Valdagen är här och svenska folkets dom över hur vårt samhälle blivit kommer att kunna avläsas. Vad våra politiker lovat i stridens hetta är inte vad många hoppats få höra, men det har gett utrymme för nya partier att växa fram. Med rätt personer i ledningen som har rykte om sig att kunna få saker och ting gjorda, finns det stora möjligheter att ett parti i tiden som ser till invånarnas bästa, blir större än S, M och SD.

Politik är att kunna gå balansgång på slak lina och hålla sig kvar trots att det blåser, det är bara att gå tillbaka i tiden för få det bekräftat. Jag minns att alla plötsligt skulle vara feminister, inte i själ och hjärta, ord och handling, men i alla fall. Genusperspektivet skulle genomsyra vårt samhälle. Vad som blev av det var HEN, så naturligtvis var det bara ett spel för galleriet, det är svårt att lära gamla hundar sitta. Titta bara på Svenska Akademien.

Frugan ropade under partledarduellen igår att jag skulle komma och titta. Jag blev tvungen att sätta mig i fåtöljen annars hade jag ramlat omkull av skratt. Löfven stod där som en tjärstubbe, den andra statsministerkandidaten pratade med stor inlevelse med händerna. Kristerssons framträdande upplevde jag som feminint, eller kanske snarare som en toffelhjälte. Bakom den fasaden har han visat sig sakna empati för både pensionärer och de som av skilda anledningar inte kan jobba och som till övervägande delen är kvinnor. Den mannen är en gåta.

Efter den varma sommaren påpekar partierna att klimathotet är viktigast och åter igen glömmer våra politiker bort vilka de representerar, nämligen människorna som bor i vårt land. Om inte de akuta problemen för människorna är viktigare än en kommande miljökatastrof, kan det bara sluta i katastrof på annat sätt. Allt hänger ju ihop med solens kretslopp runt ett jordklot som misshandlats i jakten på makt och pengar. Tro aldrig på människor som säger sig kunna förändra det genom skatter, avgifter och åtgärder i vårt lilla land.

Efter valet kan vi oavsett vilket block som utropar sig till segrare, se fram mot en tid då oppositionen kommer att motsätta sig de flesta förslagen. Vågmästare blir SD som även om de hålls utanför, framstår som det parti som har landets framtid i sina händer. Ja, åtminstone närmaste månaderna. Partiet är tillräckligt stort för att kunna skapa oreda inom politiken, för att få till ett majoritetsbeslut eller att sätta ihop en regering, gäller det att stryka SD medhårs, annars ... Ja, riktigt så enkelt är det inte, det är ju att bevara det politiska maktsystemet det handlar om.

Hörde en gammal Socialdemokrat säga att det som nu händer inom politiken, hade han inte ens kunnat drömma om. Nåja, den som ärligt rannsakar sig själv förvånas inte över att de två största partierna inte längre lockar väljarna, vårt politiska maktsystem är inte skapat för invånarnas bästa och behov, det har många kommit underfund med.

Vårt föråldrade styrelsesätt skulle ha reformerats samtidigt som det gamla industrisamhället gick i graven. De politiska samhällsexperimenten som regeringen Bildt satte igång i början på nittiotalet har haft katastrofala följder för vårt land. Samma sak med Göran Perssons sanering av landets och bankernas urusla ekonomier. Om man ändrar på någonting måste man också vara medveten om att många saker påverkas, i många fall sådant ingen räknat med.

Det är ingen tillfällighet att vårt land nu står inför problem som inte kan lösas av våra politiker. Frågan är om någon kan göra det överhuvudtaget, det är lite som ett X2000 tåg som rusar fram i full fart utan bromsar och vi vet att rälsen tar slut. Så är det tyvärr även med den ekonomi som nu går på högvarv och alla "fartblinda" riskerar att mista vad de lånat ihop till.

Det sorgliga är att alla står som förlorare när högkonjunkturen är över för den här gången. Om man som jag kommit upp i åren har det varit en bergochdalbana sedan början på sjuttiotalet. Nu behöver de politiska makthavarna inte devalvera vår stolta valuta som vi äldre fått vara med om, nu sköter andra om det och vi vet inte ens vilka de är.

När ett lands valuta blir svagare finns en anledning till det, men även i det fallet förblir vi helt ovetande. De som sätter värdet ser längre fram än det som finns i landets kassakista i nuläget, vårt land har skjutit ekonomiska problem framför sig i många år. Har läst både artiklar och böcker för att hitta fördelar med nya skatteuttag och skattesänkningar och kommit fram till att de enda som fungerar är att helt slopa skatterna för de sämst ställda. Istället för att höja skatter är det effektivare att jaga onödiga kostnader i form av byråkrati. Det ger en omedelbar effekt på den ekonomiska tillväxten. I det stora hela är de rikas konsumtion en droppe i havet, de ser till att pengarna förökas istället.

Att de gamla ekonomiska teorierna inte längre stämmer beror till stor del på snedfördelningen av pengar. Det är lite som en kortspelshaj som skinnar alla på pengarna, det finns en gräns vad han kan vinna. Till slut står han där utan att kunna få tag på några att skinna, då hjälper det inte hur duktig han är eller hur mycket pengar han har att spela med.

Den högkonjunktur vi haft en längre tid är till största delen konstgjord eftersom det mesta av konsumtionen skett med lånade pengar. Det finns till och med människor som tvingas ta ytterligare lån för att kunna betala räntorna. En räntehöjning eller att staten sparar in på ränteavdraget kan vara spiken i kistan för många.

Det välstånd våra politiker så gärna talar om gäller inte alla, en mycket stor del av befolkningen lever under svåra ekonomiska förhållanden. Just oförståelsen för att inte alla har samma förutsättningar har skapat de motsättningar vi nu kan se. Det våra politiker genom att se i sina egna bankkonton anser att alla har råd med, kan vara en fråga om mat på bordet för alldeles för många. Och det är skillnaden i levnadsvillkor som kommer att tvinga våra politiker till att skapa ett rättvisare samhälle.

Till alla de som säger sig älska sitt arbete, men arbetsgivaren dödar glädjen kan jag ge ett ord på vägen med ett citat av John Ruskin: Om man med glatt mod fullgör sin plikt skall man sluta med att älska den.