Senaste inläggen

Av Sven-Erik Hemlin - Fredag 23 juni 10:12

Jag har inte kunnat sudda ut bilden av vår inrikesminister, som i teverutan med nollställt ansikte försökte komma med en ursäkt, för att vi har tusentals IS-anhängare lite här och var i vårt samhälle. Kanske han i eftertankens kranka blekhet, insett vad han själv och de övriga inom det politiska etablissemanget ställt till med. Men vad hjälper det, när det skapats en krutdurk.


I samma veva har vår inrikesminister hamnat i blåsväder på grund av en gammal försyndelse. Hans handlade hade satt några företagare i ekonomiska problem som slutade med en konkurs. Att en sådan människa ska inneha en ministerpost är lite väl magstarkt, hans handlande visar på ett människoförakt som är skrämmande.


Vi kan inte skaka av oss det förflutna som ett dammlager vi fått på oss, det sitter fast livet ut. Man brukar tala om skelett i garderoben, många har garderoben överfull. Men en dag öppnar någon dörren och allt blir synligt. De allra flesta har skelett i garderoben, ingen människa är felfri.


Som politiker måste det kännas som en käksmäll att inse, att det saknades fakta den dagen som beslutet fattades, att vårt land skulle ha öppna gränser. I princip samma sak som att resa bort och lämna ytterdörren öppen och komma hem och finna huset ockuperat av främmande människor. Det är hur vårt samhälle blivit och de som drabbas är oskyldiga invånare som mer eller mindre hotats att inte öppet säga sin åsikt.


Naturligtvis känner sig många överkörda, men än så länge har de bara knutit händerna av vanmakt. Inte alls förvånande börjar det nu röra på sig och det är inte bara pensionärerna som är på krigsstigen. Det är inte upplyftande precis att inse vad politiska beslut ställt till med för invånarna. Det är dags att våra politiker blir tillsagda att göra vad de enligt sina förtroendeuppdrag är ålagda att göra, nämligen se till invånarnas bästa.


Jag har inga som helst partisympatier utan följer vad det sunda förnuftet säger. I en värld så komplicerad som vår nuvarande, då inte ens självutnämnda experter vet hur det kommer att bli, står våra politiker handlingsförlamade. Hur de än gör kommer det att bli fel, det är det enda vi kan vara säkra på. Politik är att mala på i gamla hjulspår och hoppas de leder någonstans.


Jag minns ett gammalt uttryck, skomakare bliv vid din läst. Som jag uppfattar uttrycket, ska folk hålla på med det de kan, inte med någonting de inte kan. Tyvärr är det politiken i ett nötskal, de människor som sitter i beslutande ställning har inte de kunskaper som krävs och är därför helt beroende av andra. Det är anställd personal som har kunnandet, det är med andra ord mycket dyrt att ha en massa förtroendevalda.


Med det gammalmodiga maktsystem vi har frodas byråkratin, någonting som fungerar som en kvarnsten runt halsen på hela landets befolkning. Till och med på de förtroendevalda eftersom byråkratin inte bara lever sitt eget liv, utan dessutom förökar sig likt amöbor. Nya häpnadsväckande fall av maktmissbruk avslöjas, ändå är det troligtvis bara toppen av ett isberg.


Makt berusar sägs det, men istället för en rejäl baksmälla när skandaler rullas upp, premieras dessa maktmissbrukare med miljoner i avgångsvederlag. Vad det handlar om är två vitt skilda världar mot vad de som betalar deras löner tvingas leva i. Ett bevis på att den demokrati vi sägs ha, bara kan ses som en myt.


Det är svårt att se hur inte bara regeringen, utan även oppositionen ska kunna hitta en lösning, på de egna politiskt skapade problemen. För att rätta till a-kassan och trygghetsförsäkringarna måste pengarna flyttas tillbaka från jobbskatteavdraget, vilket kommer att få det att mullra hos alla med ett jobb. Att få ett bidrag är en sak, men om det tas bort ...


Det är verkligen en het potatis den borgerliga alliansen överlämnat åt dagens regering. Eftersom läget för många är akut, måste en lösning komma inom loppet av några månader. Alla misstror lösningar som sägs ska komma efter nästa val, eftersom verkligheten då kommer att se helt annorlunda ut än i dag.


