Gamlingen

Jag har drabbats av en rejäl förkylning, vilket inte hör till vanligheterna. Men frugan insjuknade efter hemkomsten från Gran Canaria och det smittade tydligen av sig. Varför vi inte gjort slag i saken och flyttat ner till värmen, kan man fråga sig. Men det är aldrig för sent att göra någonting åt det, brukar man ju säga.

Försöker följa med vad som händer där nere genom tidningarna på nätet, men får också rapporter genom goda vänner. Min Spanska är inte vad den borde vara och att låta Google översätta text från Spanska till Svenska, kan ge ett gott skratt, men man blir inte klokare av det. Men nu finns faktisk ett program som fungerar någorlunda bra, det heter TRADUKKA och kan hittas på nätet. Perfekt är det inte, men det beror på att det inte finns några genvägar att översätta Spanska till Svenska med ett program.

Men i det stora hela kan den som är intresserad av att följa vad Spanska tidningar skriver om det som händer inte bara i Spanien, utan också ute i Europa, få en uppfattning om hur lite som rapporteras här hemma. Jag tror vi svenskar inte insett hur allvarlig situationen verkligen är. Det som är på väg är inte bara en kris för euron, det är en fråga om EU:s framtid.

Det intressanta är krisländerna tillvägagångssätt för få sina länder på fötter igen. En viktig del i det hela är att banta kostnaderna för de offentliga verksamheterna. Eftersom de är till största delen skattefinansierade, måste de offentliga utgifterna anpassa sig till skatteintäkterna. De har också insett att en alldeles för omfattande byråkrati, kan få ett land på fallrepet.

Just nu talas det i vårt land om att tusentals jobb ska kunna skapas inom de offentliga verksamheterna. Tydligen har inte vår regering tagit lärdom av vad som kan hända, om inte skatterna höjs rejält och nya avgifter på både det ena och andra tas ut, förstås.

Men det är klart, vår statskassa tycks vara mer än välfylld just nu, på annat sätt kan man inte tolka vår finansministers uttalande. Vår regering är nämligen villig att köpa in sig, för att inte vår stol ska stå tom, när ”höjdarna” samlas för att försöka rädda det som räddas kan. Visserligen är Frankrike emot just nu, men är samtidigt medveten om att alla pengar behövs. Kan bara hoppas att vår just nu lite skakiga opposition sätter sig på tvären, vi måste bli lika egoistiska som fransmännen och se till vårt eget bästa.

Oavsett vad jag tycker om de tidigare så stöddiga sossepamparna, saknar jag den motvikt som partiet ändå har varit i opposition. Det är först när partiet rensat ut alla gamla betongrövar, som det är möjligt att återskapa ett förtroende hos de som tappat sugen och vänt blicken åt annat håll.

Det är lätt att mista förtroende för vad ett parti verkligen kan göra, men betydligt svårare att återskapa det. Att hänvisa till vad man en gång gjort, är inte värt någonting i dag. Det är vad som göra i dag som gäller och det är Socialdemokratins stora problem. De gamla ideologierna måste ersättas med visioner om hur vårt samhälle ska se ut i framtiden, med utgångspunkt från den verklighet vi nu lever i.

Hur den framtida verkligheten kommer att se ut, har vi inte den blekaste aning om.

Jag är full av beundran för de människor som vågar gå sin egen väg. Nåja, det gäller inte politiker förstås, då har de missuppfattat sitt uppdrag. Men i båda fallen, passar inte dessa människor in i vårt politiskt skapade samhällssystem. När det gäller bohemer som går sin egen väg, kan det om dessa får publicitet, sätta griller i huvudet på alla som lärt sig, att hålla sig inom de fastställda ramarna.

För många som pliktskyldigt går till sina arbeten, är det inte till ett jobb de helst vill ha, det är en nödvändighet för att kunna betala sina räkningar. Inte undra på att så många vantrivs på sina jobb och drömmer om att göra någonting helt annat.

