Det händer alldeles för ofta att de politiska makthavarna vill styra människorna i en viss riktning, som det här med jobblinjen exempelvis. När det gäller att så många som möjligt  måste jobba för att bevara välfärdssamhället, har de naturligtvis alldeles rätt. Det är bara det att de missförstått hela saken –det vill säga de har inte frågat hur invånarna vill ha det. Många skulle alldeles säkert pyssla med sin hobby istället för att slava åtta timmar med ett jobb de vantrivs med.

Det påtryckningsmedel som finns är att alla måste ha pengar för att kunna överleva. Makthavarna använder just det som förtäckt hot, att söker du inte jobb och följer de föreskrifter som finns, får du inga pengar. Nu tvingas till och med svårt sjuka till Arbetsförmedlingen genom att de utförsäkras på grunder ingen blir klok på. För mig är det så ruttet det kan bli, så skall inte politiska företrädare bete sig.

Tyvärr är det så att alldeles för få har protesterat, mycket på grund av människors rädsla att konfrontera det makt- och kontrollsystem vi har. Men så är det inte tänkt att fungera i en demokrati, där är det folkviljan som skall styra och de politiska företrädarna är folkets verktyg att få det samhälle det vill ha.

Det är väl vad missnöjet växt fram ur. Läste att de politiska partierna har svårt att rekrytera nya aktiva politiker och det har jag full förståelse för. Tonen mot politiker har skärpts eftersom det blir allt fler som känner sig förfördelade eller orättvist behandlade. När orättvisorna berör så många som i dag, är verkligen våra politiker ute på djupt vatten med hal tunn is under sig.

Våra politiker är ett tvärsnitt av folket, det vill säga varken klokare eller dummare än folk på gatan. Men många av dem har inte förstått innebörden av den lag som finns och vägleder de politiska företrädarna i sina uppdrag i folkets tjänst. I deras uppdrag anges nämligen att de på bästa sätt skall förvalta invånarnas skattepengar, inte använda pengarna till att köpa sympatisörer eller besluta om saker av ideologiska skäl. Miljön får inte heller vara viktigare än människornas överlevnad, för miljön har ingen rösträtt.

Om inte spelreglerna har ändrats är de politiska beslutsfattarna avlönade för att besluten i möjligaste mån tas med hänsyn till invånarnas bästa för ögonen, men så fungerar det inte i vårt land. Med de höga skatter invånarna betalar och har betalt under alla år, skulle vårt land verkligen varit ett välfärdsland, om inte ... Ja, mycket talar för sig självt, vad som skett under åren är misshushållning med invånarnas pengar, man kan inte se det på annat sätt.

När våra politiker började flytta pengar från vad de varit avsedda för, kallades det och görs så fortfarande för omfördelning. Vad som hänt tidigare var att pengar användes som hade behövts till underhåll av vägar och järnvägar med mera, det är anledningen till dåliga järnvägsspår och vägar. När gränsen nåtts då det fattades pengar över hela linjen och det bristande underhållet började sticka i ögonen på invånarna, måste nya pengar fram på något sätt. Tyvärr är den enklaste politiska lösningen avgifter av alla de slag, som dessutom beläggs med moms.

Men just de omfördelningar som gjordes har stor del i att vårt land lever ur hand i mun, det vill säga pengarna som kommer in används till löpande kostnader. Ett hack i penningflödet ställer till stora problem, en lågkonjunktur där många blir arbetslösa innebär katatstrof.

Trots att EU till betydande del bestämmer genom direktiv att si och så skall det vara, har vi fortfarande kvar statliga verk som inte har någon funktion att fylla. Inom de offentliga verksamheterna som nu drivs efter företagsmässiga lönsamhetskrav, belastas resultaten av okunniga politiska ledningar som växt i takt med att flera behövts för att fatta majoritetsbeslut, istället för att krympa.

Utåt sett är de politiska ledningarna ansvariga, men det är anställda chefer som basar över verksamheterna. En massa människor avlönas för en arbetsuppgift de i själva verket inte har, nämligen ansvar för att invånarna får valuta för sina pengar. De som utför arbete i invånarnas tjänst har inte betalt i förhållande till det ansvar de har, utan behandlas som någonting nödvändigt ont. Vi ser det tydligast inom skolan, vården och polisen, men nu saknar till och med politikerna de som slutat.

