Våga drömma när du är vaken och låt dina tankar lösa dina problem när du sover. Minns inte i vilket sammanhang jag läste det, men de fastnade i huvudet. Det är ju i vaket tillstånd du kan styra dina drömmar och på det sättet i fantasin, leva det liv du skulle vilja leva. De flesta dagdrömmer alldeles för lite, kanske rent av inte alls. Vi har inte fått lära oss det, utan blivit matade med att vi måste vara nyttiga medborgare.

Med nyttiga medborgare menas att ha ett arbete och betala skatt. För skatterna behöver staten, kommunerna och landstingen. Det kostar enormt med pengar att driva de statligas, landstingens och kommunernas verksamheter. Enbart administrationskostnaderna är svindlande, men ingen politiker tycks ha insett det. De har aldrig lärt sig pengars värde.

Att vara politiker under flera decennier anses vara en merit inom politiken, men är det verkligen det? Med allt gammalt i bagaget kan det inte vara lätt att ta in allt det nya, det blir lite som att leva i två världar samtidigt. Tyvärr är det alldeles för vanligt att ett stort antal politiker varit med ända sedan ungdomsförbunden och fram till pensionsåldern. Man ska inte kunna ha politiken som yrke, då är hela tanken med demokratiskt styrelsesätt förfelad.

Man har full förståelse för de politiker som klamrar sig fast vid sina uppdrag, de varken kan eller har den utbildning som krävs i det samhälle som växt fram. De har under många år talat sig varma för fortbildning och hur viktigt det är med högre studier, men själva kan de bara framhålla sin sociala kompetens. Ledsen gubbar och kärringar inom politikerkåren, social kompetens är inte värt ett ruttet lingon.

Tyvärr är det lika illa ställt med de arbetslösa, deras sociala kompetens (erfarenhet) räcker inte till annat än att få en pytteliten aktivitetsersättning. Naturligtvis har det här fört med sig någonting som politiker flitigt utnyttjat, den svenska avundsjukan frodas som aldrig förr. Fattas bara att inte folk ska bli avundsjuka på personer som utan krav på utbildning, kan lyfta löner i klass med verkställande direktörers.

Det är skillnad på folk och folk, brukade min mamma säga Men i vårt land har det gått alldeles för långt när det gäller skillnaden folk emellan. Skatteskalorna en gång i tiden var ett försök till utjämning ifråga om netto efter skatt. Det delade in människor i socialgrupper enligt de då styrande som såg till att skatt skulle vara jämlik. Förlorare blev naturligtvis de lågavlönade, arbetslösa, pensionärer och sjuka. Men människor måste alltid offras för att få ett bättre samhälle, hörde jag faktiskt en politiker säga när jag påtalade detta. Om fler politiker än denna har samma åsikt, kan man förstå hur vi kunnat få ett omänskliga samhälle.

En dag som kanske inte är så långt borta, går det inte längre att rättfärdiga det politiska system vi har. Det är sedan länge föråldrat och våra politiker har inte insett att de inte kommer att kunna hantera de framtida problemen. Politisk inblandning förlamar inte bara vårt samhällssystem, utan också sjukvården, polisen, skolan mm.

Det räcker inte längre att vända kappan efter vinden när förnyelsens vindar börjar svepa in över vårt land, det behövs människor som kavlar upp ärmarna och tar itu med det som måste göras. Det har talats om att staten ska ta över ansvaret för vården och skolan, men det är naturligtvis personalen som själva ska ha ansvaret, eftersom de vet bäst hur problemen kan lösas.

Många har insett att det vi nu håller på med är ohållbart, det stundar kärvare tider runt hörnet. När det händer blir det som vanligt svenska folkets uppgift att städa upp efter festen, vilket hänt alldeles för många gånger de senaste sextio åren.

Genom borttagandet av tjänstemannaansvaret är det inte straffbart att vara dum, godtrogen eller fiffla med skattebetalarnas pengar. Men det är inte svenska folket som ska hållas ansvarig för de misstag som görs, det är de som tagit på sig ansvaret av vara politiska företrädare. Det säger sunda förnuftet att så skall vara, de avlönas ju för sina uppdrag med skattepengar.

Det räcker inte att en statsminister säger att det som händer i vårt land inte är acceptabelt, det måste rensas upp i den byråkrati där det fortfarande finns landshövdingar, generaldirektörer med mera med en enda merit, att ha varit politiskt engagerade. Vi ser det överallt inom de offentliga verksamheterna, kommuner och landsting där politiskt tillsatta chefer står över anställda kompetenta chefer.

På högsta nivå inom politiken saknas insikt om hur alla kriser kan uppkomma. Egentligen är det så enkelt att det handlar om orsak och verkan. Har svårt att tänka mig läkarkåren kommer att acceptera den degradering det faktiskt handlar om när handläggare vid Försäkringskassan kan underkänna sjukintyg utan att ha mött patienterna ifråga.

Just nedgraderingen av vissa yrkesgrupper har antagligen skett omedvetet, de makthavande har helt enkelt inte insett konsekvenserna. Arbetsförmedlingen kostar miljarder varje år, men istället för att hjälpa de jobbsökande har det blivit en kontrollapparat för att sätta press på de arbetslösa.

Mycket av det som sker är en omänsklig behandling och förr eller senare kommer invånarna att behandla de politiska makthavarna på samma sätt. Våld och skadegörelse har sin grund i de orättvisor som finns, alltså skapade av politiska beslut. Tänk hur det kan bli när ett folk splittras istället för enas.