Ingen verkar ha tänkt så långt, hur vårt samhälle ska kunna fungera om vi en dag står där och det inte finns så många jobb att söka. Företagare har av sossarna, facket och vänstern alltid ansetts som skurkar. Företagsklimatet i vårt land är inte det bästa. Men hela vårt samhällssystem är uppbyggt på att någon skapar jobben, som i sin tur ska dra in skattepengar till de offentliga verksamheterna. Med enbart skattefinansierade jobb, skulle landet ganska snabbt gå i konkurs.

Att jobben kan försvinna är inte alls så otroligt som det låter, vi lever i den del av världen där det börjar bli alldeles för dyrt, att tillverka produkter som ska kunna säljas på andra marknader. Men även den inhemska konsumtionen påverkas, om ett stort antal människor blir arbetslösa. Den nedåtgående spiralen har redan börjat röra på sig, frågan är hur fort det kommer att gå utför.

Den tillfälligt starka kronan gentemot euron är knappast till någon fördel, annat än för den som vill komma billigt undan på en solsemester. Men för de företag som gör långsiktiga affärer med euroländer, påverkar det företagens ekonomi. Det finns all anledning för de som jobbar inom dessa företag, att känna sig oroliga inför framtiden.

Just nu ”lobbas” det för fulla muggar, för att skaka fram pengar till skuldtyngda euroländer. Mig oroar det att regeringen tycks vara beredd att sätta invånarnas skattepengar på spel, för att få vara med och leka med de stora pojkarna. Istället borde regeringen börja titta på hur de pengar som finns i kassakistan, kan göra nytta i vårt land. Ett beslut om att stödja de som slösat bort sina pengar, utan att svenska folket får säga sin mening, kommer att ses som maktmissbruk.

 Jag tvivlar på att EU skulle lägga två strån kors för att hjälpa vårt land, om vi hamnar i kris. Vi är ju ett land som genom folkomröstning, valt att inte ha euron som betalmedel. Det har visat sig att den skepsis mot EU som hela tiden funnits, har varit befogad. När regeringen fjäskar för EU, är det stick i stäv med folkviljan. Men det är klart, svenska folket har ju inte sagt ifrån på skarpen och det tolkar väl regeringen som ett tyst medgivande för deras handlande.

Naturligtvis är jag livrädd för vad som kan komma att hända under det här året. Fattas bara annat, för det finns många skäl till att vara orolig. Tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet behöver vi alla, men pengarna har redan nu svårt att räcka till, efter alla kostnadsökningar som smugit sig på. Den sänkta restaurangmomsen, är knappast någon tröst för pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Välbetalda politiker har svårt att kunna greppa hur de som lever på marginalen har det. För dessa personer spelar inte någon hundring hit eller dit någon roll. Enda möjligheten att få ändring på det, är att sänka heltidspolitikers löner till samma nivå som medelsvensson. För den som kan lite om ekonomi, borde dessutom politiker betala betydligt högre skatt, för att minska kostnaden för skattebetalarna.

Hur ska man då kunna ta ner maktfullkomliga politiker på jorden? Av erfarenhet vet man att makthavarna är sårbara, när de beskjuts med humor och överseende. De tycker inte om att förlöjligas, de har ju en image att försvara. Men det är väl lite väl magstarkt, att säga den lokala makthavare rakt i ansiktet: Du ska inte tro, att du är någonting. Det finns säkert gamla klasskamrater, som kan intyga att de inte varit några ljushuvuden precis. Nåja, betyg har ju ingen som helst betydelse, för att nå toppen inom de politiska partierna.

I en värld då alla måste vara lönsamma, måste politikeryrket vara en osäker födkrok. Politiker och vår omfattande politiskt skapade byråkrati, är någonting vi inte kommer att ha råd med i framtiden. 

Genom att inte ha några som helst partisympatier, men ändå lägga mig i det som händer på den politiska arenan, riskerar jag antagligen att ses som en besserwisser. Men fördelen med att stå vid sidan om – eller se på det som händer från ovan – är att man har ett annat perspektiv på det som våra politiska makthavare beslutar om. Nackdelen är att det inte finns några andra känslor som styr tänkandet, än den maktlöshet man känner.