Trots mina pessimistiska tankar, ha en trevlig Midsommar.

ANNONS
Av Sven-Erik Hemlin - Fredag 16 juni 20:13

Vart är vårt land på väg? Den frågan ställer sig de, som med oro ser på det ökande våldet, men också de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Konkurrensen om ett arbete har ökat för varje år, ytterligare ett stort antal unga har nu tagit sin studentexamen. Det är knappast den ljusnande framtid är vår det handlar om för deras del, tvärtom ser det mörkt ut.


Passerar ett par gånger i veckan Arbetsförmedlingen strax före klockan tio. Sedan flyktingar kom till vår stad är det fullt med folk utanför innan öppningsdags, det ger mig en klump i magen. Redan innan flyktingvågen drabbade vårt land och vår stad, var arbetslöshetssiffrorna bland de högsta i landet, hur ska alla dess flyktingar kunna få ett jobb?


Precis som på många andra orter i landet, finns ett stort antal unga som gått ut skolan med dåliga eller till och med inga betyg alls. Bland de nyanlända saknar en mycket stor del utbildning och fyller därmed på den grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Åren har gått med hög ungdomsarbetslöshet, när det nu ska tas krafttag, är den politiska lösningen utbildning.


Man kan inte annat än ta sig för pannan och fundera vad ända in i helsike våra politiker håller på med. När det gäller de unga långtidsarbetslösa med dåliga eller inga betyg alls, handlar det om Dyslektiker eller de som av andra skäl har svårigheter att läsa och skriva. Ett mycket stort antal har fått någon bokstavsdiagnos som försvårar teoretisk inlärning. Däremot är i de flesta fall dessa unga tekniskt eller konstnärligt begåvade.


Om vi ser till de politiker som sägs företräda sina väljare, finns inga som helst krav på högre utbildning. I många fall har dessa förtroendevalda sämre utbildning, än de väljare de säger sig företräda. Med andra ord representerar våra politiker en grupp i samhället, där det inte krävs några betyg för att kunna nå en maktposition eller högre befattning inom de offentliga verksamheterna.


Vi har en statsminister som jobbat som svetsare, men har knappast den högre utbildning vi borde kräva av landets ledare. När vår statsminister talar om behovet av utbildning, får det mig att tänka på sjuttiotalets AMS-kurser, det har gått fyrtio år sedan dess men läget för arbetslösa är detsamma i dag.


Inom politiken existerar inget behov av ett CV. Ansvarig för att rätt personer nomineras för förtroendeuppdrag är partiernas valberedningar, väljarna har i det fallet ingenting att säga till om. I valberedningarna finns i många fall personer som saknar högre utbildning, men de har varit lojala partiarbetare. Politiker är med andra ord helt fel personer, att tala om hur viktigt det är med utbildning


Att vårt politiska maktsystem har kunnat överleva så lång tid är för mig en gåta. Eller snarare är det en gåta, att invånarna mer eller mindre frånsagt sig möjligheten att bestämma över sina egna liv. Det är välbetalda lobbyister och välutbildade tjänstemän som styr de politiska besluten, ingen lyssnar på hur invånarna vill ha det.


Våra politiker är inte ensamma om att inte lyssna på invånarna, om det vittnar inte minst Brexit i England och Donald Trump. Man kan säga att det politiska etablissemanget i många länder blivit tagna på sängen. Missnöje mot politiska beslut har alltid funnits, men att det skulle gå så här långt och så plötsligt ...  


Vad som hänt är egentligen att de politiskt aktiva invaggats i den falska säkerheten att deras väljare är lojala. De politiska besluten har riktats mot de folktäta områdena i första hand, övriga delar av landet har glömts bort. Med andra ord precis det som orsakat de omvälvande sakerna i England och Amerika. Om människor känner sig åsidosatta, letar de efter någonting som kan ändra på det hela.


