Egentligen borde jag skriva om den minst informerade, vår statsminister. Men egentligen handlar det ju om det som alltid förekommit inom de offentliga verksamheterna, man lägger locket på. Man trodde helt enkelt att det skulle kunna lösas, utan att svenska folket skulle få reda på vad som hänt. Om statsministern var ovetande kunde han inte belastas för det som hänt. Det hela handlar ju om makten, gubevars.

Istället för man fram hur bra det går för landet och pengar finns det gott om och fler ska komma i arbete. Låglönejobb och arbetstidsförkortning skulle innebära att fler kan komma i arbete, men det är lättare sagt än gjort. Låga löner bryter mot den svenska modellen och förkortad arbetstid kan inte ge samma lön som tidigare. Det skulle aldrig arbetsgivarna inom det privata näringslivet gå med på. Om de offentliga verksamheterna gör det, kommer inte skattepengarna att räcka till.

Alla förståsigpåare och experter är överens om att vi är inne på en väg ingen vet vart den leder. Det finns massvis med statistik om vad som hänt, men det ger ingen vägledning när vi hamnat utanför den befintliga kartan. Att fler måste i arbete beror på att kostnaderna för att driva landet hela tiden ökar. Men hur i hela fridens dagar, ska staten kunna få stopp på eller till och med minska kostnaderna?

Det är vad det kommer att handla om, nämligen att staten kommer att tvingas hålla hårt i plånboken. Det hurtiga budskapet att nu finns pengar att sätta sprätt på ska ses som valfläsk och ingenting annat. Inte minst Socialdemokraterna borde ha lärt sig av åttiotalets misstag då ingen lyssnade på dåvarande finansministern, som naturligtvis hade rätt. Troligtvis har Magdalena Andersson en annan åsikt än partiledningen som hon inte får framföra, konstigt vore det annars. Ekonomi och politik hamnar på kollisionskurs för det mesta.

Kanske har det inte nått fram till de makthavande att konsumtionshysterin är över. Folk har blivit försiktigare, eftersom de känner sig lurade på grund av att de köpt någon ny teknikpryl och en ny ännu bättre presenteras innan de ens lärt sig använda det köpta fullt ut. Skaran av människor som insett detta växer stadigt och rapporter om minskad försäljning börjar märkas i nyhetsrapporteringen.

Optimistiska siffror om kommande års tillväxt är önsketänkande, när vikande försäljning visas öppet är vi redan i början på utförsbacken. Sedan går det fortare och fortare och det finns ingen nödbroms att rycka i. Det går med andra ord inte att förutse vad som kan hända redan i början på nästa år.

Om inte landets invånare fortsätter konsumera i samma takt som senaste åren, kan vi inte räkna med någon ekonomisk tillväxt. Vad vi sett, för ekonomisk tillväxt bara med sig ökande kostnader, någonting som påverkat de som lever ur hand i mun på grund av stora fasta kostnader. Till den gruppen hör de som köpt bostadsrätter och hus till vad som måste ses som överpris.

Marknaden korrigerar alltid sig själv hörde jag en ekonomisk expert säga. Visst är det så, allt har med tillgång och efterfrågan att göra, bostadsbristen beror på att det byggts så lite i vårt land under många år. Men nybyggda lägenheter i dagens läge är det inte många som har råd att bo i, folk i gemen är fattigare än vad de politiska makthavarna trott. Med den snabba uppräkning av taxeringsvärden som skett, är många hus- och bostadsrättsägare miljonärer på papperet, men kontanter är det ont om.

En ökning med en femhundring i månaden märks knappast för en välbetald politiker, men en fattigpensionär, de som tvingas leva på sjukbidrag eller för en ensamstående förälder, betyder det mindre att handla för till det absolut nödvändiga, så för dem är det en oerhörd summa.

Riksbanken jublar över att inflationsmålet äntligen nåtts, i en inte alltför avlägsen framtid måste det till att bekämpa inflationen, för att få ner den till 2 procent. Det här är svängningar som är svåra att undvika eftersom det inte finns något mellanläge, bara ytterligheter. Bäst kan vi se det genom minusräntan som verkligen satt fart på lånebrasan, nästa steg blir att släcka den. Om den inte självslocknar förstås.

Hur det än är har de allra flesta fötts med någonting man kallar sunt förnuft. I själva verket består det sunda förnuftet av erfarenhet och fungerar som en säkerhetsspärr. Det händer så mycket i vår omvärld så naturligtvis kan det hända även i vårt land. Det manar till försiktighet och att tänka efter före. Det är inte roligt att inse att om det går åt helsike, kan resten av livet vara kört, som man säger.

Av någon anledning har den moderna människa gått från att lagom är bäst, till att sätta upp ännu högre mål. Att ha inköpt en bostadsrätt eller hus men sedan inte har ekonomi att kunna njuta av det är bortkastade pengar. Varför vi blivit så hysteriskt inriktade på att äga saker har jag svårt att förstå, det är ju ingenting vi får med oss när det är så dags. Och just det, är det många som inte ägnar en tanke. Vi vet inte i förväg när våra liv tar slut.

Någon gång i framtiden kanske människan lär sig njuta av varje dag och tar varje dag som de kommer. Vem vet, kanske människorna redan från födseln vet när livet kommer att ta slut. Det skulle ge individen möjlighet att verkligen få ut det mesta av sitt liv, men så ska man ju bara inte tänka. Vi måste tänka på samhällets fortlevnad får vi höra. Hur har svenska folket kunnat gå på en sådan blåsning!

Det är det politiska makt- och kontrollsystemets överlevnad det handlar om. Vad människan behöver är en ekonomisk grundtrygghet, att vad som än händer kommer det att finnas pengar till mat. Många skulle säkert slå av på takten och göra saker som de gillar att hålla på med. Har full förståelse för att allt fler börjar se det som de enda lösningen på vår överbefolkade världs problem.

Men hur våra politiker ska börja tänka i de banorna ter sig omöjligt. Våra makthavare förses med en spik att slå in i väggen, men det visar sig att spikhuvudet då kommer mot väggen. Första reaktionen är att det är ett fabrikationsfel, men så säger någon: Du kan slå in den i väggen på andra sidan, då blir den rättvänd. Tja, det är väl vad politik handlar om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...