Vad som än sägs, har ”vanligt” folk ingen möjlighet att påverka de politiska makthavarna. Men när de som tröttnat på den politiska styrningen av vårt samhälle blivit tillräckligt många, kommer de att utnyttja den makt de faktiskt har. Det är ganska många i vårt land som inte röstar vid valen, om den skaran växer, blir basen för politiskt styre allt mindre. Ett lågt valdeltagande är någonting de politiskt aktiva är rädda för, det hotar deras existens.

Efter Juholts avgång blir det i alla fall intressant att se vad som händer, med det en gång så stora partiet. Det är inte bara en handlingskraftig ledare partiet behöver, det är en utrensning av alla de som varit med alldeles för länge. Partiet har de senaste femtio åren levt på myten om, att vara det enda partiet som kan leda landet. När det nu visat sig att partiet som helhet istället haft svårigheter att hantera skattebetalarnas pengar, är inte det gamla gardet någonting att luta sig emot.

Socialdemokratiska makthavare har under många år skylt över felaktiga beslut gjorda av föregångarna. Taktiken att lägga locket på när det börjat koka, har sedan anammats av politiska ledningar inom landsting och kommuner. Om det berott på maktfullkomlighet, eller bara ren dumhet, får andra ha sina åsikter om.

Läste en gång för länge sedan någonting som hjälpt mig, när det inte gått att komma fram till en vettig förklaring på någonting som gnagt. Kanske är det att göra det för enkelt för sig, men man behöver egentligen bara tänka, att livet består av en massa lösa trådar. Man börjar nysta upp en sak och står plötsligt där med en trådända. Med andra ord kan vi inte vänta oss att få svar på allting, vi får nöja oss med att det är så och gå vidare i livet.

Samma sak är det för våra politiska makthavare. De söker svar eller lösningar på saker de inte borde ägna tid åt, utan istället lägga all kraft på det uppenbara. Den borgerliga regeringen har ägnat sig åt ett samhällsexperiment, som ingen i dagsläget kan säga hur det kommer att påverka vårt land på lång sikt. Som det nu ser ut har ett kortsiktigt tänkande fått styra det hela.

Effekterna av den borgerliga regeringens satsning på att få fler i arbete, har visat sig slå hårt mot de människor som råkar bli sjuka, men också arbetslösa. Allt fler auktoriteter höjer nu ett varnande finger för att vi är på väg in i en ny ekonomisk kris. En kris som kan bli betydligt allvarligare än den senaste. Om så blir fallet, hur ska den borgerliga regeringen kunna rida ut stormen? Det kan ju bli så, att vi blir ett sjunkande skepp, där livbåtarna sålts för att finansiera de löpande kostnaderna.

Redan efter några dagar hemma, har jag börjat komma in i de gamla rutinerna. Inte när det gäller att sätta mig ner och skriva, tyvärr. Av någon anledning känns det inte längre avkopplande och roligt. Ärligt talat har inte den känslan funnits en längre tid. Jag har inte ens grubblat över vad det beror på, dagarna vill inte räcka till i alla fall.

Är det någonting jag inte gillar, så är det att trampa på i de gamla invanda fotspåren. Alla behöver ruskas om lite då och då, för att inse hur viktigt det är att leva medan vi fortfarande kan.

Jag har många gånger grubblat över vad det är som formar oss svenskar till vad vi är. I många länder anses vi vara allvarliga, stela och tråkiga, till dess en del fått lite innanför västen, förstås. Och kanske är det så, att det inte är många svenskar som vågar släppa loss i nyktert tillstånd. För något år sedan kunde man läsa att det anordnades skrattkurser, bara det ett bevis på att någonting är fel i vårt sätt att leva. Att kunna skratta, till och med åt sina egna dumheter, trodde jag var medfött.

Det känns faktiskt skönt att tillbringa en tid bland människor som inte tar för allvarligt på att allt måste ske omedelbart. Inte vara perfekt heller, för den delen. Det som inte hinns med i dag, kanske hinns med i morgon. Bara för att verkligheten tränger sig på med ständiga problem, får man inte glömma bort att leva. Plikten framför allt, hämmar vårt sätt att leva, det kommer vi underfund med när det är för sent.