Som det verkar är det vad som borde oroa våra politiker. Att allt fler invånare insett att våra makthavande politiker sitter fast i gammalt tänkande och tvingas vara politiskt korrekta. Att vara politiskt korrekt är bara att inte ha en avvikande åsikt och vara lojal mot sina välavlönade kollegor. Till det korrekta hör därför att inte samarbeta med SD, ett parti som fått många lojala partikamrater inom de etablerade partierna, att mista sina välavlönade jobb och rubbat maktbalansen.


Det här har fört med sig att det inte längre finns oheliga allianser, de gamla etablerade partierna försvarar sig med näbbar och klor mot att det gamla invanda maktsystemet ska falla sönder och samman. Rädslan har varit så stor att partierna totalt glömt bort att de är i invånarnas tjänst, inte tvärt om.


Man kan därför misstänka att invånarna kommer att diktera villkoren för våra politiker, passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem. Det är så en demokrati ska fungera, det vi nu har kan inte ens kallas för demokrati eftersom inte folkviljan styr.

ANNONS
Av Sven-Erik Hemlin - Torsdag 8 juni 08:18

Det är knappast en väl bevarad hemlighet, att människor behöver känna trygghet. Det samhälle vi nu har, skapar istället otrygghet. Det är inte bara det försämrade skyddsnätet för invånarna, utan också den ökande kriminaliteten och våldet. Jag har därför full förståelse för, att allt fler tappat förtroendet för hur våra så kallade förtroendevalda, ska kunna lösa alla problem.


Genom allt som hänt senaste åren, har vårt land förändrats för alla framtid. Vi kan nu se pensionärer med god ekonomi "emigrera" till varmare länder och leva gott på de skattelättnader en flytt innebär. Det handlar om människor som efter ett långt arbetsliv, inte längre känner någon solidaritet med det land de varit med om att bygga upp.


Många som står på tröskeln till att bli pensionärer, har bostadsrätter och hus som stigit rejält i pris. Vid en försäljning har de insett att pengarna kommer att räcka betydligt längre, i ett land där allt är billigare och får dessutom ett behagligare klimat året om på köpet. Vad har vårt lands styrande att sätta emot?


Som jag ser det, ingenting alls. Det är dyrt att bo och leva i Sverige, pensionerna har urholkats genom prishöjningar på hyror och det folk behöver, vilket är ytterligare ett skäl för en flytt. Om vi får en flyttvåg av pensionärer är de stora förlorarna staten, kommunerna och landstingen, eftersom de sämst ställda blir kvar.


Den redan i dag stora gruppen av fattigpensionärer och de som tvingas leva på sjukbidrag kan inte belastas med ytterligare skatter, eftersom de redan befinner sig under EU:s fattigdomsgräns. Det här har blivit ett politiskt dilemma, pensioner och sjukförsäkringen är någonting invånarna betalat in till, det är inte ett bidrag på samma sätt som jobbskatteavdraget.


Alliansens konfiskering av pengar ur trygghetsförsäkringarna för att kunna dela ut detta bidrag, kan inte rubriceras som annat än stöld. Jag har full förståelse för nuvarande regeringens obeslutsamhet att rätta till detta, eftersom det rör sig om en mycket stor del av väljarna.


Men pensionärer och de med sjukbidrag rör sig om runt två och en halv miljon människor! Om denna stora grupp nonchaleras, kan det röra om i den politiska grytan. Det är endast vid valurnorna denna grupp kan göra sig hörd, många ser det som att de inte har någonting att förlora på att straffa de gamla partierna.


Problemet med en åldrande befolkning, har våra politiska makthavare skjutit framför sig sedan minst tjugo år tillbaka  i tiden, men nu är det akut och skapar ett nästan olösligt problem. Det krockar nämligen med arbetslinjen och den svenska modellen. I takt med att problemen inte blir lösta, kommer vårt land att tappa inte bara välbeställda pensionärer till andra länder, utan också de som med hälsan i behåll, kan leva ett bättre liv på sina usla pensioner.


Men de usla pensionerna är bara ett av många problem. Kan inte låta bli att citera ett uttalande av Olof Palme: Det gäller att ta ett helvete i taget.

