Så här i efterdyningarna efter valet som inte skapade några svallvågor precis, känns det på något sätt som att svenska folket blivit lurade på konfekten. Precis som vanligt kanske jag skall tillägga, för det är ju inte att se till folkets bästa de rivaliserande partierna slåss om, det är makten. Det är just det som har pulvriserat vår demokrati, svenska folket har ingen påverkan på de beslut som fattas.

Hörde ett kommunalråd med en suck säga att nu måste vi få ihop en ny majoritet igen. Det börjar behövas många partier för att få ihop en majoritet numera på de orter där det forna stora partiet tappat sympatisörer. När rikets största parti inte kan locka mer än en fjärdedel av väljarna, inser man att det politiska maktsystem vi har nått vägs ände. Åtminstone på kommun och regionnivå skulle personval oavsett partitillhörighet vara att föredra, framför de inkompetenta personer partierna nominerar.

Det styrelsesätt vi har är enormt dyrt och fruktansvärt tunggrott, man brukar tala om att saker dras i långbänk, men det vi har skall snarare liknas vid en lus på tjärad sticka. Komplicerade problem skjuts över på en utredning som när den är klar efter ett par år får kastas i papperskorgen. Men problemen finns fortfarande kvar och det blir till slut som att skjuta ett berg framför sig.

Det blev inte den framgång media och SD hade tänkt sig och det slog mig att SD skall njuta av  framgången så här långt, det är nu vägen utför har börjat. Att jag är så säker på det är den vågmästarroll partiet nu har och om de ställer sig på Alliansens sida och det beslutas om försämringar för arbetslösa och sjuka, är det många av partiets sympatisörer som drabbas. Det är ju de som känner sig orättvist behandlade och vill hämnas som gjort partiet så stort.

Om inte SD kan få igenom några förbättringar, kommer alla dessa som känner sig orättvist behandlade att visa sitt missnöje mot partiet. Det stora problemet som inte våra politiker vill tala om är att alldeles för många blivit fattiga och upplever det som att de politiska makthavarna inte bryr sig om att de tvingas leva under bedrövliga levnadsförhållanden. Den politiska överlevnaden hänger på att laga det skyddsnät som först Göran Persson sedan Alliansen trasade sönder.

Att många fick kalla fötter i valets slutskede och röstade på Socialdemokraterna kan man förstå, det är det parti som är tvingat till att radera ut orättvisorna, annars blir de ett småparti som alla andra. Det budskap Kristersson kom med före valet tilltalade de med feta plånböcker, men knappast de som jobbar under vidriga förhållanden inom vården och riskerar att bli utbrända. Och det är många som är på fallrepet på grund av personalbrist och politiska ledningar som inte vet vad personalpolitik innebär.

Hur det skall kunna rättas till av en regering är för mig ofattbart, det räcker inte att lova pengar till verksamheterna, våra regioner måste förändras i grunden och befrias från politisk ledning. Om inte personalen får inflytande över sina arbetsplatser, hjälper inga pengar i världen. Vad de anställda vill är att behandlas som människor, inte som någonting nödvändigt ont.

Samma problem finns inom skolan och polisen som drabbats av administrativa uppgifter i den byråkrati de offentliga verksamheterna blivit. När övriga världen går mot en minskning av administration med hjälp av Artificiell Intelligens, gör politiska ledningar tvärtom. Viss dokumentation är nödvändig, men den skall vara ett minimum för att inte inkräkta på yrkesutövandet.

En gång i tiden fanns det skillnader mellan de politiska partierna, men numera är det lika svårt att skilja partierna budskap från varandra som formen på alla nya bilar. Nu kanske nån tycker att det är en dålig liknelse, men om man frågar visar det sig att nästan alla inte kan skilja bilmodellerna åt. Det var betydligt lättare förr, men då fanns ju inte heller så många bilmärken att känna igen. Märker hos de äldre att problemet är detsamma inom politiken, partiledarna vet de vilka de är, men resten är en grå massa de inte vet någonting om.

Kanske är det här medvetet inom politiken, de flesta med politiska uppdrag är ju faktiskt statister som kallas in när det är dags att säga ja till de mest idiotiska förslag. Det gäller att helt sakna samvete när det visar sig att besluten orsakat enorma problem för medmänniskor. Nu ser de för all del inte de människor som drabbas, bara staplar eller tårtbitar över hur många som drabbats. Eller saknas helt sådan statistik?

Visst har många visat sitt missnöje i valet, men vad har de revolterat emot? Tja, vem vill ha ett människofientligt samhälle, som blivit det genom att de politiska partierna hyllat arbetslinjen. Vad arbetslinjen går ut på är att tvinga folk i arbete, till och med svårt sjuka, halta och lytta. Eftersom människor upplever att personer i deras närhet drabbas, inser de att samma sak kan hända dem. Att alla har samma värde var grunden till det som skapades en gång för länge sedan, men politiska beslut totalt struntar i.

Att ha klättrat upp på den politiska karriärstegen har inneburit att ha sitt på det torra livet ut, men plötsligt kastas de politiskt aktiva in i en omskakande förändring där det inte finns någon status i att vara politiker. Tvärtom ses många politiker som de lägst stående i näringskedjan, endast ett fåtal skulle klara av att försörja sig på den öppna arbetsmarknaden.

Blev valet en fråga om att vi vet vad vi har men inte vad vi får? jag tror det eftersom Kristersson knappast gjort sig känd för att vara empatisk med de som har det svårt. Hans meritlista och uttalanden under åren blev till slut det som antagligen spolierade statsministerplanerna. Hellre en gammal svetsare som inte kan debattera än en politisk broiler som inte vet vad ett knegarjobb eller vara långvarigt sjuk innebär, var det en som sa i dag. Han hade ändrat sig i sista stund i riksdagsvalet, men inte i kommunalvalet.

Om verkligen Centern och Liberalerna menar allvar med att ta ansvar för landet och dess invånare får vi se. Socialdemokraterna har ett rykte om sig att köra över sina samarbetspartners, om de inte tänker om så kommer vi knappast att få en fungerande regering. Hursomhelst sjunger vårt politiska styrelsesätt på sista versen, vad som kommer efter har vi inte den blekaste aning om än så länge. Kanske enda utvägen är att införa en statlig grundlön så snart som möjligt, eftersom vi snart kommer att få se jobben minska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...