Jag tror inte våra politiker insett att alla krav på att vi alla måste vara lönsamma, kommer att få en obehaglig konsekvens för dem själva. Den som mäter framgång i pengar är sannerligen illa ute. Det sägs att man aldrig ska skryta över sin egen plånbok, men det är precis vad vår borgerliga regering gör. Tyvärr finns det ingenting så flyktigt som pengar, tvingas man öppna en fullproppad plånbok i ett blåsväder, försvinner pengarna snabbt med vinden.

Skillnaden mellan succé och fiasko är försvinnande liten, det borde vår regering tänka på. Vår finansminister anser att på det stora hela, har den utlagda vägen fungerat som tänkt var. Det må så vara när det gäller landets ekonomi, men många invånare har kommit i kläm på grund av vårt raserade välfärdssystem.

Vart det leder är det ingen som i dagsläget kan förutsäga, men svenska folket är inte lika underdåniga som de en gång var. Vid senaste valet var det många som missnöjesröstade på SD, det var antagligen bara en förvarning om att mycket kommer att ändras inom svensk politik i framtiden.

Även om det inte kan anses vara sjlvförvållat, visst kommer det här året att innebära stora förändringar. Vi är inte ett land dit tiden inte når, tvärtom är vi känsliga för vad som händer runt omkring oss. Därför förundras man över hur lite som rapporteras om de länder som har svåra ekonomiska problem. Naturligtvis vill inte vår regering att vi ska få veta för mycket om hur det jäser ute i Europa, att allt fler misstror de politiska makthavarna. Men skaran av människor som misstror även våra politiska makthavare, växer för varje dag. Använder man invånarna som ett medel för en stabil statlig ekonomi, kommer bakslaget förr eller senare.

Det är en massa framtida fasta kostnader den borgerliga regeringen dragit på sig, i tron att den ekonomiska tillväxten skulle hålla i sig. Det börjar redan märkas att till och med de som tidigare varit optimistiska om framtiden, nu dragit åt svångremmen. Handlarna har redan dragit åt sig öronen, dansen runt guldkalven är på väg att ta slut. När konsumtionen minskar skapas en nedåtgående spiral som blir svår att få stopp på.

Men många kan i alla fall säga att det var roligt, så länge det varade. Det gäller antagligen även vår nuvarande regering efter nästa val. För den som kravlat sig upp till toppen, gäller det att stå stilla och inte göra för stora rörelser, för börjar det glida, så blir det utför. Men det är klart, fallet går fortare om falluckan öppnas. Det finns många sätt att öppna den, det visar inte minst Juholts alla misstag.

Det var ett tag sedan jag satte mig ner för att skriva, men tankarna har inte stannat av för det. Under tiden nere på Gran Canaria, har jag av spanska vänner fått höra, hur allt blivit sämre på många sätt. Det vi svenskar kan lära oss av deras sätt att tänka är, att det inte är någon idé att se bakåt, det är tiden framför oss vi måste göra det bästa av.

Det första jag kunde läsa efter hemkomsten var att priset på bostadsrätter och fastigheter är på väg nedåt. I Spanien har priserna fallit med bortåt tjugofem procent och enligt de jag talat med, är inte botten nådd ännu. Möjligen kan det vända om sisådär en tre till fem år framåt i tiden, men det är ingen som med säkerhet kan säga att det blir så.

Här hemma talas det tyst om att det kan gå lika illa, vår finansminister är istället optimistisk, det som händer på andra ställen ska inte beröra oss. Men det är klart, precis som på andra ställen ute i världen, kan det ändra sig snabbt. Allt är ju faktiskt beroende av hur arbetsmarknaden kommer att se ut under året. Istället för en långsam korrigering av priserna på bostadsmarknaden, kan en snabbt ökande arbetslöshet sätta lavinen i rullning.

Ekonomer ute i Europa är pessimistiska, de befarar att en ny finanskris kommer att slå hårdare än den förra. Just nu har svenska folket stort förtroende för den borgerliga regeringen, men det kan ändra sig snabbt om en ny kris slår till. Den politik som förs är ju helt beroende av tillväxt i ekonomin. Med det försämrade sociala skyddsnätet kommer nya kostsamma problem att dyka upp, det gäller ju att hålla invånarna vid liv till den dag det kanske vänder.