Av Sven-Erik Hemlin - Tisdag 6 juni 05:37

Märker att jag fastnat i ett tänkande som inte leder någonstans. Det går inte att ändra på det politiskt skapade maktsystemet oavsett regering, det har sina finmaskiga trådar i hela vårt samhällssystem. De ministrar som träder fram och gör uttalanden kan inte uppfattas annat än som patetiska, vad de säger har ingen verklighetsförankring.


Det som oroar är uttalanden att Sverige går som tåget. En dålig liknelse eftersom tågtrafiken inte är någonting att skryta över på grund av åratals bristande underhåll. Det behövs pengar till snart sagt allting och Socialdemokratins ledande, har än en gång lyckats övertala en finansminister att sluta använda förvärvade kunskaper, hjärnan och sunt förnuft.


Precis som i Frankrike är Socialdemokratin någonting som sakta kommer att tyna bort. Anledningen till det är de ständiga löftena om ett rättvisare samhälle som aldrig infrias. Partiet ses av de äldre som kroniska löftessvikare och i takt med att ingenting händer kryper det längre ner i åldrarna. En gång i tiden fick partiet massorna med sig, genom sin ideologi att värna om de svaga i samhället. Den nu förda politiken , vänder sig till de som har ett jobb. Över två miljoner i vårt land har inte det och de blir de som kommer att stjälpa Socialdemokraterna.


Men det finns betydligt mer som ligger Socialdemokraterna i fatet. Det känns vemodigt att höra hur inte bara Löfven, utan också övriga företrädare för partiet talar om den svenska modellen och att vår välfärd måste försvaras till varje pris. Socialdemokratins företrädare var de som en gång mer eller mindre tvingade fram den urbanisering vi i dag kan se har splittrat vårt land. De beslut som en gång fattades har verkligen tagit död på det bondesamhälle vi en gång var.


Med en befolkning som snabbt har ökat genom alla flyktingar som kommit hit, hade vårt land behövt alla de bönder som försåg landet med sina produkter. God hjälp har regeringar genom åren haft av böndernas egna företag där det pratats vinster och expansion istället för böndernas överlevnad. Visst finns det fortfarande bönder kvar i vårt land, men det är knappast lukrativa företag de driver.


Förändringen till ett hårdare och känslokallare samhälle har växt fram de senaste åren. Vårt land är inte längre ett idylliskt landsortsreservat dit tiden inte når. Den politiskt skapade svenska modellen har sina rötter i en helt annan tid och i ett helt annat samhällsklimat. Pressen på de unga har fått dem att revoltera mot de krav som ställs på dem.


Konkurrensen är stenhård redan vid unga år, det blir inte bättre efter avslutad skolgång. Kravet på utbildning diskvalificerar tidigt en mycket stor grupp, de med läs- och skrivsvårigheter, men också de med koncentrationsproblem som får myror i kroppen av att tvingas göra någonting de inte vill. De vill hålla på med någonting vettigt att sysselsätta sig med. Den flumskola politiska beslut lade grunden till för runt femtio år sedan, måste ses som en nationell katastrof.


Den utökade skolgången istället för att de unga utan läshuvud slussades in via lärlingsjobb, har gjort att många gamla hantverksyrken är på väg att försvinna. Vi förlitar oss numera till de hjälpmedel ny teknik erbjuder, men vad händer om vi tvingas klara oss utan dessa hjälpmedel? Tyvärr kan det bli som det nu blivit med politiker som fattat kortsiktiga beslut men saknat visioner om framtiden.


Hur kommer då framtiden att se ut? Har läst alldeles för mycket förutsägelser av ekonomer som med stöd av gamla teorier tror sig ha rätt. Men gamla teorier har visat sig vara just teorier som när de omsatts i praktiken inte fungerar. Mycket har det att göra med att förutsättningarna ständigt ändras, nu inte minst genom Donald Trump.


De flesta av våra makthavande politiker har svårt att tänka sig att robotar och smarta maskiner tar över monotona jobb som sliter ut människorna. Företagen ser betydande besparingar i att använda maskiner i en värld där människan slits ner fortare än en maskin eller robot, som dessutom går att reparera om de går sönder.


