Direktlänk till inlägg 25 september 2009

Är det verkligen meningen att vi ska börja leva efter djungelns lag, äta eller ätas?

Av Sven-Erik Hemlin - 25 september 2009 07:32

Jag trött, håglös och har kört fast med skrivandet. Det som hamnar på skärmen, hamnar där alldeles för fort och för hafsigt, vilket kan bero på att fingrarna inte hinner med hjärnan eller så är det tvärtom. Som tur är läser jag aldrig igenom mina bloggar som skrivs med flyt och antagligen blir därefter.

När det gäller mitt skrivande är det inget fel på fantasin, eller ammunition att spy galla över klantiga politiker. Ärligt talat beror det på att jag den senaste tiden inte tyckt det varit roligt, vilket det finns en orsak till. Just att ha roligt när jag skriver, plus att ha rätt musik i hörlurarna, är det som skapar bilder i huvudet på mig.

Har märkt att blanda mig i debatten om medborgarlön piggar upp. Den största orsaken till mitt intresse är att någonting måste göras för att förändra vårt samhälle. Till det behövs att kreativa människor med friska idéer, ges den frihet de inte tillåtits ha, men som behövs idag. Det ligger i människans natur att försöka förverkliga sina drömmar, det enda vårt politiskt styrda samhälle lyckats åstadkomma för att hjälpa till med det, har istället blivit åtgärder som tagit död på både kreativitet och arbetslust.

Under många valrörelser har företagare och eventuellt sådana lovats förbättringar i form av lägre skatter och avgifter, ja, till och med minskad byråkrati. Det har aldrig kommit längre än till löften. Den aviserade sänkningen av de sociala avgifterna det nu talas om räcker inte, det måste till ett helt nytt tänkande när det gäller småföretagande. Med den kohandelspolitik som måste till för att behålla eller överta makten numera, är det svårt att se någon politisk lösning.

Det enda som i alla fall skulle ha en ärlig chans att lyckas få fart på småföretagandet är medborgarlön. Dels skulle det ge en grund att stå på ekonomiskt, dels en frihet att slippa styras av klåfingriga politiker och byråkrater. Den som inte märkt att de politiska makthavarna allt ivrigare försöker styra invånarna med strama tyglar, måste vara både blind och döv.

Egentligen borde jag inte blanda mig i det här med medborgarlön. Dels är jag för gammal, men också för att det väcker heta känslor har jag märkt. Om det beror på ordet medborgarlön, eller hur införandet skulle förändra vårt samhälle är svårt att säga. Rädslan för förändringar finns hos oss alla, men det är de som har någonting att förlora på införandet av medborgarlön som är räddast.

Och visst, de som är emot införandet av medborgarlön har alldeles rätt i sina farhågor, det kommer att påverka dem negativt. De flesta motståndarna mot medborgarlön är nämligen politiskt aktiva, eller beroende av makthavarna i någon form. För yrkespolitiker är det inte nog med att de vid ett införande av medborgarlön mister makten över sina väljare eller en säker väl tilltagen inkomst så länge de lever, de tvingas också visa vad de verkligen går för om medborgarlön införs.

Om det blir som belackarna säger ska hända om medborgarlön införs, kan man räkna med att även arbetslösa politiker kommer att göra som de ”vanliga arbetslösa” medborgarna, ta chansen att vila upp sig ett tag. Men vad människan kan och vill göra ska aldrig underskattas, därför kan man räkna med att nya verksamheter växer fram som de styrande i dagsläget inte ens kunnat tänka sig.

De med läshuvud kanske vill vidareutbilda sig till någonting helt annat än det skitjobb de blev av med, medan de som är mer tekniskt lagd lägger ner energi på det de är intresserade av. Men vad de än hittar på att göra, är det deras egna beslut, inte vad som påtvingats dem av politiska makthavare.

Visst kommer det att kosta pengar att införa medborgarlön, men betydligt mindre än vad det idag kostar att avlöna alla politiker, byråkrater och administratörer i offentlig tjänst. Genom ett införande av medborgarlön, kommer en stor del av dessa inte längre att behövas i folkets tjänst. När och om det händer, ska de se det som att det kunde ha varit värre. Istället för att förnedras och tvingas anmäla sig vid Af (som kan skrotas vid en övergång till medborgarlön), kommer de i alla fall att få en lön som alla andra. Visserligen betydligt mindre än vad de har idag, men med möjlighet att själva göra någonting åt sin situation.

Man måste se det som så att om de är så duktiga som de själva anser sig vara, kommer de på kort tid att ha skapat jobb åt sig själva, men kanske även åt andra. Det enda som behövs för att kunna realisera sina drömmar att kunna stå på egna ben, är en ekonomisk grundtrygghet för att kunna komma igång. Den lösning är ju vad både regeringen och socialdemokratins företrädare tror ska kunna fungera och då måste de väl tro på det.

Har inte hört någon åsikt från MP, men Ohly kan man vara säker på att vill anställa alla inom den offentliga sektorn. Är det inte samma sak som medborgarlön, att alla får lön av staten. Förr sa man alltid att statens kaka var liten men säker, nu gäller bara att kakan inte räcker till mer än att betala välbetalda politiker och byråkraters löner i första hand. Tänk hur ett samhälle kan förändras.

Risken för arbetslöshet bland politiker har ökat efter det stora misstaget att sänka pensionerna och sätta omänsklig press på en stor grupp människor genom politiska beslut. Kanske är de medvetna om det och det är anledningen till att det talats om att höja ersättningen till avdankade politiker som är fullt arbetsföra.

Förhoppningsvis går pensionssänkningen att förhindra, men priset kommer då att bli högt för de politiskt aktiva. Enda utvägen tycks nämligen vara att de politiskt valda företrädarna tar sitt samhällsansvar och avgår eller drastiskt sänker sina löner. Ett mer demokratiskt tillvägagångssätt kan då inte jag komma på, eftersom våra politiker bara företräder väljarna på nåder, de har egentligen ingenting att säga till om. Har någon politiker en annan åsikt, bör den personen omedelbart lämna sina uppdrag.

Jag har en känsla av att det politiska etablissemanget har underskattat vilken makt folket har, men tyvärr varit omedvetna om och inte utnyttjat. Finns det inte pengar till det folket betalar skatt för att få, är det skäligt att kräva att de politiska företrädarna måste bort. Det ena ger som bekant det andra, men det har aldrig drivits till sin spets tidigare.