Problemet för vårt land är den politik som drivits för att få så många som möjligt i arbete. Arbetslinjen står och faller med att det skapas nya jobb och då inte inom de skattefinansierade offentliga verksamheterna. Om tusentals jobb försvinner inom våra stora exportföretag uppstår en snedbalans, som för med sig neddragningar inom de offentliga verksamheterna. Men även de tjänsteföretag som tillkommit senaste åren kommer att drabbas. Det är lite som katten på råttan, råttan på repet osv.

Jag vet inte vad det beror på, men borgerliga regeringar har vid flera tillfällen på något sätt dragit till sig problem. Antagligen därför att på lång sikt, fungerar aldrig en moderat politik, det är Amerika ett utmärkt exempel på. Hur man än vänder och vrider på statens balans- och resultaträkning, kommer man fram till att skattesänkningar bara fungerar en kort tid, sedan börjar problemen hopa sig.

Vad värre är, den moderata politiken skapar inte ett enat folk, istället uppstår en indelning i socialgrupper, eller närande och tärande om man så vill. I spåren av ett allt svagare skyddsnät för invånarna, uppstår ökad brottslighet som drabbar landets invånare. I förlängningen kan då hända, det som händer på många ställen i dag, nämligen folkresning mot regeringen.

Socialdemokraterna är ett utmärkt bevis på att det som en gång gjorts, inte är värt ett dugg. Med ett modernt uttryck är det nu att leverera som gäller. Glöm gamla meriter, det är vad som görs i nuläget som gäller. För den borgerliga regeringen gäller samma sak, det är vad de kommer att göra under det närmaste året som är avgörande.

Vad jag kan förstå räcker det inte att sossarna gör sig av med Juholt, de får förlita sig till de misstag den borgerliga regeringen kommer att göra fram till valet. Det var ju så den borgerliga regeringen kom till makten, eller rättare sagt kunde de tacka Göran Persson för det.

Vår statsminister har börjat använda samma taktik som Persson. Det är en urgammal taktik att börja en strid, med att förvirra fienden, men risken finns, att även de egna leden blir yra i huvudet. Anfall är inte alls bästa försvar som det sägs, det har många fått lära sig den hårda vägen.

Av förklarliga skäl, har det inte blivit något skrivande senaste dagarna. Onsdagens undersökning vid sjukhuset i Gävle började klockan åtta och tog mer än halva dagen. Gårdagen gick åt till att göra det som skulle ha gjorts på onsdagen. Nåja, huvudsaken är att jag kan få ett besked om vad det är för fel. Kanske är det bara åldern som börjat ta ut sin rätt.

Att många väntar in i det sista med att köpa julklappar, gör att det blir köer vart man än kommer. Antagligen har jag inte tänkt så mycket på det, men den här veckan har jag märkt att fullt obekanta personer börjat prata. Samtalsämnet däremot förvånar inte, alla tycks vara förbannade på våra så kallade folkvalda.

Men det som det pratas om bland folk, tycks inte komma fram till de politiska makthavarna. Eller så viftar de bara bort kritiken som envisa flugor. Men hur kommer de att göra, när de envisa flugorna förvandlas till ilskna bålgetingar? Vi får hoppas det inte ska behöva gå så långt.

Men det är inte bara politiker folk är förbannade på, utom dessutom de som skor sig på andras arbete. Ja, insatta sparmedel med, för den delen. Inte minst Nordeas högste chef, har visat att kunderna bara är till för en sak, att se till att banken ger så mycket vinst som möjligt. Kanske upptäcker han en dag att utan kunder, blir det ingen vinst.

Vår regering (eller rättare sagt Moderaterna) kör på, utan att ta reda på om deras reformer ger resultat eller inte. Men allt fler blir smärtsamt påminda om att det skapats ett omänskligt samhälle, helt i stil med det numera beryktade Carema. Fortsätter det så här, kommer vi att ha massvis med sjuka människor som aldrig kommer tillbaka till arbetslivet och det kan knappast ha varit meningen.