De hårdare direktiven till Försäkringskassan gör inte folk friskare, det blir istället till en tickande bomb. Och det är nyckelpersonerna i vårt välfärdssystem som slits ut, nämligen läkare, sjuksköterskor och lärare. Vi har blivit tio miljoner invånare, men det tar många år, att kunna ersätta de som slits ut och kastas på sophögen. Att våra politiker samtidigt gräver sin egen grav är en annan historia.


Att de äldre i vårt land har urusla pensioner är ingen nyhet, men nu kommer larmrapporter om nytillkomna pensionärer som inte får pengarna att räcka till trots ett långt yrkesliv. Än så länge har inte pensionärerna insett att de är en maktfaktor som kan fälla hela det politiska etablissemanget, men det kommer. Frågan är bara när ett Pensionärsparti blir verklighet.


Att vara politiker i dagens läge börjar nu likna de som jobbat och fortfarande jobbar på papperstidningar. Något framtidsjobb är det inte för de som satsat på fel parti. Inte ens de gamla partiernas företrädare kan känna sig säkra, när ett samhällssystem som vårt faller ihop, finns ingen plats för personer som inte kan annat än den politiska processen.


Den dagen är inte långt borta då valda makthavare tvingas skära ner på politiska uppdrag av kostnadsskäl. Att avlöna politiska företrädare med pengar som behövs till annat är inte försvarbart, det är alltså en naturlig följd av de neddragningar som gjorts av det invånarna betalar skatt för att få utfört. När ett skepp får slagsida måste all barlast lämpas överbord för att inte sjunka och våra politiker har blivit en barlast som orsakat slagsidan.

Av Sven-Erik Hemlin - Söndag 4 juni 16:05


 Att tankar osökt dyker upp i huvudet, är något de allra flesta råkar ut för. Vad som utlöser fenomenet finns antagligen en förklaring till, men det ägnar man inte en tanke. Det är ju så att ju längre man lever, desto mer finns i form av minnesfragment som oförhappandes kan tränga sig på.


Det hände mig efter att ha druckit morgonkaffet. Hörde nämligen en person säga till en ung kille igår: Du har hela livet framför dig. Vad det gällde har jag ingen aning om, men har själv fått höra samma sak för länge, länge sedan. Oavsett vad det var det handlade om, var det någonting som skulle skjutas på framtiden. Med andra ord det dummaste råd en ung människa kan få, livet är rena lotteriet


Hur framtiden kommer att se ut är det ingen som vet, för många kanske det är nu eller aldrig. Vårt land är antagligen förändrat förr all framtid, kanske får vi se en ny emigrationsvåg där unga söker lyckan i något annat land. Många nyblivna pensionärer har emigrerat på gamla dar till länder med ett varmare klimat och där pengarna räcker längre. Som de gamla sjunga, kvittra de unga.


De unga i vårt land har det precis lika svårt som de gamla eftersom människan glömts bort i det fantastiska samhällsbygget. Redan tidigt sätts press på de unga och vid femton vill de vara vuxna och leva sina liv utan inblandning. Ja, det är vad en ung människa tror, men vips är de trettiofem och vill vara tjugo igen.


Anledningen till det är antagligen att de vid den åldern varken är unga eller gamla, men bundna av sina jobb och massvis med åtaganden. Sedan kommer femtioårskrisen som ställer till det för många, mycket på grund av krossade framtidsdrömmar. Det är en minst sagt frustrerande upptäckt, att åren gått men av drömmarna har det inte blivit någonting, eftersom livet kommit emellan. Tyvärr är det vad ett liv handlar om för många.


Människor ställer krav på sig själva genom saker som måste göras. Makthavande politiker fyller hela tiden på kravlistan, genom beslut som påverkar både människornas ekonomi och levnadsvillkor. Som den moderna människan lever, är det verkligen meningen med livet?


Naturligtvis inte. Alla bör vara medvetna om att en dag tar livet slut, men en stor del av livet äts upp av att vi måste arbeta och sova. Människan borde vid det här laget kommit längre i sin utveckling än att samla på sig saker, som i sin tur måste betalas med pengar som måste arbetas ihop. Hur ska det kunna vara möjligt att då njuta av livet?


