Läste i tidningen att vår statsminister trodde att hans bortavaro från den inhemska politiken det senaste halvåret, var en bidragande orsak till raset i den senaste opinionsundersökningen. Att ha självförtroende är inte helt fel, men att han inte rannsakat sig själv om den verkliga orsaken, får orosklumpen i magen att växa.

  Visst hade han alldeles rätt i att den rödgröna alliansen bara har tomt prat att komma med, men det rättfärdigar inte de misstag som gjorts av den nuvarande regeringen. Problemet tycks vara att våra politiska makthavare alltid anser sig ha rätt och att alla andra har fel. Men tittar man närmare på vad som blivit bra och vad som blivit alldeles åt helsike, förstår man varför missnöjet växt senaste året.

  Tecknen på en annalkande finanskris fanns redan vid tillträdandet för tre år sen, men det skulle inte drabba vårt land kunde vi då höra. Det lugnande beskedet fick människor att fortsätta skuldsätta sig och priserna på bostäder att rusa i höjden. När kredit- och bostadsbubblan en gång spricker, får nuvarande alliansregeringen stå där med hundhuvudet.

  Vad det beror på att de etablerade partierna i sin iver att genomföra sina ideologier ständigt försämrar för invånarna, måste det till en skicklig hjärnskrynklare att förklara. Vilka som än hamnar vid makten tycks ha en låsning i tänkandet att statens finanser alltid är viktigare än invånarnas väl och ve. Nu står vi här med ett omänskligt samhälle att leva i, ett samhälle ingen vill ha.

  Pressas människan för hårt kan vad som helst hända, det är bara att läsa de braskande rubrikerna för att inse att många människor idag mest kan liknas vid vandrande krutdurkar. En tändande gnista är allt som behövs för att det ska smälla.

  För att eventuellt förhindra att saker och ting går över styr, vad tänker de politiska makthavarna göra för alla de hundratusentals arbetslösa? Nu menar jag inte meningslösa åtgärder för att hålla alla dessa sysselsatta, utan på vilket sätt kan regeringen väcka framtidstro hos alla dessa.

  Att som den rödgröna alliansen förslag, göra Sverige till ett turistland är rena rama vansinnet. Men att kasta pengar i sjön har politiker alltid varit duktiga på. Men om det är den vision som anses kunna a landet ur krisen och arbetslösheten, kommer knappast folket att gå till valurnorna nästa höst. Med den fantasi som de rödgröna tydligen har, borde de skriva sagoböcker istället. Om det är någonting vanligt folk lärt sig, så är det att verkligheten har en förmåga att krossa önskedrömmar.

  Det är ingen vild gissning att socialkontoren de närmaste åren kommer att få häcken full, frågan är om inte det är dags att reformera hela vårt samhällssystem. Om inte jobben kommer tillbaka, eller att nya riktiga jobb kan startas upp som kan suga upp alla de övertaliga, hur gör vi då?

  Jobb skapas inte, de växer fram ur ett behov. Behovet finns inom skola, vård och omsorg, men det är ju skattefinansierade verksamheter. Det blir inte ens rundgång på pengarna, trots att alla dessa betalar skatt.

  Den tjänstesektor som anses bli vår räddningsplanka måste alltså växa fram måste ske genom privata initiativ. Dessa företag kommer inte att kunna överleva om det inte finns ett behov, men hur skapar man ett behov hos de människor som inte har ett jobb och nätt och jämnt pengar för dagen?

  De förutsättningarna är ju vad vi måste utgå från i dagsläget. Hur man än vänder och vrider på den problematiken, kommer man fram till att enda lösningen kommer att bli att landets ekonomiska resurser måste fördelas rättvist genom någon form av ekonomisk garanti.

   Gång på gång upplevs det som att de makthavande omyndigförklarar invånarna, inte minst hur den nya tekniken ska omgärdas av regler och förordningar för invånarnas bästa. Att det blir minst sagt skevt när beslutsfattare inte alls förstått sig på vad det handlar om, men ändå skapat lagar därefter, kan det bara bli alldeles åt helsike.

  Men varför gör inte regeringen slag i saken, när det gäller en mycket viktig fråga för vårt lands överlevnad och en gång för alla omyndigförklarar folket? Det går bra att börja med att underkänna den folkomröstning som gjordes gällande införandet av euron. Valet var ju ändå bara vägledande, de minst informerades nej till euron är ingenting att bry sig om.

  När det gällde att välja mellan euron eller inte, visste svenska folket inte ett pilleskit om vilka konsekvenser ett nej kunde få. Som det nu är kan varken Riksbanken eller vår regering göra någonting åt kronans värde, vi är helt utlämnade åt vilket värde den globala penningmarknaden sätter.

  För många har det därför kommit som en kalldusch, att den svenska kronan inte är någonting att hänga i julgranen. Till och med ett så stort företag som IKEA har fått känna av hur en liten flytande valuta kan ställa till det. Andra företag har säkert drabbats lika hårt, inte undra på att priserna i affärerna är höga och att arbetslösheten bär iväg. Går det inte att skapa jobb, så går det i alla fall att se till att invånarna får ut så mycket som möjligt för sina löner, bidrag och pensioner. Det ingår i det politiska uppdraget.

  Jag plockade igenom mina lappar för att se om det fanns någon klok människa som kunde förklara varför våra politiska makthavare alltid ställer till det för sig. Jag hittade någonting tänkvärt som skrivits av Harold E. Kohn, för mig är han totalt okänd. Men läs och förundra er över vad han skrev.

  Misslyckas vi inte ofta därför att vi är för heta på gröten, hastar igenom de nödvändiga utvecklingsstadierna, tar genvägar? Våra företag är underkastade naturens lagar: vi kan inte påskynda det som skall växa fram organiskt efter sin art. Då vårt förhastande bryter den naturliga rytmen får vi bakslag. Tålamod betyder inte armarna i kors i sysslolös väntan. Tålamod är mod att tåla det som vår iver stegrar sig emot.

  Till vår nuvarande regering kan jag bara säga, se vad som hände med utförsäljningen av statliga bolag och jobblinjens införande, som fick fruktansvärda oanade konsekvenser för många av landets invånare. Lägger man sen till alla försämringar för pensionärer som är på gång, måste det väl ändå klarna för vår statsminister varför allt fler är lika ivriga som alliansregeringen varit. Skillnaden är bara att allt fler 'är ivriga att sparka ut den nuvarande regeringen, vad som  helst som ersätter den ses som en förbättring. Inte undra på att SD har vind i seglen.

  Den som är för het på gröten, riskerar att bränna sig rejält.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...