Ofta hör man människor säga: Hur har det kunnat bli så här? Ser man tillbaka blir svaret: Det kunde inte bli på annat sätt. Anledningen är att svenska folket aldrig gått samman och sagt ifrån, de kritiker som försökt göra sin röst hörd har tystats ner. Den som inte är politiskt aktiv ska inte lägga sig i hur politiken utformas. Detta sagt av en politiker för många år sedan.

Att många politiska beslut väckt ilska, beror på att svenska folket ställts inför fullbordat faktum av politiska beslut, som kolliderat med deras önskemål. Beslut som tagit alldeles för lite hänsyn till många människors levnadsförhållanden. Det är inte svenska folkets fel att det förekommer rasism, homofobi med mera, det är politikers rädsla att ta tag i kontroversiella problem.

Alla partier jagar sympatisörer med allt mer desperata metoder. Fullt förklarligt eftersom vi har ett politiskt maktsystem baserat på ju fler sympatisörer desto mer makt. Alla partier säger sig vara feminister, eller måna om vår miljö och att bevara utrotningshotade rovdjur. Läste att enbart vargarna kostar skattebetalarna över 70 miljoner per år, kostnader för dödade tamdjur inte inräknat. Dessa drygt 70 miljoner hade kunnat användas till det invånarna betalar skatt för att få utfört.

Det är märkligt att små påtryckargrupper med rätt kontakter har lättare att få gehör för sina krav, än ett stort antal individer, som försöker få rätt mot en myndighet. Varken rovdjuren eller miljön har rösträtt, ändå ges dessa saker större uppmärksamhet än hur många människor behandlas av både politiska beslut och statliga myndigheter.

Partistrateger jagar rätt saker att säga som kan bli en "kioskvältare", som tidningarna förr kallade en sensationell nyhet. Det skulle vara betydligt lättare om de istället började lyssna på invånarna. De skulle få höra vad som verkligen behövs, inte det som viskas i örat av lobbyister som bara är ute efter att tjäna pengar. Både till staten och dem själva naturligtvis och de som ska finansiera det hela är invånarna. Naturligtvis börjar allt fler känna sig utnyttjade, de saknar friheten att kunna bestämma över sina egna liv. 

Frihetskänslan är någonting som fått Katalaner i norra Spanien och nu även de boende i norra Italien att vilja ha självständighet. Utan Norrlands naturtillgångar skulle vårt land inte vara mycket värt, det tänker aldrig våra politiker på. Krav på ett självständigt Norrland skulle verkligen röra om i grytan.

Tyvärr ger inte våra naturtillgångar på långt när vad oljan ger till vårt grannland Norge. Men våra naturtillgångar kommer att ge en stadig inkomst under många år framåt, oljan är betydligt osäkrare i ett längre perspektiv. De tidigare så otroligt rika oljeländerna börjar få problem, det sprider sig som ringar på vattnet.

Utvecklingen drivs på men ingen vet med säkerhet vart det kommer att leda. Att vår värld kommer att förändras verkar alla vara ense om, men hur kommer det att påverka människorna? Ingen tycks ha tagit med människorna i beräkningarna, det har bara varit fråga om vad den tekniska utvecklingen innebär i form av färre pappersvändare och minskade produktionskostnader. Maskiner är billigare att underhålla än människor. Kanske Nordea är först ur startgroparna att byta ut människor mot smarta maskiner. Hur ska annars kunna förklaras att sextusen medarbetare ska bort?

Men det vi inte kan ändra på i en handvändning är, att människa behöver pengar för att överleva. När maskiner och robotar ersätter mänsklig arbetskraft uppstår arbetslöshet och därmed minskar också konsumtionen. Snart kanske regeringar ställs inför att lägga den tekniska utvecklingen på is genom lagförslag, eller införa en statlig grundlön som ska täcka alla löpande utgifter för de invånare som inte har eller kan utföra ett lönearbete.

Motståndet mot en statlig grundlön finns av naturliga skäl hos de som skor sig på andras arbete, men också hos politiker. Påtryckningsmedlet att alla måste ha ett arbete för att rädda välfärden skulle inte finnas.  Som det nu är måste människor ha ett arbete för att kunna leva drägligt och kunna skaffa sig saker, de till och med premieras för det genom jobbskatteavdraget. Man kan bara uppfatta det som att övriga får skylla sig själva.

Någonting som har förändrat vårt samhälle är att många vantrivs på sina jobb. Mest  på grund av en bedrövlig arbetsmiljö eller att inte anse sig få utföra det de utbildat sig till. Men genom politikers aningslöshet har vi börjat få en viss rörlighet på arbetsmarknaden. Det har varit ett stort problem på grund av den svenska arbetslagsstiftningen.

De som tidigare varit hänvisade till offentliga verksamheter i sin yrkesutövning , har genom privatisering inom flera områden getts möjlighet att byta arbetsgivare. Det började som en inbesparing för staten, landstingen och kommunerna, ingen förutsåg vad som skulle hända. Privatägda skolor, hälsocentraler, vårdhem mm. har nu gjort de offentliga verksamheterna sårbara, eftersom de anses vara urusla arbetsgivare som snålar in på löner. De privata ägarna betalar bättre och deras vinster visar att de offentliga verksamheterna inte kan hålla i pengarna. Det vill säga pengar slösas bort på vansinniga politiska påhitt och alldeles för stor administration.

Talet om vinster i välfärden borde istället handla om hur oduglig staten, kommunerna och landstingen är som arbetsgivare och förvaltare av invånarnas skattepengar. Toppstyrning, inkompetenta politiska ledningar och politiskt utsedda chefer, har ställt till enorma skador för vårt land, men det vill inte de ytterst ansvariga kännas vid. Ändå är det en regering, som är ytterst ansvarig när någonting blivit fel.

Jag ser det som att svenska folket och våra politiker färdas på två olika vägar, där våra ledande politiker envist hävdar att vägen är slät och fin. Att den väg svenska folket tvingas färdas på är både backig och gropig är någonting som bara uppfattas som gnäll. Men så småningom tar den politiska vägen slut på grund av att den inte når ända fram.

Den dagen är kanske inte så långt borta, vårt land har intecknat kommande skatteintäkter för många år framöver med utgångspunkt från dagens läge. Redan nästa år kan allt se helt annorlunda ut, men det är vi lyckligt ovetande om. Det är nämligen inte vi själva som bestämmer över vad som ska hända i världen, det styrs av betydligt mäktigare personer.

Friedrich Nietzsche skrev en gång för länge, länge sedan följande tänkvärda ord, men som passar in i vår moderna tid. Icke glädje utan brist på glädje, glädjetomheten, är moder till alla utsvävningar. Han förtydligade det hela med: Jakten efter ytterlivets stimulanser är ett symptom på en själens bristsjukdom. I våldsamma former röjer den inre desperation.

Kan den moderna människan beskrivas bättre?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...