På grund av ekonomiska åtaganden tvingas massvis med människor gå till jobbet, trots att de är sjuka eller har en klump i magen på grund av vantrivsel och oro. Har därför full förståelse för att så många drabbas av psykisk ohälsa, vilket är samma sak som att ha bränt sitt ljus i bägge ändar. Precis som batterier tar kraften en dag slut och måste laddas med energi.


Det är där det politiskt skapade samhället och invånarna hamnar på kollisionskurs, skatteintäkter är viktigare än människornas välbefinnande. Anledningen är att vårt land lever ur hand i mun, eftersom framtiden tagits ut i förskott. Men framtiden har blivit lika osäker som väderrapporterna på teve, det är fler länder än vårt som gjort det misstaget.


Inom en snar framtid kommer det att krävas mer skatter av invånarna, eftersom det behövs mer pengar för varje år. Är det så här vi vill ha det, eller finns det något bättre sätt att ta vara på livet?


Av Sven-Erik Hemlin - 12 februari 2015 07:37

Det finns ett intresse att skriva och visst är det en fantastisk sysselsättning som rensar bort tankar om alla vardagsbekymmer. Och naturligtvis vill den som skriver att någon läser det också och det finns ett enkelt sätt som många kanske inte ens tänkt på.


Jag har på skoj gjort små häften med berättelsen jag skrivit. Det är ju så enkelt genom att skriva ut i liggande A5 format och vika dem och sedan häfta med en häftapparat. Ett billigt och roligt sätt att göra lite annorlunda grejer. Skulle vara roligt att få veta om det finns andra som skriver i sin ensamhet bara på skoj. Men genom att göra små häften på ett enkelt sätt, går det att få vänner och bekanta att läsa det du skrivit.


Hör gärna av er för närmare detaljer. Man kan exempelvis hjälpas åt att skriva tillsammans genom att någon har ett uppslag som sedan någon nappar på och kommer med nya infallsvinklar. Själv fick jag en knasig idé om att skriva en kort humordeckare i vilken det går att plocka in vilka vansinnigheter som helst. Bara genom den början jag skrivit går det att hitta på de mest fantastiska och knasiga händelser.


Som sagt var, hör av er om det låter intressant.

Av Sven-Erik Hemlin - 7 augusti 2014 07:10

Sjuksköterskorna inom landstinget Gävleborg går på knäna, men det beror på att de inte följer rutinerna enligt ledningen. Uttalandet visar på total avsaknad av empati för både personal och patienter. Inom idrotten är ledarskapet det som ifrågasätts när det krisar, samma borde naturligtvis gälla inom de offentliga verksamheterna.


Ansvariga politiker börjar darra i knäna och vet inte hur de ska agera, när personalen efter år av påtvingad tystnad får inte bara rubriker, utan också talar om att de inte orkar längre. De hinner inte ta hand om vare sig patienterna eller sig själva. Om man gör som den högsta ledningen gjort i många år, beordrar locket på för att inte kritiken ska nå invånarna, skapar man också en tryckkokare. Nu har locket flygit all världens väg och hela soppan stänker över både den politiskt tillsatta ledningen och den snsvarige landstingsdirektören.


Har skickat in följande insändare till Gefle Dagblad och Arbetarbladet, om de tar in den eller inte får vi se.



En väl fungerande sjukvård är livsviktig för invånarna, därför krävs de bästa förutsättningarna för personalen, att kunna utföra sina arbeten. Onsdagens artikel om sjuksköterskornas förtvivlan över sin arbetssituation, visar att ledningen totalt tappat greppet om verksamheten. Läste att Roger O Nilsson, bemötte kritiken från lungklinikens anställda med, att han vid ett besök på avdelningen, inte upplevt någonting ovanligt.


Det uttalandet och personalens nödrop i onsdagens GD, fick mig att tänka på det som hände vid kommunägda Sandviken Hus. Där bemöttes personalens kritik med hot om repressalier från ledningen. Håll tyst, annars ... I längden fungerade det inte och till slut fick personalen möjlighet, att inför kommunledningen framföra sin kritik mot ledningen. Resultatet blev att verkställande direktören avskedades, trots styrelseordförandens fulla förtroende för hans sätt att leda verksamheten. Personalen hade alltså rätt i den kritik, som tystats ner under flera år.


