Råkade titta på några gamla foton och insåg hur snabbt allt förändras. Det är väl därför vi använder en kamera, för att försöka minnas hur det en gång var. En av bilderna var tjugo år gammal, på något sätt kändes det som från en annan tid. Nuet är någonting vi om något år ser tillbaka på och då inser att det som då ansågs vara bäst för oss, inte alls var det vi egentligen ville ha.

Tyvärr är det väl så, att någonting drastiskt måste hända som påverkar våra liv, för att vi ska börja tänka efter hur vi vill leva. Att vårt så kallade välfärdssamhälle är på väg att rasa ihop ser de allra flesta. Men vad ska kunna stoppa raset? Vi har blivit medvetna om att någonting urholkar de skattemedel som är avsedda exempelvis för skola, vård och omsorg. Det är enormt med pengar som betalas in av invånarna, frågan är vart de tar vägen. Pengarna borde räcka mer än väl, ändå gör de inte det.

Var gränsen går när det inte längre är möjligt att få det hela att gå runt, tror jag inte ens våra politiskt valda vågar tänka på. Men så långt borta är det inte, det visar den smärtgräns som skola, vård och omsorg nått. Att spekulera om hur det kommer att bli en dag, är inte värt mödan. Men jag tror inte ens dagens politiskt aktiva är omedvetna om, att vi kommer att få uppleva stora förändringar. För heltidspolitiker som avlönas med skattepengar kommer det med all säkerhet att bli en smärtsam erfarenhet. Inte minst att ingenting varar för evigt.

Vad som händer ute i Europa, är ett reningsbad. Land efter land tvingasinte bara städa bort politiskt skapade jobb, utan tvingas också drastiskt skära ner byråkratin och administrationen. Det kommer att tvinga de politiskt aktiva långt tillbaka i tiden, en tid då det mesta politiska arbetet gjordes ideellt.

Och det tror jag skulle vara bra för vårt land. Det skulle sålla bort alla som sett politiken som en möjlighet att försörjas livet ut av skattebetalarna. Det finns tyvärr alldeles för många av den sorten i vårt land. Vad som behövs inför framtiden är politiskt intresserade, villiga att lyssna hur folket vill ha det. Dessutom skulle dessa personer befinna sig ute i arbetslivet och med egna ögon se vad som måste rättas till. Så fungerar inte våra makthavande politiker och har inte heller gjort det under alldeles för många år.

Det är dags att skrota vårt politikerstyrda samhälle, innan det är för sent. Men det ä'r klart, det heter ju bättre sent än aldrig.

Ja, så är jag då tillbaka i vår kalla Nord igen. Innan vi reste ner till Gran Canaria, fick jag höra gliringar om att åka bort den bästa tiden på året, nämligen den härliga svenska försommaren. Jodå, för den som älskar regn och ganska svalt väder må så vara, men jag trivs bäst då det är varmt och soligt. Och varmt och soligt har vi verkligen haft det nere på Gran Canaria och jag kan varmt rekommendera andra att besöka den underbara ön, eller någon av de andra öarna.

Nåja, väl hemma efter att ha försummat vad som hänt här hemma, slogs humöret ner ganska omgående. Visst har tyskarna kallat oss dumma svenskar (och en del gör det fortfarande) men faktum är att jag börjar undra om inte de har alldeles rätt. På något underligt sätt tycks svenska folket blivit hjärntvättad, eller så bryr de allra flesta sig inte i att använda den hjärna de fötts med.

Det som retar upp mig är inplanteringen av varg i vårt land. Duktiga vargälskare matar hela tiden på med sin propaganda för ännu fler vargar och de flesta tiger. Men de som anser att vargen inte hör hemma i vårt land, blir effektivt nedtystade.

Men visst börjar det jäsa bland glesbygdsbefolkningen som får sina tamdjur dödade. Men det finns också andra som tycker att det gått för långt. Läste i Gefle Dagblad en artikel om hur manipulerad svenska folket blivit när det gäller den så glödheta vargfrågan. Så länge det inte finns en varg i sikte, bryr sig inte de allra flesta, men börjar vargar dyka upp mitt i sommarparadisen, ja då jäklar. Skulle det dessutom visa sig vara ett sommarparadis för politiska maktpersoner, kanske det börjar hända saker. Det talas ständigt om att det saknas pengar till de viktiga grundstenarna i vårt samhällssystem, hur pengar då kan slösas bort på rovdjur är för mig en gåta.

Men nog om det. Vi svenskar är duktiga på att gnälla över det mesta. Just nu är det en så oskyldig sak som vädret, men det kan vi ju inte göra någonting åt. Däremot gåt det att påverka de politiska makthavarna över att vårt samhälle blivit allt mer människofientligt.

Egentligen är det minst sagt märkligt att personer som säger sig företräda sina väljare, fogar sig efter partiledningars (men även EU:s insnöade höjdares)beslut om hur svenska folket ska leva och helst arbeta ihjäl sig för statens skull. Istället för att bara prata pengar som behövs för att rädda vårt välfärdssamhälle, borde de så kallade folkvalda fråga hur svenska folket vill leva. Egentligen. För som vårt samhälle blivit, är det nog bara som de politiska makthavarna vill ha det.

Jag har därför full förståelse för att Moderaterna tappar i opinionsundersökningarna. Och värre kommer det säkert att bli i takt med de försämringar som drabbar allt fler. Och inte lär vår regering få någon draghjälp utifrån, snarare kommer de allt fler EU ländernas kris att ställa till det rejält för oss framöver.

Att det kan gå fort utför för ett land visar inte minst Spanien (Grekland har ju hängt på snöret länge). Det behövs så lite för att det ska uppstå en kris i ett land och invånarna är alltid de som ställs inför ett fullbordat faktum. Naturligtvis beror det på att regeringar i det längsta försöker mörka hur illa ställt det är. Jag har länge ställt mig frågan om vårt land verkligen är så rikt som det sägs. Nedrustningen av skola, vård och omsorg pekar på, att vi inte kan skryta över vår egen plånbok.

Jag tror inte svenska folket tänker på, vad som kan hända efter valet i Grekland i dag, de flesta vill nog inte heller veta det. Regeringar runt om i Europa här säkert medvetna om vad fel valresultat kan innebära, de sitter säkert som på nålar just nu. Vi får se vad vår regering har att säga inom de närmaste veckorna. Jag hoppas vi slipper höra: Det sket sig. Men man vet aldrig. Är Europa på fallrepet?