Det är inte en tillfällighet att många erfarna och välutbildade slutat inom de offentliga verksamheterna och övergått till en anställning i något privatägt företag. Företag som trots samma pengar som de offentliga verksamheterna kan betala högre löner, ge bättre arbetsvillkor och dessutom gå med vinst. Det är med andra ord inte de privata ägarnas vinster i välfärden som skall diskuteras, det är de enorma kostnaderna i de offentliga.

Någon rätsida på det här kommer vi aldrig att få så länge som vi har en politisk styrning i dess nuvarande form. Invånarna tvingas betala inte bara för vänskapskorruption utan också för det slöseri som är följden av att ingen är ytterst ansvarig. Att tjänstemannaansvaret togs bort kan ha berott på att våra politiker redan då beslutet togs, kunde se att det så småningom skulle bli ohållbart. Tyvärr har det tagit lång tid att komma dit, men nu är det politikernas tur att känna hur tumskruvarna dras åt.

När jag läste vår riksbankschefs lättvindiga uttalande om den svenska kronans fallande värde och att inflationen måste hållas kring två procent, insåg jag att vi nu är närmare vägs ände än vi ens kunnat ana. Om vårt lands finanser verkligen är så goda som det sägs, varför framförs hela tiden förslag till nya skatter på saker invånarna behöver för att överleva?

Men det är bara ett problem, nya växer upp som svampar ur jorden. Ett mycket stort antal "flyktingar" med utvisningshot hängande över huvudet har gått under jorden och lever kan man förmoda på att ta där det finns för att lägga där det fattas. Lägger man till de stöldligor från andra länder som finner det lika lätt som att stjäla godis från småbarn, drabbar det oskyldiga invånare. Det är nämligen mer tunnsått med poliser än heltidspolitiker, så risken är inte överhängande att åka fast.

Men det är så många i vårt land som har det svårt att få ekonomin att gå ihop, det vittnar de reportage som dagligen kan läsas i tidningar eller rapporteras om i övriga medier. Har med intresse följt de artiklar i utländsk press om statlig grundinkomst. I utländska tidningar kan man läsa artiklar om Basinkomst (eller Medborgarlön) där erkänt skickliga ekonomer framhåller det som enda vägen för att inte konsumtionen ska kollapsa om några år då de smarta maskinerna tar över. I vårt land skulle det behöva införas med omedelbar verkan, för att lösa många av de akuta problemen.

Motargumenten handlar hela tiden om att det kommer att kosta för mycket, men det ekonomerna pekar på är att inbesparingen kan bli till och med större än kostnaden på grund av att slöseriet då mer eller mindre upphör. Enbart den enorma kontrollapparaten i vårt land kostar enorma summor varje år, den skulle kunna reduceras till ett minimum. Med andra ord är det inte kostnadsfråga, det är en fråga om att omfördela pengar på samma sätt våra politiker gjort under åren och fortfarande gör.

Våra politiker är inte dummare än att de inser att den politiska makten kommer att förloras och att de en dag nedgraderas till vad de är ämnade till att göra, nämligen att utföra sina uppdrag för invånarnas bästa. Trots den maktapparat de förfogar över, kommer den högteknologiska utvecklingens följder att bli tungan på vågen. Att miljontals traditionella jobb kommer att försvinna är ingenting Donald Trump hittat på, det är vad betydligt större hjärnor och intelligenta datorprogram räknat ut.

Få människor går till sina arbeten med glädje, men så länge det inte finns annat sätt att överleva i det politiskt skapade samhälle vi har, finns inget annat alternativ för invånarna. Människan är inte skapad att vara sysslolös, den är skapad att utnyttja sina inneboende innovativa krafter. Den friheten finns inte i dag, men möjligheten är kanske vad det högteknologiska samhället kommer att kunna erbjuda, för utan jobb har de arbetsbefriade då tid att vidareutveckla vad de tycker om att hålla på med. Det är där en ekonomisk trygghet i form av Basinkomst kommer in i bilden.

Vet inte om någon ägnar Dorothy Thomson en tanke, ändå var det hon som en gång skrev någonting som föder tankar och det lyder så här: Det viktigaste med arbete är att alltid befinna sig ovanpå det, inte att jämt hasta efter det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...