Att Moderaterna stiger vid varje mätning är därför förvånande, kanske är det fel människor som tillfrågas.

För övriga partier finns det en gyllene chans att slå hål på Moderaternas teorier om hur ett samhälle ska se ut, men eftersom de som lever på sina politiska uppdrag, verkar de först och främst se till sitt eget bästa. Vår regering skryter om vårt lands stabila ekonomi, men man ska aldrig skryta över sin egen plånbok. Pengar är flyktiga, det vet alla som lever i vår moderna värld. Hux flux kan regering stå där med tom kassakista, precis som många länder gör i dag.

Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket, brukar man säga.  Och visst är det så, det kommer Moderaterna få erfara inom en ganska snar framtid. Man kan se en antydan till att Moderaterna tror att vi lever i i ett oskuldsfullt tillstånd, i ett slags ”landsbygdsreservat”, dit den moderna tiden inte når. Men visst kommer den grymma verkligheten att slå hål på de ideologiska drömmarna, frågan är bara hur snart det händer..

Med det önskar jag alla en God Jul, med undantag för Moderaternas anhängare.

De så kallade folkvalda börjar nu få pressen på sig. De höga lönerna, kostnadsersättningarna, samt det frikostiga skyddsnätet, för de som av skilda anledningar lämnar politiska uppdrag sticker i ögonen. Att vara politiker är inget jobb i egentlig mening, det är ett förtroendeuppdrag och ska valönas därefter. Uppdraget ska ses som ett kall, inte en lönande sysselsättning.

Det behövs inte heller någon utbildning i egentlig mening, annat är det på dagens arbetsmarknad, där det gäller att ha ett CV som heter duga för att få ett jobb.Ingen har tidigare sett det som att människor utan formell utbildning, faktiskt hanterar miljarder kronor av skattebetalarnas pengar. Visserligen med hjälp av skickliga medarbetare och konsulter, men de tvingas ständigt besluta om saker, de inte har någon eller tillräcklig kunskap om. De vet därför inte hur det underlag som läggs framför dem, kommer att fungera i praktiken.

Faktum är att alla de teorier som ligger till grund för beslut som rör invånarnas framtid, baserar sig på en ren gissning. Teoretisk ska det fungera, men verkligheten har en förmåga att trassla till det på oväntat sätt. Den så kallade marknaden är irrationell, ingen vet i förväg om någon av ren nervositet trycker på en knapp som orsakar panik.

Det är pengarna som styr vår värld och det kan vi inte göra mycket åt. Men när man pratar om mångmiljonärer och miljardärer, är det bara på papperet man kan utläsa deras förmögenhet. Det är ju så att mycket vill alltid ha mer, därför placeras pengarna för att ge mesta möjliga avkastning. När den finansiella oron tagit fart igen, sitter många av dessa penningstinna och bevakar nervöst vad som händer, för att rädda det som räddas kan.

Eftersom Europa ligger närmast, har den ekonomiska krisen i ett flertal länder hamnat i fokus. De senaste dagarna har vi uppmärksammats om hur illa ställt det är ekonomiskt i Amerika. Krisen förvärras genom att republikaner och demokrater inte kan komma överens om, hur landets problem ska kunna lösas. Nu tycks Amerikanska folket tröttnat på politiker, som ser till sitt eget bästa och fullständigt struntar i folket.

Samma sak gäller även i vårt land, politiker står inte högt i kurs. På något underligt sätt tycks våra politiker glömma bort att de är till för folket och inte tvärt om. Dessutom finns en maktkamp inom partierna för att hamna längst fram vid köttgrytan, inte minst inom KD. Men även inom sossarna frodas intriger bakom kulisserna, det är ju bara en tidsfråga innan Juholt petas bort. Innerst inne tror jag att även de som ser en möjlighet att bli partiledare, insett att socialdemokratin numera inte har någonting att erbjuda.

