragit till att SD vuxit och om ingenting görs för invånarnas bästa, kan det partiet ve och fasa bli landets största parti. Det är en het potatis våra politiker på både den rödgröna sidan och den blå alliansen får bolla mellan varandra.

Förr talade de rivaliserande partierna om att den som inte röstade gynnade motståndarna, i själva verket en rädslan att svenska folket skulle vända de politiska partierna ryggen. Rädslan har visat sig vara befogad  om man lyssnar på vad folk har att säga, deras dom över politikers oförmåga att föra deras talan under många år är hård. Det är inte bara politikers löner och förmåner som sticker i ögonen, det går ju inte ens att få de som visar sig vara fullständigt odugliga avskedade. Dessa personer finns med på partiernas valsedlar vid varje nytt val, vilket ytterligare späder på missnöjet.

Det känns som att det som nu hände vid valet egentligen var ofrånkomligt, någon måste tröttna på de ständiga klantiga försöken att få rätsida på de viktiga verksamheterna skola, vård och vad som verkligen behövs numera, poliser som patrullerar våra gator och torg. Inte förvånande blev det invånarna som tröttnade först, någonting annat var inte att vänta.

Med ord klingande i öronen att vår planet är döende och domedagen (eller snarare klimatkatastrofen) är nära, kan man fundera över varför vi inte passar på att leva livet istället för att arbeta. Våra politiker har visat att de följer det som alltid gjorts, men skall man verkligen göra det? Minns vad Anatole France skrev en gång för länge sedan: Om vi alltid gör det som andra ha gjort, då är det de döda som leva och de levande som äro döda.

Var finns alla kloka människor nuförtiden? Om de verkligen fanns några, skulle inte vår värld se ut som den gör. Kanske beror allt som händer på att vi gör som det alltid gjorts. Längre i utvecklingen har inte människan kommit, än att följa det de blivit lärda att göra. Vad händer den dag då människorna börjar tänka själva och går sin egen väg och inte politikernas?