Vårt skandalomsusade Landsting står nu inför ett liknande problem. Det har länge funnits klagomål mot landstingsdirektörens sätt att leda landstinget. Den politiska landstingsledningen har valt att  bemöta kritiken med, att de har fullt förtroende för landstingsdirektören och hans arbetsmetoder. Här finns alltså en tydlig parallell, med det som hände vid Sandviken Hus. 


Försök med nya rutiner och arbetssätt vid Gävle Sjukhus har inte fungerat, tvärtom har de bara skapat nya problem för personalen. Skattehöjningen har förbättrat landstingets ekonomi, men pengar på kontot kan inte uppväga att det saknas personal på avdelningarna och att sängplatser som tagits bort skapar problem. Ledningen som numera kallar patienterna för kunder, tvingar personalen att inte bara blanda kvinnor och män på salar, utan också placera de intagna så kallade kunderna i korridorer och tvättrum! Snålheten bedrar alltid visheten.


Att vårt Landsting på grund av sitt dåliga rykte har svårigheter att rekrytera skicklig personal, är inte någon väl bevarad hemlighet. Vad värre är, duktig erfaren personal slutar i protest mot de arbetsförhållanden som råder. Slutsatsen man kan dra av det är, att landstingets personalpolitik är under all kritik. Att inte landstinget fungerar trots alla förändringar, måste därför bero på ett grundfel som hela tiden finns kvar.


Kritik mot landstingsledningen har precis som i fallet Sandviken Hus funnits länge. Enligt de envisa rykten som cirkulerar, styrs landstinget med järnhand av landstingsdirektören. Eftersom samma kritik framfördes mot Sandviken Hus VD och den visade sig vara befogad, måste det skapas klarhet i hur det förhåller sig. Enda sättet är att personalen ges möjlighet att framföra, hur de uppfattar landstingdirektörens sätt att leda verksamheten.


Eftersom det här i högsta grad berör länets invånare, måste alla politiskt aktiva ställa sig bakom personalen och ge dem sitt stöd. Alla inser att någonting är fel inom landstinget, personalen är de enda som kan tala om för de ytterst politiskt ansvariga vad det beror på.


Naturligtvis ska det inte kunna förekomma, att en anställd chef anklagas för att uppträda som en despot inom en offentlig verksamhet. Inte heller att det visar sig vara med sanningen överrensstämmande. Men med fel politiskt tillsatta personer med missriktad lojalitet, kan det bevisligen hända.

Av Sven-Erik Hemlin - 16 juni 2014 19:53

Jag är av den uppfattningen att när människan försöker rädda någonting, får det oanade negativa konsekvenser. Märkligt nog är inte dessa räddningsaktioner för människans bästa, utan tvärtom är det människan som ska göra de uppoffringar som krävs för att rädda någonting. Dessutom behövs pengar i form av skatter eller avgifter, vilket drabbar de sämst ställda hårdast.


Hur det kunnat vara möjligt att miljötänkandet fått så stort utrymme är svårt att förstå. Vår skola, vård och omsorg har sågats av kritiska bedömare, de för invånarna så viktiga samhällsfunktionerna borde räddas i första hand. Antagligen måste de räddas genom att politisk inblandning förbjuds, vilket knappast är möjligt i dagens läge.  


Idéerna om hur vår miljö ska räddas är många och fantasifulla. Ja, fantasifulla är väl att ta i, jag har ingen som helst förståelse för hur miljövänner kan föredra kolkraft och vindsnurror, som ersättning för kärnkraft. Kolkraften är bevisligen en miljöbov, hur stor skada på vår miljö vindsnurrorna kommer att orsaka, vet vi i dag ingenting om. Det tar tid att samla in de negativa effekter på djur, natur  och växter, att människor plågas av oljudet vet vi redan.


