Vart är vårt land på väg? Den frågan ställer sig de, som med oro ser på det ökande våldet, men också de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Konkurrensen om ett arbete har ökat för varje år, ytterligare ett stort antal unga har nu tagit sin studentexamen. Det är knappast den ljusnande framtid är vår det handlar om för deras del, tvärtom ser det mörkt ut.

Passerar ett par gånger i veckan Arbetsförmedlingen strax före klockan tio. Sedan flyktingar kom till vår stad är det fullt med folk utanför innan öppningsdags, det ger mig en klump i magen. Redan innan flyktingvågen drabbade vårt land och vår stad, var arbetslöshetssiffrorna bland de högsta i landet, hur ska alla dess flyktingar kunna få ett jobb?

Precis som på många andra orter i landet, finns ett stort antal unga som gått ut skolan med dåliga eller till och med inga betyg alls. Bland de nyanlända saknar en mycket stor del utbildning och fyller därmed på den grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Åren har gått med hög ungdomsarbetslöshet, när det nu ska tas krafttag, är den politiska lösningen utbildning.

Man kan inte annat än ta sig för pannan och fundera vad ända in i helsike våra politiker håller på med. När det gäller de unga långtidsarbetslösa med dåliga eller inga betyg alls, handlar det om Dyslektiker eller de som av andra skäl har svårigheter att läsa och skriva. Ett mycket stort antal har fått någon bokstavsdiagnos som försvårar teoretisk inlärning. Däremot är i de flesta fall dessa unga tekniskt eller konstnärligt begåvade.

Om vi ser till de politiker som sägs företräda sina väljare, finns inga som helst krav på högre utbildning. I många fall har dessa förtroendevalda sämre utbildning, än de väljare de säger sig företräda. Med andra ord representerar våra politiker en grupp i samhället, där det inte krävs några betyg för att kunna nå en maktposition eller högre befattning inom de offentliga verksamheterna.

Vi har en statsminister som jobbat som svetsare, men har knappast den högre utbildning vi borde kräva av landets ledare. När vår statsminister talar om behovet av utbildning, får det mig att tänka på sjuttiotalets AMS-kurser, det har gått fyrtio år sedan dess men läget för arbetslösa är detsamma i dag.

Inom politiken existerar inget behov av ett CV. Ansvarig för att rätt personer nomineras för förtroendeuppdrag är partiernas valberedningar, väljarna har i det fallet ingenting att säga till om. I valberedningarna finns i många fall personer som saknar högre utbildning, men de har varit lojala partiarbetare. Politiker är med andra ord helt fel personer, att tala om hur viktigt det är med utbildning

Att vårt politiska maktsystem har kunnat överleva så lång tid är för mig en gåta. Eller snarare är det en gåta, att invånarna mer eller mindre frånsagt sig möjligheten att bestämma över sina egna liv. Det är välbetalda lobbyister och välutbildade tjänstemän som styr de politiska besluten, ingen lyssnar på hur invånarna vill ha det.

Våra politiker är inte ensamma om att inte lyssna på invånarna, om det vittnar inte minst Brexit i England och Donald Trump. Man kan säga att det politiska etablissemanget i många länder blivit tagna på sängen. Missnöje mot politiska beslut har alltid funnits, men att det skulle gå så här långt och så plötsligt ...  

Vad som hänt är egentligen att de politiskt aktiva invaggats i den falska säkerheten att deras väljare är lojala. De politiska besluten har riktats mot de folktäta områdena i första hand, övriga delar av landet har glömts bort. Med andra ord precis det som orsakat de omvälvande sakerna i England och Amerika. Om människor känner sig åsidosatta, letar de efter någonting som kan ändra på det hela.

Som det verkar är det vad som borde oroa våra politiker. Att allt fler invånare insett att våra makthavande politiker sitter fast i gammalt tänkande och tvingas vara politiskt korrekta. Att vara politiskt korrekt är bara att inte ha en avvikande åsikt och vara lojal mot sina välavlönade kollegor. Till det korrekta hör därför att inte samarbeta med SD, ett parti som fått många lojala partikamrater inom de etablerade partierna, att mista sina välavlönade jobb och rubbat maktbalansen.

Det här har fört med sig att det inte längre finns oheliga allianser, de gamla etablerade partierna försvarar sig med näbbar och klor mot att det gamla invanda maktsystemet ska falla sönder och samman. Rädslan har varit så stor att partierna totalt glömt bort att de är i invånarnas tjänst, inte tvärt om.

Man kan därför misstänka att invånarna kommer att diktera villkoren för våra politiker, passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem. Det är så en demokrati ska fungera, det vi nu har kan inte ens kallas för demokrati eftersom inte folkviljan styr.