För sossarna gäller det att snickra ihop ett helt nytt partiprogram, som faller så många som möjligt på läppen. I och för sig inte så svårt, det finns många brister i vårt nuvarande samhällssystem. Inte bara brister, utan också en människosyn som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

Vad som förvånat mig är att vår stats- och finansminister varit sparsamma med förutsägelser om, hur nästa år kommer att bli. Jobblinjen har fått sig ytterligare en knäck genom SAAB:s konkurs, som kommer att kosta skattebetalarna en massa pengar. Kanske inte direkt, men på sikt blir det en dyrbar affär för staten och därmed också skattebetalarna. Men regeringen verkligt stora problem är var de tretusen anställda ska hitta nya jobb. 

Nu tror jag inte de anställda på SAAB är de enda som blir arbetslösa, en konkurs av det här slaget brukar sprida ringar på vattnet. Lyckas inte EU sy ihop en lösning på den Europeiska krisen, kan vi räkna med att det kommer att drabba även vårt land. Antagligen vet vår regering betydligt mer om hur illa ställt det är ute i Europa och vad som kan hända framöver. Varför ska vi annars låna ut hundra miljarder euro? Om inte situationen är allvarlig, skulle definitivt inte höjdarna inom EU, agera så panikartat som de gör just nu.

Svenska folket kan inte göra mycket annat, än att hålla hårt i plånboken. Pengarna kommer att behövas framöver, det är då ett som är säkert.

För de allra flesta har en stressvecka börjat, fram till lördag jäktar många nästan livet ur sig. Även jag har det stressigt den här veckan, men minst av allt med julbestyr. På tisdag ska jag till tandläkaren och en ny undersökning vid Gävle Sjukhus väntar på onsdag. Det ingen trevligt uppladdning precis, eftersom vi som vanligt ska ner till Gran Canaria vid nyår. Nåja, sjukvården där nere går inte av för hackor om det skulle råka hända någonting.

Det märks att julen närmar sig för det spelas på allt som går att spela på. Drömmen om en storvinst finns hos många. I slutändan är spelbolagen de stora vinnarna och de allra flesta spelarna fattigare. Själv ligger jag lågt här hemma och satsar på Spanska BonoLoto och La Primativa när vi kommer ner till Gran Canaria.

Den nya trenden när det gäller semester, är att flyga reguljärt och själv boka hotell. Det är enklare än vad många tror och det blir betydligt billigare. Till och med på de hotell som reseföretagen har i sina broschyrer, går det att få tag på rum till ett betydligt billigare pris. Dessutom fungerar fortfarande service vid de Spanska hotellen, det vill säga personalen ställer upp på ett fantastiskt sätt.

På något sätt har Gran Canaria blivit ett andningshål för mig och min familj, ett ställe där vi kopplar bort allt som rör gamla Svedala. Jag läser aldrig en svensk tidning där nere, om det hänt någonting får jag reda på det när jag kommer hem. Egentligen borde man vara vinterboende där nere, men då skulle vi oroa oss för resten av familjen. Men skulle det smälla till och jag råkar vinna en storvinst där nere, skulle det vara betydligt enklare. Största delen av familjen är villig att följa med till ett varmare klimat.

Eftersom gamlingar bara ses som en börda för regering, kommuner och landsting, borde alla äldre flytta till Gran Canaria eller Teneriffa. Ett flyttbidrag skulle vad jag kan förstå, vara en billig affär för staten, kommunerna och landstingen. Eftersom sjukvården i Spanien fungerar betydligt bättre än i vårt land, vad mer kan en pensionär begära. Levnadskostnaden blir inte dyrare, snarare tvärt om, det behövs ju inte mycket kläder när deras vinter är lika varm som våra somrar.

Att klimatet också ger gamlingar en möjlighet att leva längre, är bara det en anledning att tänka på saken. Det är dags att vi gamlingar börjar tänka på oss själva, varför försörja så kallade folkvalda fram till döddagar. Eftersom det är pensionärerna som är de högst beskattade, visst kommer bortfallet att märkas i både statskassan och kommunerna och landstingen. Det är dags att vi gamlingar emigrerar till ett land där vi kan leva ett värdigt och bättre liv och där vi dessutom är välkomna.

Sverige kommer förhoppningsvis att finnas kvar om hemlängtan blir för stor, de Kanariska öarna ligger ju bara sex timmar bort.