Under många år har det sökts intelligent liv i rymden, men efter alla vansinnigheter som förekommer på vår jord, borde sökandet börjat på vårt lilla jordklot. Inte minst den tekniska utvecklingen har fört med sig att vår värld ser ut som den gör, ganska snart övergår antagligen tekniken de flesta människors förstånd. Risken finns att de som i framtiden kommer att styra världen, är de som kan hantera de avancerade teknikerna som kommer att stå till buds. Någonting för de politiskt aktiva att begrunda.


Hörde som hastigast att det som nu händer i Irak, kommer att pressa upp bensinpriset. Naturligtvis en käpp i hjulet för MP, som vill höja priserna på drivmedel rejält. Men att höja från en redan hög nivå kommer knappast att kunna genomföras. Vad partiet inte tycks ha tänkt på är vad som händer när smärtgränsen är nådd för alla de bilägare, för vilka bilen är en nödvändighet. Lägger man dessutom till att jobb kan försvinna, ser det kärvt ut framöver.


Det gröna partiet MP har de flesta sympatisörerna i storstadsområden där asfalt och betong dominerar. Och det kan man förstå, det kan inte vara trevligt att ständigt leva i en stressig miljö, utan någon grön oas att söka lugn och ro i. Inte många – om ens någon – av dessa storstadssympatisörer, kommer troligtvis inte att få uppleva resultatet, av de satsningar som görs för att rädda miljön.


Människor på små orter och i glesbygder däremot, ser hela tiden hur deras livskvalitet försämras och har därför inte någon som helst förståelse för MP:s politiska budskap. Många anser att partiets förespråkare bör leva som de lär, det vill säga bosätta sig på platser där vindsnurror brummar dygnet runt, och där björn och varg smyger runt husknutarna. Dessutom skulle de få uppleva det fantastiska öppna landskapet som uppstått genom skogsbolagens kalhuggningar.


Man får en känsla av att MP inte förstår hur miljökraven drabbar just mindre orter och glesbygder, som helt saknar den service som finns i storstäder. På många orter finns ingen möjlighet att ta sig till jobbet med buss eller tåg, bilen är enda möjligheten. För att spara på vår miljö är det därför viktigare att medverka till att dessa orter får samma möjligheter till service som i storstäder.


Vad som skett under åren är ju att nästan all service i form av bensinstationer, Posten, Banker mm lagts ner på många orter. Det finns skräckexempel på hur människor tvingas åka tio mil för att handla eller tanka drivmedel. Dessa människor har helt enkelt tvingas till att bli miljöbovar.


Att många tvingas pendla till jobbet i bil, är någonting som av makthavande politiker setts som någonting för de pendlande nödvändigt ont. Vill folk ha ett jobb och tjäna pengar så ... Ja, det går ju att flytta till den plats där jobben finns, det vill säga storstadsområden. Men det förutsätter att det finns bostäder, förstås. Men det verkar inte vara en regerings problem.


Kanske just därför har avdrag för resor till och från jobbet medvetet släpat efter, för avdraget täcker i dag inte de faktiska kostnaderna. En höjning av bensin eller diesel med två kronor skulle därför inte bara ses som en bestraffning för glesbygdsbefolkning och pendlarna, utan också en lönesänkning.


Det är inte människornas fel att vår miljö drabbats av föroreningar, det är de politiska makthavarna som drivit på för att öka den ekonomiska tillväxten. Både människor och maskiner pressas till sitt yttersta för att utvecklingen kräver det. Industrierna jobbar hela tiden med att utveckla metoder som kräver så liten personalstyrka som möjligt, de anställda som blir kvar pressas lika hårt som maskinerna.


Med lite sunt förnuft ser man att gränsen för vad människan tål snart är nådd. Till och med maskiner måste få svalna emellanåt, annars överhettas de och skär ihop. Stress nöter sönder människor på ett förödande sätt, det ser man inte minst inom skola vård och omsorg. Vi måste börja se över vad som är bra för invånarna, inte staten, som faktiskt bara är ett serviceorgan för invånarna.


Det är dags att vårt samhälle anpassas för invånarnas bästa, annars finns ingen framtid för de som i dag är unga.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gamlingen med Blogkeen
Följ Gamlingen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se